Kronprins Gustav (IV) Adolf födelse den 1 november 1778 av Gustaf Ljungberger - Mycket sällsynt tennmedalj - RR - Med hjälp av hovstallmästare Adolf Fredrik Munck

Kronprins Gustav (IV) Adolf födelse den 1 november 1778 av Gustaf Ljungberger - Mycket sällsynt tennmedalj - RR
Ett vackert exemplar med full lyster, med obetydliga hanteringsmärken i frånsidans fält. Kvalitet 01, tenn, 52.8g, 57mm, SKM 73c (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 47. Det här utbjudna exemplaret är det tredje av mig noterade. De två tidigare exemplaren jag registrerade i min omfattande inventering av auktionsförsäljningar som sträckte sig tillbaks till slutet av 1800 utgörs av Ex. Ahl 1982:25:1297 samt Wedberg 1913.

Medaljen över kronprins Gustav (IV) Adolfs födelse den 1 november 1778 utgavs på uppdrag av Bruks societeten genom Jernkontorets försorg, vilket tydligt avspeglas i motivvalet. På åtsidan ses kung Gustav III och drottning Sofia Magdalena i högervända bröstbilder, en traditionell dynastisk framställning som knyter medaljen direkt till kungahuset. Omskriften lyder: “GUSTAVUS III•ET SOPHIA MAGDAL•REX ET REG•SVECIAE•” vilket översätts med ”Gustav III och Sofia Magdalena, Sveriges konung och drottning.”

Frånsidan bär ett ovanligt realistiskt motiv som skiljer sig från den tidens mer vanliga allegoriska medaljkonst. Här avbildas en bergslagsort med en rykande masugn i centrum, berg med gruvhus och malmtunnor som hänger i kedjor, en smedja med stångjärnshammare i gång, samt en man som kör en kolkärra förbi. I bakgrunden reser sig tät barrskog, på samma gång en verklighetstrogen miljö och en symbol för de resurser som var nödvändiga för järnhanteringen. Gravörens initialer, ”GL” för Gustaf Ljungberger, återfinns till vänster i avskärningen.

Omskriften “MONTESQ•SILVAEQ•LAETANTUR” betyder ”Bergen och skogarna fröjdas” och knyter samman naturens rikedomar med den glädje som födelsen av tronarvingen väckte. Nedanför motivet anges datumet för händelsen: “D•I•NOVEMBRIS / MDCCLXXVIII•”, det vill säga ”Den 1 november 1778.”

Att medaljen framställdes på initiativ av Bruks societeten och förmedlades genom Jernkontoret förklarar det specifika motivvalet. Genom att låta järnframställningens verklighet träda fram i bild manifesterades sambandet mellan dynastins tryggade framtid och den näring som bar upp rikets ekonomi. Berg och skogar, malm och kol, smedjor och masugnar – allt detta fröjdas, enligt inskriften, över kronprinsens födelse. Medaljen blir därmed både en hyllning till kungahuset och ett programmatisk uttryck för den ömsesidiga relationen mellan kungamakten och Sveriges bergshantering.

När kronprins Gustav (III) år 1766 gifte sig med den danska prinsessan Sofia Magdalena var de politiska förväntningarna höga. Äktenskapet skulle bekräfta alliansen mellan Sverige och Danmark och, framför allt, säkra tronföljden för det regerande huset Holstein-Gottorp. Relationen mellan makarna kom dock snabbt att präglas av personliga och kulturella motsättningar. Gustav, som var djupt influerad av fransk upplysningkultur, var intellektuell och teatralisk, medan Sofia Magdalena var formad av det danska hovets strikta, pietistiska och mer tillbakadragna ideal. Deras skilda temperament och bakgrunder skapade en distans som visade sig svår att överbrygga.

Det centrala problemet, som snart fick politiska dimensioner, var att äktenskapet förblev ofullbordat i nästan ett decennium. De exakta orsakerna är föremål för historisk debatt, men teorier pekar på en kombination av psykologisk osäkerhet, eventuella fysiska åkommor hos kungen, och en bristande personlig kemi. Denna situation blev ett tacksamt ämne för intriger vid hovet. Änkedrottning Lovisa Ulrika, vars relation till sonen redan var spänd efter en långvarig maktkamp, började aktivt sprida rykten som ifrågasatte kungens virilitet. Dessa anklagelser underminerade Gustav III:s auktoritet som monark och placerade drottningen i en ohållbar position – oförmögen att uppfylla sin dynastiska plikt att föda en arvinge.

Konflikten mellan Gustav III och hans mor intensifierades efter kungens statsvälvning 1772. Genom att stärka kungamakten på riksrådets bekostnad hade Gustav III marginaliserat Lovisa Ulrikas politiska inflytande. Hennes ifrågasättande av hans förmåga att producera en arvinge blev därmed ett direkt politiskt vapen, ämnat att destabilisera hans nyvunna maktposition.

För att lösa den akuta successionskrisen engagerade kungen slutligen sin förtrogne, hovstallmästare Adolf Fredrik Munck. Enligt flera samtida källor, inklusive Muncks egna nedtecknade redogörelse, agerade han som en fysisk instruktör och medlare för kungaparet för att möjliggöra äktenskapets fullbordan. Lovisa Ulrika reagerade på detta arrangemang med stark indignation och anklagade öppet Munck för att vara far till det väntade barnet, vilket komprometterade kronprinsens legitimitet.

Den 1 november 1778 föddes slutligen tronarvingen, Gustav Adolf. Födseln möttes av nationellt jubel då tronföljden var tryggad. Samtidigt eskalerade konflikten vid hovet. Lovisa Ulrika vägrade att acceptera sonens faderskap och fortsatte att sprida rykten om arvprinsens börd, vilket ledde till en fullständig och permanent brytning mellan mor och son.

För Gustav III var kronprinsens födelse en avgörande politisk och personlig seger. Han hade säkrat dynastins fortlevnad och stärkt sin ställning som regent. Samtidigt illustrerar affären, och det sätt på vilket den hanterades, den komplexa växelverkan mellan dynastisk plikt, personliga relationer och politisk maktkamp vid ett europeiskt hov under det sena 1700-talet.