Kryssaren Gotlands långresa 1949-1950 - Historiskt intressant silvermedalj av Åke Hammarberg

Kryssaren Gotlands långresa 1949-1950 - Historiskt intressant silvermedalj
Kvalitet 01, 31,26g, 40mm. Konstnär Åke Hammarberg, präglad av Sporrong, stämplad Y8 på randen (1949)

Åtsida
Kryssaren Gotland i profil på öppet hav, under fartyget en kunglig krona ovanför ett ankare med kedja. Signatur “Å.H.” vid nedre högra kanten. Ovanför kryssaren: "K R Y S S A R E N G O T L A N D"

Frånsida
En reliefkarta över Atlanten, Europa, delar av Nord- och Sydamerika samt Västafrika. Resvägen för långresan 1949–1950 är inristad som en linje mellan olika hamnar och orter, med kursdragningar mellan Sverige, Västeuropa, Karibien, Nordamerika och tillbaka. I övre delen finns en rektangulär panel med texten: "H. M. KRYSSARE GOTLANDS LÅNGRESA 1949–1950". Markeringar på kartan: "STOCKHOLM, GÖTEBORG, MARSEILLES, BORDEAUX, LISSABON, FUNCHAL, PORTO SANTO, PORT OF SPAIN, KINGSTON, PORT HAMILTON, WASHINGTON"

Kort berättelse om kryssaren Gotlands långresa 1949–1950
Kryssaren Gotland var ett unikt fartyg i svenska flottan. Sjösatt 1933 som en kombinerad flygplans- och artillerikryssare, var hon den första i världen i sitt slag. Under 1940-talets slut, efter andra världskrigets slut, var Gotland inte längre först och främst ett stridsfartyg – den användes istället i utbildningssyfte och för att representera Sverige internationellt. Långresan 1949–1950 var en del av den svenska marinens tradition att låta större fartyg göra längre utbildnings- och goodwill-resor. Resan hade både praktiska och diplomatiska syften: att träna besättningen i långfärdsnavigation, hamnmanövrer och internationella operationer, samt att stärka Sveriges utrikesrelationer genom hamnbesök i strategiskt viktiga städer.

Färden inleddes i Stockholm hösten 1949. Efter att ha rundat sydspetsen av Sverige anlöpte Gotland Göteborg, en viktig hamn både för proviantering och ceremonier. Resan gick därefter söderut längs Europas Atlantkust med stopp i Marseilles, Bordeaux och Lissabon. Dessa hamnar var inte slumpmässigt valda – de representerade länder och regioner där Sverige hade starka handelsband och diplomatiska relationer. Efter Portugals huvudstad fortsatte färden till Porto Santo och Funchal på Madeira, vilket gav besättningen möjlighet till vila och övningar i varmare klimat. Kursen sattes sedan mot Västindien, med ankomst till Port of Spain i Trinidad och därefter till Kingston på Jamaica. Dessa hamnar var viktiga knutpunkter för handel i Karibien och gav besättningen erfarenhet av tropiska förhållanden.

Från Karibien gick färden vidare mot Nordamerika. I Port Hamilton (Bermuda) och i USA:s huvudstad Washington genomfördes officiella besök, där svenska diplomater och militärer knöt kontakter med sina amerikanska motsvarigheter. För besättningen var det också en chans att se USA efter kriget, mitt under den gryende kalla krigets politiska klimat. På återresan gick rutten återigen över Atlanten, med kortare stopp för bunkring och vila innan fartyget återvände hem till Sverige våren 1950. Resan hade då omfattat tusentals sjömil och innefattat såväl ceremoniella som tekniska moment, från paradsegling och diplomatiska mottagningar till navigationsövningar och underhållsarbete till sjöss.

Långresan 1949–1950 med Gotland blev en av de sista stora långresorna för en svensk kryssare innan den marina utbildningsverksamheten i större grad övergick till mindre fartyg och specialiserade övningar. Medaljen som präglades till minne av resan fungerar idag både som ett historiskt dokument och som ett samlarobjekt, som berättar om en tid när Sverige aktivt använde sin flotta för att upprätthålla internationella kontakter och visa flaggan världen över.