Kronprinsessan Margareta (1882-1920) - Beklädnadsföreningens ordförande 1914–1920 av Erik Lindberg - En engelsk prinsessa blir svensk kronprinsessa
Kronprinsessan Margareta: Beklädnadsföreningens ordförande 1914–1920 av Erik Lindberg
Vacker silvermedalj hyllande hennes roll som ordförande i Beklädnadsföreningen 1914-1920. 58.44g, 50mm. Randprägling: "SILVER 1936". Referens: Ulla Ehrensvärd nr 210, kvalitet 1+/01.
Åtsida
Kronprinsessan Margaretas högervända bröstbild. Hon bär en pärlcollier och ett pärlörhänge, och håret är elegant uppsatt. Under porträttet finns gravörens namn och årtalet då medaljen skapades: "ERIK LINDBERG 1921". I omskriften: "H.K.H. KRONPRINSESSAN MARGARETA". I vänstra fältet ordet: "BEKLÄDNADS" och i högra fältet på tre rader: "FÖRENINGENS ORDFÖRANDE 1914-1920"
Frånsida
En tidstypisk komposition i jugendstil, dominerad av en central, stiliserad liljeväxt med fem blommor. I fälten, mellan blomstjälkarna finns fyra sexuddiga stjärnor. Gravörens initialer, "E.L.", syns diskret nertill till höger. Texten är placerad på en rektangulär platta i mitten av medaljen och lyder:
"TILL ÅMINNELSE AF
HUGSTORT INITIATIV
INSIKTSFULL LEDNING
ÄDEL FOSTERLÄNDSK
GÄRNING"
En engelsk prinsessa blir svensk kronprinsessa
Prinsessan Margareta föddes den 15 januari 1882 på Bagshot Park i Surrey i England. Hon var äldsta barn till prins Arthur, hertig av Connaught och Strathearn, och Luise av Preussen, och därmed sondotter till drottning Viktoria av Storbritannien. Hennes dop förrättades av ärkebiskopen av Canterbury på Windsor Castle, och hon döptes till Margaret Victoria Augusta Charlotte Norah. Inom familjen kallades hon dock för Daisy, ett smeknamn som sedermera gick i arv till hennes barnbarn, drottning Margrethe II av Danmark. Hennes väg till den svenska tronen inleddes i början av 1905 när hon för första gången mötte den svenske kronprinsen Gustaf (VI) Adolf i Kairo. Frieriet skedde bara några dagar därefter, och bröllopet firades i S:t Georges kapell på Windsor Castle den 15 juni 1905, blott åtta dagar efter den svensk-norska unionsupplösningen. Paret tillbringade sin smekmånad på Irland innan de anlände till Sverige den 8 juli samma år.
Från stelhet till idrott och trädgårdskonst
Vid ankomsten till Sverige tog Margareta snabbt initiativ till att studera det svenska språket, landets historia och socialpolitik – det sistnämnda på hennes egen, uttryckliga begäran. Hon väckte stor förvåning och beundran då hon redan efter två års studier kunde tala språket flytande. Inledningsvis uppfattades hon som stel och reserverad av sin nya omgivning, men denna bild mjukades upp tack vare hennes enorma idrottsintresse. Kronprinsessan visade en betydligt mer avslappnad och naturlig sida när hon ägnade sig åt skridskoåkning, skidåkning, tennis och golf. Hon spelade även den dåtida varianten av bandy och var drivande i dambandyklubben Kronprinsessans Hockeyklubb.
Utöver idrotten var Margareta en utpräglad konstnärssjäl som tyckte mycket om att fotografera och måla. Ett av hennes allra största engagemang var dock trädgårdskonst. Efter att kronprinsparet fått det nedgångna slottet Sofiero i bröllopsgåva, lade hon och maken ner mycket tid på att väcka slottsträdgården till liv igen utifrån ett engelskt mönster. Hennes intresse resulterade i böckerna "Vår trädgård på Sofiero" (1915) och "Från blomsterträdgården", vilka hon själv illustrerade. Intäkterna från böckerna gick oavkortat till förmån för husmodersskolor med barnavård.
Beklädnadsföreningen och första världskriget
Under första världskriget visade kronprinsessan en enorm drivkraft, vilket är exakt den "ädla fosterländska gärning" som denna vackra silvermedalj hugfäster. Margareta engagerade sig starkt i hjälporganisationer och var ordförande i Kronprinsessans centralråd för landstormens beklädnad och utrustning (som verkade under Röda korset), med uppgift att förse de svenska soldaterna med underkläder. Genom att anordna lotterier och basarer hade organisationen redan 1917 uppnått sitt mål. Hon organiserade även gåvopaket till krigsfångar runt om i Europa, företrädesvis de brittiska, vilket stod i motsats till hennes svärmors mer tyskvänliga linje. År 1917 arrangerade hon "Margaretainsamlingen för de fattiga", under vilken hon höll sitt enda offentliga tal i Sverige. Vid krigsslutet anses hennes reformvänliga åsikter och inflytande på maken ha spelat en viktig politisk roll när demokratin fick sitt svenska genombrott.
Den slocknade solstrålen
Margaretas liv fick ett plötsligt och djupt tragiskt slut. Vintern 1919–1920 var hon gravid med sitt sjätte barn, men drabbades av upprepade sjukdomar, inklusive en häftig öroninflammation och elakartade vattkoppor. Efter en svår förkylning som ledde till varbildning i käkhålorna, drabbades hon den 30 april av allmän blodförgiftning och snabbt tilltagande hjärtsvikt. Kronprinsessan Margareta avled den 1 maj 1920 (på sin fars 70-årsdag), endast trettioåtta år gammal.
När statsminister Hjalmar Branting, som höll sitt förstamajtal på Gärdet, nåddes av beskedet avbröt han genast sitt tal med orden: "vår kronprinsessa är död". Efter en blindkonselj på slottet samma dag uttalade Branting de numera bevingade orden: ”Nu har solstrålen i Stockholms slott slocknat”. Margareta gravsattes initialt i Storkyrkan, men flyttades 1922 och blev därmed den första att begravas på den nya Kungliga begravningsplatsen i Brunnsviken, en plats hon och maken själva hade valt ut. Att hon var djupt älskad av svenska folket bevisas av den minnesfond som inrättades efter hennes död: trots att Sverige vid tiden var ett fattigt land samlade man på blott sju veckor in ett belopp motsvarande 23 miljoner kronor i dagens (2020) penningvärde.
Vacker silvermedalj hyllande hennes roll som ordförande i Beklädnadsföreningen 1914-1920. 58.44g, 50mm. Randprägling: "SILVER 1936". Referens: Ulla Ehrensvärd nr 210, kvalitet 1+/01.
Åtsida
Kronprinsessan Margaretas högervända bröstbild. Hon bär en pärlcollier och ett pärlörhänge, och håret är elegant uppsatt. Under porträttet finns gravörens namn och årtalet då medaljen skapades: "ERIK LINDBERG 1921". I omskriften: "H.K.H. KRONPRINSESSAN MARGARETA". I vänstra fältet ordet: "BEKLÄDNADS" och i högra fältet på tre rader: "FÖRENINGENS ORDFÖRANDE 1914-1920"
Frånsida
En tidstypisk komposition i jugendstil, dominerad av en central, stiliserad liljeväxt med fem blommor. I fälten, mellan blomstjälkarna finns fyra sexuddiga stjärnor. Gravörens initialer, "E.L.", syns diskret nertill till höger. Texten är placerad på en rektangulär platta i mitten av medaljen och lyder:
"TILL ÅMINNELSE AF
HUGSTORT INITIATIV
INSIKTSFULL LEDNING
ÄDEL FOSTERLÄNDSK
GÄRNING"
En engelsk prinsessa blir svensk kronprinsessa
Prinsessan Margareta föddes den 15 januari 1882 på Bagshot Park i Surrey i England. Hon var äldsta barn till prins Arthur, hertig av Connaught och Strathearn, och Luise av Preussen, och därmed sondotter till drottning Viktoria av Storbritannien. Hennes dop förrättades av ärkebiskopen av Canterbury på Windsor Castle, och hon döptes till Margaret Victoria Augusta Charlotte Norah. Inom familjen kallades hon dock för Daisy, ett smeknamn som sedermera gick i arv till hennes barnbarn, drottning Margrethe II av Danmark. Hennes väg till den svenska tronen inleddes i början av 1905 när hon för första gången mötte den svenske kronprinsen Gustaf (VI) Adolf i Kairo. Frieriet skedde bara några dagar därefter, och bröllopet firades i S:t Georges kapell på Windsor Castle den 15 juni 1905, blott åtta dagar efter den svensk-norska unionsupplösningen. Paret tillbringade sin smekmånad på Irland innan de anlände till Sverige den 8 juli samma år.
Från stelhet till idrott och trädgårdskonst
Vid ankomsten till Sverige tog Margareta snabbt initiativ till att studera det svenska språket, landets historia och socialpolitik – det sistnämnda på hennes egen, uttryckliga begäran. Hon väckte stor förvåning och beundran då hon redan efter två års studier kunde tala språket flytande. Inledningsvis uppfattades hon som stel och reserverad av sin nya omgivning, men denna bild mjukades upp tack vare hennes enorma idrottsintresse. Kronprinsessan visade en betydligt mer avslappnad och naturlig sida när hon ägnade sig åt skridskoåkning, skidåkning, tennis och golf. Hon spelade även den dåtida varianten av bandy och var drivande i dambandyklubben Kronprinsessans Hockeyklubb.
Utöver idrotten var Margareta en utpräglad konstnärssjäl som tyckte mycket om att fotografera och måla. Ett av hennes allra största engagemang var dock trädgårdskonst. Efter att kronprinsparet fått det nedgångna slottet Sofiero i bröllopsgåva, lade hon och maken ner mycket tid på att väcka slottsträdgården till liv igen utifrån ett engelskt mönster. Hennes intresse resulterade i böckerna "Vår trädgård på Sofiero" (1915) och "Från blomsterträdgården", vilka hon själv illustrerade. Intäkterna från böckerna gick oavkortat till förmån för husmodersskolor med barnavård.
Beklädnadsföreningen och första världskriget
Under första världskriget visade kronprinsessan en enorm drivkraft, vilket är exakt den "ädla fosterländska gärning" som denna vackra silvermedalj hugfäster. Margareta engagerade sig starkt i hjälporganisationer och var ordförande i Kronprinsessans centralråd för landstormens beklädnad och utrustning (som verkade under Röda korset), med uppgift att förse de svenska soldaterna med underkläder. Genom att anordna lotterier och basarer hade organisationen redan 1917 uppnått sitt mål. Hon organiserade även gåvopaket till krigsfångar runt om i Europa, företrädesvis de brittiska, vilket stod i motsats till hennes svärmors mer tyskvänliga linje. År 1917 arrangerade hon "Margaretainsamlingen för de fattiga", under vilken hon höll sitt enda offentliga tal i Sverige. Vid krigsslutet anses hennes reformvänliga åsikter och inflytande på maken ha spelat en viktig politisk roll när demokratin fick sitt svenska genombrott.
Den slocknade solstrålen
Margaretas liv fick ett plötsligt och djupt tragiskt slut. Vintern 1919–1920 var hon gravid med sitt sjätte barn, men drabbades av upprepade sjukdomar, inklusive en häftig öroninflammation och elakartade vattkoppor. Efter en svår förkylning som ledde till varbildning i käkhålorna, drabbades hon den 30 april av allmän blodförgiftning och snabbt tilltagande hjärtsvikt. Kronprinsessan Margareta avled den 1 maj 1920 (på sin fars 70-årsdag), endast trettioåtta år gammal.
När statsminister Hjalmar Branting, som höll sitt förstamajtal på Gärdet, nåddes av beskedet avbröt han genast sitt tal med orden: "vår kronprinsessa är död". Efter en blindkonselj på slottet samma dag uttalade Branting de numera bevingade orden: ”Nu har solstrålen i Stockholms slott slocknat”. Margareta gravsattes initialt i Storkyrkan, men flyttades 1922 och blev därmed den första att begravas på den nya Kungliga begravningsplatsen i Brunnsviken, en plats hon och maken själva hade valt ut. Att hon var djupt älskad av svenska folket bevisas av den minnesfond som inrättades efter hennes död: trots att Sverige vid tiden var ett fattigt land samlade man på blott sju veckor in ett belopp motsvarande 23 miljoner kronor i dagens (2020) penningvärde.