Lars Gabriel Branting (1799–1881) av Adolf Lindberg 1879 - Från sjukling till fysiologisk pionjär
Lars Gabriel Branting (1799–1881) av Adolf Lindberg 1879
En klassisk och vacker bronsmedalj, framställd till den svenske gymnastikpionjären Lars Gabriel Brantings 80-årsdag. Brons, 40,78 g, 44 mm. Slät rand. Kvalitet 1+. Graverad av Adolf Lindberg. Referens: Numismatiska meddelanden XVII (Bror Edvard Hyckert) II:181.
Åtsida
Ett kraftfullt och detaljerat vänstervänt profilporträtt av Lars Gabriel Branting. Längs den övre kanten löper omskriften "LAVRENTIVS GABRIEL BRANTING". Under porträttet står texten "AETATIS LXXX" (i sitt åttionde levnadsår), och under själva halsavskärningen syns gravörens signatur "A. LINDBERG". Fältet ramas in av en omsorgsfullt utformad pärlring.
Frånsida
Det imponerande centralmotivet på frånsidan utgörs av "Den borghesiske fäktaren", en muskulös antik atlet i full rörelse. Ovanför gestalten löper det klassiska valspråket "MENS SANA IN CORPORE SANO" (En sund själ i en sund kropp). I avskärningen (exergen) nederst återfinns en fyraradig latinsk dedikation: "VIRO DE RE GYMNASTICA / OPTIME MERITO / CIVES ET AMICI / MDCCCLXXIX". Detta översätts till att medaljen tillägnas en man som gjort sig högt förtjänt inom gymnastiken, från medborgare och vänner år 1879. Även denna sida omges av en pärlring. Enligt litteraturen är medaljen slagen just 1879 av Brantings vänner och före detta elever.
Det imponerande centralmotivet på frånsidan utgörs av "Den borghesiske fäktaren", en muskulös antik atlet i full rörelse. Ovanför gestalten löper det klassiska valspråket "MENS SANA IN CORPORE SANO" (En sund själ i en sund kropp). I avskärningen (exergen) nederst återfinns en fyraradig latinsk dedikation: "VIRO DE RE GYMNASTICA / OPTIME MERITO / CIVES ET AMICI / MDCCCLXXIX". Detta översätts till att medaljen tillägnas en man som gjort sig högt förtjänt inom gymnastiken, från medborgare och vänner år 1879. Även denna sida omges av en pärlring. Enligt litteraturen är medaljen slagen just 1879 av Brantings vänner och före detta elever.
Från sjukling till fysiologisk pionjär
Lars Gabriel Brantings livsbana är nästintill helt och hållet knuten till Gymnastiska centralinstitutet (GCI) i Stockholm. Hans historia där tog sin början när han som trettonåring skrevs in som patient. Den unge pojken led av svåra sjukdomsanlag som hotade att förkorta hans liv, men genom P. H. Lings gymnastik lyckades han övervinna sina åkommor. Ling uppmärksammade snabbt Brantings skarpa intelligens och mångsidiga begåvning, och han tog personligen över den unge mannens studier och utbildning.
Ling ordnade så att Branting fick följa undervisningen i anatomi och fysiologi vid Karolinska institutet. Tragiskt nog var det enbart en strikt brist på ekonomiska medel som hindrade Branting från att slutföra en formell läkarexamen. Trots detta utnämndes han redan vid nitton års ålder av Ling till "substitut", vilket i praktiken innebar att han pekades ut som den blivande chefen för institutet. När Ling började brytas ner av överansträngning och sjuklighet överlät han 1830 det mesta av institutets skötsel på Branting, som formellt tillträdde som chef år 1839.
En bitter strid om auktoritet
Att Branting saknade en komplett läkarutbildning kom att bli ett livslångt ok och en källa till stor skada för både institutet och honom personligen. En examen hade kunnat skänka honom den tveklösa auktoritet han förtjänade. Istället tvingades han strida på tre fronter: mot sina egna lärare (däribland fäktaren P. A. F. Wahlfelt), mot direktionen över Stockholms stads undervisningsverk, och allra tuffast – mot den etablerade läkarkåren. Läkare som F. A. Cederschiöld och K. H. Sätherberg avfärdade ofta Branting som en "olärd fantast", och den polemik som följde var hänsynslöst bitter och personlig.
Branting försvarade sig med en elegant men fruktansvärt vass penna. Trots motståndet var hans framgångar obestridliga. Han ombads redan 1826 att skapa en logisk terminologi för den svenska gymnastiken, ett uppdrag han i stort sett slutförde på två år. Därtill förfinade han sjukgymnastiken enormt; han förändrade Lings utgångsställningar och drev det tekniska utförandet till extrem virtuositet.
Arbetsnarkomanen som erövrade Europa
Under Brantings tid vid rodret växte Gymnastiska centralinstitutets rykte till att bli europeiskt. Utlänningar strömmade till Stockholm för att lära sig den lingska friskgymnastiken och Brantings sjukgymnastik. Han värnade djupt om att gymnastiken skulle nå ut till den breda massan; i tre stora inlagor argumenterade han kraftfullt för att ämnet skulle införas i folkskolorna. Banbrytande nog ordnade han även gymnastik för flickor, vilket vid denna tid betraktades som helt onödigt, om inte rentav skadligt.
Bakom framgångarna låg en närmast ofattbar arbetsbörda. Utöver att undervisa och leda institutet, skötte han personligen alla expedieringsgöromål med sin prydliga handstil. Han fick till och med en formell varning från direktionen för att han en gång anlitat en renskrivare för fem riksdaler. Under 44 års tjänst tog han totalt ut mindre än fyra månaders ledighet. Hans enda riktiga förströelse var musiken; han var en framstående amatör på valthorn och komponerade musik till flera av Stagnelius dikter.
Denna intressanta medalj, prydd med "Den borghesiske fäktaren", slogs 1879 av vänner och forna elever till Brantings 80-årsdag. Efter sin pensionering fortsatte han att behandla den stockholmska aristokratin privat fram till sin död 1881. Han efterlämnade en stor förmögenhet, där bland annat hans hus på Norrtullsgatan gick i arv till hans son, den blivande statsministern Hjalmar Branting. Lars Gabriel Brantings litterära kvarlåtenskap förseglades i en kista på GCI med strikta instruktioner om att den inte fick öppnas förrän 1931, femtio år efter hans bortgång.