Lars August Weser (1809–1886) av Adolf Lindberg 1882 - Ämbetsmannen i huvudstaden
Lars August Weser (1809–1886) av Adolf Lindberg 1882
En vacker stor medalj präglad i brilliant brons med hög relief och full lyster. 61,87 g, 48 mm. slät rand. Kvaliteten bedöms till 01/0 med obetydliga fläckar. Medaljen är graverad av Adolf Lindberg och präglades på Kungliga Myntet år 1882. Referens: Numismatiska meddelanden XVII (Bror Edvard Hyckert) II:194.
Åtsida
Åtsidan domineras av ett högervänt och distinkt skulpterat profilporträtt av Lars August Weser. I omskriften längs medaljens ytterkant löper texten "L. A. WESER ORDFÖRANDE MÄSTARE I ST. JOHS. LOGEN ST. ERIK". Direkt under bröstbildens avskärning återfinns gravörens signatur "A. LINDBERG". Längs den yttersta kanten löper en dekorativ pärlring.
Frånsida
Frånsidans motiv omgärdas av omskriften "TILL MINNE AF FEMTIOÅRIG VERKSAMHET". Det centrala motivet utgörs av en vacker krans, formad av en lagerkvist till vänster och en ekkvist till höger. Mellan kvistarnas övre ändar strålar en dubbeltriangel. Inuti kransen står den tvåradiga dedikationen "BRÖDERS / ERKÄNSLA". Vid kransens nedre hopbindning framträder klassiska frimurarsymboler i form av en ordförandeklubba, passare och vinkelhake. Längst ner, utmed kanten, står datumet "DEN 12 DEC. 1882" inristat. Även frånsidan ramas in av en pärlring längs kanten.
Ämbetsmannen i huvudstaden
Lars August Weser föddes den 27 juli 1809 i Stockholm som son till borgmästaren Lars Ludwig Weser och Sophia Charlotta Leverin. Efter sin skolgång i Stockholms gymnasium skrevs han in som student vid Uppsala universitet år 1826. År 1828 avlade han examen för inträde i rättegångsverken, vilket lade grunden för ett långt yrkesliv inom huvudstadens förvaltning. Han inledde sin tjänstgöring vid Stockholms stads rättegångsverk 1829 och gjorde därefter en stadig karriär. Han utnämndes till stadsnotarie 1847 och till rådman året därpå. År 1868 kröntes hans ämbetsmannabana då han blev både handelsborgmästare samt byggnings- och ämbetsborgmästare. Han pensionerades 1874 och blev därmed den allra siste innehavaren av dessa specifika ämbeten. Weser var allmänt känd som en skicklig ämbetsman som axlade en stor mängd viktiga uppdrag inom Stockholms stad, och han gav även ut facklitteratur såsom verket Konkurs-lagen, jemte dithörande författningar 1863.
Teaterförfattaren och ordensbrodern
Vid sidan av den byråkratiska banan bar Weser på en stor kulturell och social drivkraft. Han var flitigt verksam som teaterförfattare och översättare. Under sin tidiga karriär författade han en rad pjäser fyllda av kvickhet och humor, däribland komedierna Penningar och gamla anor (1834) och Aktörerne rivaler (1835), den senare skriven tillsammans med skådespelaren Per Erik Sevelin. Han låg även bakom vådevillerna Hobergsgubben (1836) och Inomhus (1845), samt vådevillmonologen Studenten i klämman (1845).
Utöver sitt författarskap var Weser en djupt engagerad, nitisk och högt uppburen medlem inom det svenska ordensväsendet. Han innehade den respekterade rollen som ordförande mästare i både S:t Johanneslogen S:t Erik och i Sällskapet Par Bricole. Denna storslagna bronsmedalj präglades år 1882 av frimurarelogen S:t Erik för att fira hans femtioåriga verksamhet och för att för all framtid befästa hans ordensbröders djupa erkänsla.
En vacker stor medalj präglad i brilliant brons med hög relief och full lyster. 61,87 g, 48 mm. slät rand. Kvaliteten bedöms till 01/0 med obetydliga fläckar. Medaljen är graverad av Adolf Lindberg och präglades på Kungliga Myntet år 1882. Referens: Numismatiska meddelanden XVII (Bror Edvard Hyckert) II:194.
Åtsida
Åtsidan domineras av ett högervänt och distinkt skulpterat profilporträtt av Lars August Weser. I omskriften längs medaljens ytterkant löper texten "L. A. WESER ORDFÖRANDE MÄSTARE I ST. JOHS. LOGEN ST. ERIK". Direkt under bröstbildens avskärning återfinns gravörens signatur "A. LINDBERG". Längs den yttersta kanten löper en dekorativ pärlring.
Frånsida
Frånsidans motiv omgärdas av omskriften "TILL MINNE AF FEMTIOÅRIG VERKSAMHET". Det centrala motivet utgörs av en vacker krans, formad av en lagerkvist till vänster och en ekkvist till höger. Mellan kvistarnas övre ändar strålar en dubbeltriangel. Inuti kransen står den tvåradiga dedikationen "BRÖDERS / ERKÄNSLA". Vid kransens nedre hopbindning framträder klassiska frimurarsymboler i form av en ordförandeklubba, passare och vinkelhake. Längst ner, utmed kanten, står datumet "DEN 12 DEC. 1882" inristat. Även frånsidan ramas in av en pärlring längs kanten.
Ämbetsmannen i huvudstaden
Lars August Weser föddes den 27 juli 1809 i Stockholm som son till borgmästaren Lars Ludwig Weser och Sophia Charlotta Leverin. Efter sin skolgång i Stockholms gymnasium skrevs han in som student vid Uppsala universitet år 1826. År 1828 avlade han examen för inträde i rättegångsverken, vilket lade grunden för ett långt yrkesliv inom huvudstadens förvaltning. Han inledde sin tjänstgöring vid Stockholms stads rättegångsverk 1829 och gjorde därefter en stadig karriär. Han utnämndes till stadsnotarie 1847 och till rådman året därpå. År 1868 kröntes hans ämbetsmannabana då han blev både handelsborgmästare samt byggnings- och ämbetsborgmästare. Han pensionerades 1874 och blev därmed den allra siste innehavaren av dessa specifika ämbeten. Weser var allmänt känd som en skicklig ämbetsman som axlade en stor mängd viktiga uppdrag inom Stockholms stad, och han gav även ut facklitteratur såsom verket Konkurs-lagen, jemte dithörande författningar 1863.
Teaterförfattaren och ordensbrodern
Vid sidan av den byråkratiska banan bar Weser på en stor kulturell och social drivkraft. Han var flitigt verksam som teaterförfattare och översättare. Under sin tidiga karriär författade han en rad pjäser fyllda av kvickhet och humor, däribland komedierna Penningar och gamla anor (1834) och Aktörerne rivaler (1835), den senare skriven tillsammans med skådespelaren Per Erik Sevelin. Han låg även bakom vådevillerna Hobergsgubben (1836) och Inomhus (1845), samt vådevillmonologen Studenten i klämman (1845).
Utöver sitt författarskap var Weser en djupt engagerad, nitisk och högt uppburen medlem inom det svenska ordensväsendet. Han innehade den respekterade rollen som ordförande mästare i både S:t Johanneslogen S:t Erik och i Sällskapet Par Bricole. Denna storslagna bronsmedalj präglades år 1882 av frimurarelogen S:t Erik för att fira hans femtioåriga verksamhet och för att för all framtid befästa hans ordensbröders djupa erkänsla.