Kungliga Målar- och Bildhuggarakademiens prismedalj av Gustaf Ljungberger (1780) av Gustaf Ljungberger - Mycket sällsynt RR - Apollo och konsternas monark

Kungliga Målar- och Bildhuggarakademiens prismedalj av Gustaf Ljungberger (1780)

Ett vackert höglystrigt tennexemplar, präglat i hög relief. 67,25 g, 57 mm, kvalitet 01, obetydliga hanteringsmärken. Gravör: Gustaf Ljungberger. Referenser: SKM 165e (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 115. Extremt sällsynt i tenn (RR). 

Åtsida
Porträttet visar en bröstbild av kung Gustav III i profil, vänd åt höger. Kungen framställs med en tidstypisk peruk med nackrosett. Under halsavskärningen återfinns gravörens initialer: "GL". Omskriften lyder: "GUSTAVUS III • D • G • REX SVECIAE •" (Gustav III, med Guds nåde, Sveriges Konung).

Frånsida
Motivet är ett utsökt stilleben av de sköna konsternas attribut, arrangerade på ett podium. I centrum står ett staffli med en duk som antyder en figurstudie. Runt omkring detta vilar symboler för skulptur och arkitektur: en antik torso (påminnande om Belvederetorson), en byst på en piedestal, en palett med penslar, en passare, en hammare och ett kapitäl. Omskriften lyder: "SUA MUNERA LAETUS APOLLO •" (Apollo delar glad ut sina gåvor). I avskärningen står texten: "PRAEM • IN REGIA PICT • / ET SCULPT • ACAD • / ADSIGNAT •" (Pris i Kungliga Målar- och Bildhuggarakademien anslås/tilldelas).

Apollo och konsternas monark

Denna medalj är inte bara en belöning i metall; den är en nyckel till förståelsen av Gustav III:s kanske mest bestående arv – kulturen. Frånsidans rika uppsättning av konstnärliga verktyg, övervakade av guden Apollo i omskriften, symboliserar den institutionalisering av svensk konst som skedde under 1700-talets andra hälft. Gustav III, ofta kallad "teaterkungen", var i lika hög grad "arkitektkungen" och "konstkungen". Ingen svensk regent sedan Johan III hade utövat ett sådant personligt och avgörande inflytande på landets estetiska utveckling.

Från ritskola till kunglig akademi

Grunden till den institution som denna medalj representerar lades redan före Gustav III:s tid, men det var under hans beskydd den fann sin form. Länge hade diskussioner förts om hur den befintliga ritskolan vid slottsbygget kunde omvandlas till en traditionell europeisk konstakademi, med fokus på avbildning, klassisk skulptur, nakenmodeller och anatomi. Målet var dubbelt: att utbilda nya konstnärer och att skapa en organisation för de etablerade.

År 1766 säkrades framtiden då riksdagen anslog medel för professorer och modeller. Det konstituerande mötet hölls den 30 maj 1768 under ledning av överintendenten Carl Fredrik Adelcrantz. Pierre Hubert L'Archevêque utsågs till direktör och Per Floding till sekreterare. Namnet uppgraderades till Kungliga Målar- och Bildhuggarakademien. Men det var först 1773, två år efter Gustav III:s trontillträde, som kungen fastställde de första stadgarna. Samma år skrevs historia då Ulrica Fredrika Pasch blev den första kvinnan att väljas in som ledamot.

"Mejan" och konstens nya hem

Medaljens tillkomsttid runt 1780 sammanfaller med en viktig milstolpe. Tack vare en donation från klockgjutaren Gerhard Meyer (1704–1784) kunde akademien år 1780 flytta in i det Sparreska palatset på Fredsgatan 12 i Stockholm. Byggnaden kom att kallas "Mejan" efter donatorn Meyer – ett smeknamn som lever kvar än idag för Kungliga Konsthögskolan. Här, i dessa lokaler, hölls 1784 den första utställningen av elevernas verk, vilket också räknas som den första konstutställningen någonsin i Sverige.

Det är i ljuset av denna professionalisering man ska se medaljen. Tennexemplaret, med sin höga relief och lyster, var sannolikt inte den slutgiltiga prisvalören (som ofta var i guld eller silver), men dess existens vittnar om den noggrannhet och konstnärliga ambition som genomsyrade akademiens verksamhet. Gravören Gustaf Ljungberger har med stor skicklighet fångat verktygen för det skapande som nu fick ett kungligt hus.

Gustav III som mecenat och smakdomare

På åtsidan ser vi kungen själv. Hans engagemang stannade inte vid underskrifter av stadgar. Gustav III var en passionerad mecenat med ett säkert omdöme. Han såg konsten som ett medel att kasta glans över fosterlandet och sig själv. Arkitekturen var för honom den ledande konstarten, och hans tid markerar en kraftig blomstring för byggnadskonsten i Sverige. Hans stora resa till Italien 1783–1784, strax efter denna medaljs formgivning, blev avgörande. De intryck han fick av antiken ledde till en omsvängning i hans smak mot en renare nyklassicism.

Gustav III uppmuntrade skulpturen, främst genom sitt stöd till Johan Tobias Sergel, som han ofta besökte okonventionellt i ateljén. Han lade också grunden till det som skulle bli Nationalmuseum genom sina inköp av antik skulptur och äldre måleri. Hans vision var att skapa ett kulturellt centrum i norr, där svenska konstnärer kunde mäta sig med kontinentens mästare.

Ett arv som består

Akademien utvecklades vidare efter Gustav III:s död. Namnet ändrades 1810 till Kungliga Akademien för de fria konsterna (Konstakademien). År 1864 öppnades "Fruntimmersavdelningen", vilket gjorde akademien först i Europa med att erbjuda kvinnor fullständig konstnärlig utbildning. Även om Konsthögskolan ("Mejan") separerades från akademien 1978, lever arvet vidare i byggnaden på Fredsgatan.

Denna medalj är således en länk till den tid då svensk konst lämnade hantverksstadiet och trädde in i finrummet. Symbolerna på medaljens frånsida – torson, paletten och passaren – är inte bara döda ting; de är instrumenten med vilka en nation byggde sin kulturella identitet under ledning av en kung som älskade skönhet mer än något annat. Att hålla detta sällsynta tennexemplar är att hålla en bit av den grundsten som lades för det svenska konstundret.