Kronprins Gustav (III) utrikes resa 1770-1771 av Carl Gustaf Fehrman 1783

Kronprins Gustav (III) utrikes resa 1770-1771 av Carl Gustaf Fehrman 1783
Silver, 39.06g, 42.35mm, kvalitet 1+/01. SKM 13b, (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 10. (#197)

Åtsida
Motivet presenterar en ungdomlig och idealiserad profilbild av kronprins Gustav, vänd åt höger. Han bär sitt hårperuk uppbundet i en stram nackpiska med rosett, en frisyr som signalerar både mode och ordning. Porträttet är utfört i en klassicistisk stil där fokus ligger på den blivande monarkens ädla drag snarare än kunglig prakt; han bär ingen krona, vilket understryker hans status vid tidpunkten som arvfurste på resa. Vid halsavskärningen syns konstnärens signatur (C.G.F). Omskrift: "GUSTAVUS PRINCEPS HAER • REGNI SVEC •". Utläses: Gustavus Princeps Haereditarius Regni Sueciae. Svensk översättning: Gustav, Arvfurste till Svea Rike.

Frånsida
Här möts vi av en kraftfull allegori. Den mytologiske hjälten Herkules, en symbol för styrka och dygd, står vänd mot vänster. Han stöder sig på sin klubba och bär det nemeiska lejonets skinn över armen. Hans blick är fäst vid ett antikt tempel (dygdens eller ärans tempel) som tronar på en klippa i fjärran, belyst av solens strålar som bryter igenom molnen. Motivet symboliserar den unga prinsens strävan efter visdom och den svåra väg han måste vandra för att nå målet. Omskrift: "LONGARUM HAEC META VIARUM". Svensk översättning: Detta är målet för de långa färderna (citat från Vergilius Aeneiden). I avskärningen: "PEREGRINATIO PR • HAER • / MDCCLXX •". Svensk översättning: Arvfurstens resa, 1770.

Greven av Gotland – En bildningsresa mot tronen
År 1770 var den svenske kronprinsen Gustav 24 år gammal. Han var begåvad, otålig och djupt fascinerad av den franska upplysningen. För att fullborda sin utbildning – och kanske för att komma bort från det kvävande politiska klimatet i Stockholm och intrigerna kring sin mor Lovisa Ulrika – gav han sig ut på sin Grand Tour. Men han reste inte som kunglig höghet. För att kunna röra sig fritt genom Europas salonger antog han, i sällskap med sin bror Fredrik Adolf och riksrådet Carl Fredrik Scheffer, namnet "Greven av Gotland".

Vägen till Paris
Medaljens frånsida visar Herkules som blickar mot ett tempel på berget. För Gustav var detta tempel utan tvekan Paris. Resan, som inleddes i november 1770, gick via Köpenhamn och de tyska hoven i Braunschweig och Zweibrücken, men det var vid Ludvig XV:s hov i Versailles som resan nådde sin kulmen. Här, i världens kulturella centrum, fick den unge "greven" umgås med filosofer, konstnärer och statsmän. Han gjorde succé. Fransmännen charmades av den vältalige svensken som talade deras språk lika bra som de själva. Medaljens inskrift, Longarum haec meta viarum (Detta är målet för de långa färderna), fångar känslan av att resan inte bara var en geografisk förflyttning, utan en intellektuell pilgrimsvandring mot upplysningens ljus.

Ett abrupt slut och en ny början
Men ödet hade en annan dramaturgi i beredskap. Mitt under triumferna i Paris, den 1 mars 1771, nåddes Gustav av budet som skulle förändra allt: hans far, konung Adolf Fredrik, hade avlidit hemma i Stockholm. Det var på kvällen, i en loge på Operan i Paris, som kronprinsen fick beskedet. I det ögonblicket upphörde han att vara greven av Gotland. Han var nu konung Gustav III. Den sorglösa bildningsresan förvandlades över en natt till en diplomatisk offensiv för att säkra Frankrikes stöd inför den maktkamp som väntade på hemmaplan.

Ett minne i efterhand
Det intressanta med denna medalj är att den inte präglades under resans gång. Den skapades först 1783, tretton år senare, av mästaren Carl Gustaf Fehrman. Vid det laget hade Gustav III genomfört sin statskupp, grundat Svenska Akademien och etablerat sig som den upplyste despoten. När kungen beställde denna medalj var det en blick i backspegeln. Han ville föreviga det ögonblick då han stod på tröskeln till makten, ung och full av ideal. Genom att välja Herkules som motiv placerade han in sig själv i en heroisk kontext; resan 1770 var inte en semester, det var det första provet, den första av de "tolv storverk" som kungen ansåg att hans regeringstid utgjorde. Medaljen är således ett stycke frusen nostalgi, en mogen konungs hyllning till sin egen ungdom och den resa som formade honom.