Kunglig förordning om fri utförsel av spannmål den 21 juli 1774, åtsida av Gustaf Ljungberger, frånsida av Carl Gustaf Fehrman - RR

Kunglig förordning om fri utförsel av spannmål den 21 juli 1774,  åtsida av Gustaf Ljungberger, frånsida av Carl Gustaf Fehrman - RR
Tenn, 27.15g, 42mm, SKM 58c (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 35var, kvalitet 01, RR, kvalitet 01

Åtsida
Gustav III:s profil vänd åt höger. Kungen bär en tidstypisk peruk med lockar. Porträttet är utfört av Gustaf Ljungberger och kännetecknas av en mjuk realism som fångar monarkens drag under hans tidiga regeringsår. Under halsbilden återfinns gravörens namn: "LIUNGBERGER". I omskriften: "GUSTAVUS III • D • G • REX SVECIAE •". Svensk översättning: Gustav III, med Guds nåde Sveriges Konung.

Frånsida
Motivet är en allegori över handel och jordbruk. Ett antikt handelsfartyg gungar på vågorna, redo för avfärd. Istället för en militär flagga eller vimpel är en stor axknippa (symbolen för jordbrukets skörd) bunden vid mastens topp. Detta signalerar tydligt lastens art och syftet med resan: export av jordbruksprodukter. Gravören Carl Gustaf Fehrman har placerat sin initial F i vågorna till vänster. I omskriften: "ARATRO DIGNUS HONOS •" Svensk översättning: Plogen värdig heder (eller "Åkerbruket värdig heder"). Citatet är en anspelning på Vergilius Georgica, som hyllar lantlivet. Text i avskärningen: "FRUMENTI EVEHENDI / FACULTAS • / XXI • IULII MDCCLXXIV •". Svensk översättning: Möjlighet (eller tillåtelse) att utföra spannmål, den 21 juli 1774.

Plogens heder och marknadens frihet – Liljencrantz vision
När denna medalj präglades 1774 befann sig Sverige i ett ideologiskt och ekonomiskt skifte. Den merkantilistiska eran, där statens kassakistor var allt och individens frihet intet, höll på att ge vika för upplysningens vindar. Medaljens frånsida, med skeppet som stävar ut med en axknippa i masttoppen, är inte bara en vacker bild; det är en programförklaring för en ny ekonomisk världsordning, iscensatt av finansminister Johan Liljencrantz.

Från statens kontroll till bondens frihet
Under det tidiga 1700-talet var den rådande doktrinen att staten skulle kontrollera handeln hårt. Genom tullar, monopol och förbud skulle kronan berika sig. Men Johan Liljencrantz, som blivit chef för Handels- och finansexpeditionen efter Gustav III:s statskupp 1772, hade andra idéer. Under en studieresa till Frankrike 1758 hade han kommit i kontakt med fysiokraterna. Dessa franska tänkare hävdade att jordbruket var den enda verkliga källan till välstånd och att handelns frihet var nyckeln till tillväxt.

Medaljens inskrift Aratro Dignus Honos ("Plogen värdig heder") sammanfattar fysiokraternas, och därmed Liljencrantz, synsätt. Fokus skulle skiftas från manufakturer och handelshus till den enskilde bonden. Liljencrantz menade att statlig inblandning störde den naturliga balansen mellan köpare och säljare. Genom att tillåta export av spannmål – vilket förordningen den 21 juli 1774 möjliggjorde – ville man skapa incitament för bönderna. Om de visste att de kunde sälja sitt överskott på en öppen marknad, skulle de våga investera och producera mer.

Svälten och reformens paradox
Det som gör denna medalj och reformen den firar så anmärkningsvärd är den kontext den skapades i. Bara åren innan, 1771–1773, hade Sverige drabbats av en fruktansvärd missväxt där uppskattningsvis 50 000 till 75 000 människor dog av svält. Att i det läget, när minnet av hungersnöden var färskt, tillåta export av mat kan tyckas motsägelsefullt. Men för Liljencrantz och upplysningsmännen var logiken den motsatta: svälten berodde på att marknaden inte fungerade. Genom att öppna gränserna och tillåta fri handel hoppades man att priserna skulle stabiliseras och produktionen öka på lång sikt. Man ville bort från ett system där bönderna tvingades sälja billigt vid skörd för att sedan köpa dyrt av statens magasin vid nöd.

Den osynliga handen i svensk tappning
Tanken att släppa handeln fri låg i tiden. Anders Chydenius, ofta kallad "Nordens Adam Smith", hade redan 1765 argumenterat för att frihet och egennytta driver ekonomin framåt. Adam Smith själv skulle publicera Nationernas välstånd bara två år efter denna medalj, 1776, där han beskrev hur den "osynliga handen" styr marknaden. Liljencrantz var således en pionjär som omsatte dessa teorier i praktisk politik före många andra. Reformen 1774 (och den efterföljande 1775 för inrikes handel) var startskottet för en liberalisering av svensk ekonomi. Även om resultaten inte var omedelbara – importen av spannmål ökade faktiskt under åren efter reformen, delvis på grund av statens behov till brännvinsbrännerierna – så lade den grunden för en ny tid. Andelen självägande bönder (skattebönder) ökade markant under perioden, från 32 procent år 1700 till 47 procent 1772.

Ett monument i tenn
Medaljen med skeppet och axknippan är således ett monument över en djärv politisk vision. Den representerar övergången från en tid då staten misstrodde sina medborgare, till en tid då man vågade tro på att bondens egen strävan efter vinst skulle gynna hela riket. Det är en hyllning till den svenska jorden, men framför allt till den frihet att bruka och sälja dess frukter som Gustav III och Liljencrantz ansåg vara en förutsättning för "Aratro Dignus Honos".