Louis De Geer (1587–1652) av Gustaf Adolf Enegren för Svenska akademien 1829 - Den svenska industrins fader
Louis De Geer (1587–1652)
Silver, 12.28g, 31mm, slät rand. Kvalitet 1+, mindre märken. Graverad av Gustaf Adolf Enegren för Svenska akademien 1829. Referenser: Numismatiska meddelanden XVII (Bror Edvard Hyckert) I:30, Bo Svensén, sid 88 (Ärans och minnets valuta, Svenska akademiens minnespenningar 1786-2009).
Åtsida
Motivet utgörs av Louis De Geers högervända bröstbild. Han är avbildad iförd en kalott på huvudet, en åtsittande och igenknäppt rock samt en slät krage. Längs den övre kanten löper omskriften "LUDOVICUS DE GEER.". Vid armavskärningen i nederkanten återfinns gravören Gustaf Adolf Enegrens signatur i form av en liten bokstav "E".
Frånsida
Fältets centrum domineras av en reslig skeppskolonn (även kallad rostralkolonn). Framför kolonnens bas står en merkuriestav (kaduceus) och ett svärd, vilka är satta i kors över varandra. Bakom basen ligger en kanon placerad. Längs den övre kanten löper den latinska omskriften "HIS AMAT HOSPES CIVISQUE VOCARI.". I den nedre avskärningen står texten "NATUS MDLXXXVII. / DEN. MDCLII." fördelad på två rader.
Enligt Bror Edvard Hyckerts beskrivning bär frånsidans sinnebilder på djup symbolik rörande De Geers storslagna livsgärning: merkuriestaven syftar på hans utvidgande av den svenska handeln, medan svärdet och kanonen representerar hans banbrytande förbättringar inom den svenska järnhanteringen och vapentillverkningen. Skeppskolonnen är rest till minne av den krigsflotta han år 1644 utrustade helt på egen bekostnad, vilken bidrog avgörande till den svenska sjösegern över danskarna vid Femern.
Den svenska industrins fader
Louis De Geer föddes år 1587 i Liège i nuvarande Belgien. Eftersom hans far var nederländsk kalvinist tvingades familjen av religiösa skäl fly till Dordrecht i Holland, där De Geer fick en grundlig utbildning och formades för det praktiska affärslivet. Efter faderns död etablerade han sig framgångsrikt som köpman i Amsterdam, vilket blev den huvudsakliga medelpunkten för hans fortsatta verksamhet.
Genom svenska kronans ständigt växande behov av penninglån och krigsförnödenheter kom han i direkt affärsgemenskap med Sverige. På inrådan av sina landsmän, bröderna de Besche, började De Geer investera betydande kapital i Sveriges vid tiden outnyttjade naturrikedomar. Han gjorde Finspång till den svenska storslöjdens absolut främsta centrum och finansierade där anläggandet av nya masugnar, stångjärnshammare och kanongjuterier. Genom att inkalla skickliga vallonska bergsmän och smeder revolutionerades den svenska järnhanteringen. Detta ledde till att den svenska armén och flottan under Gustav II Adolf till allra största delen kom att bli beväpnad med svensktillverkade vapen.
Svensk adelsman och patriot
Louis De Geer flyttade slutgiltigt till Sverige år 1627 och blev genast naturaliserad svensk. Han överhopades med lönande uppdrag från staten och skötte bland annat kronans centraliserade koppar- och salthandel. Hans mycket nära vänskap med rikskanslern Axel Oxenstierna och den goda relationen till drottning Kristinas förmyndarregering resulterade i att han år 1641 tilldelades svenskt adelskap. I samband med detta tilläts han även köpa loss enorma arrendebesittningar såsom Finspång, Österby, Leufsta och Gimo under frälserätt.
När Torstensons krig mot Danmark bröt ut 1643 visade De Geer prov på obönhörlig patriotism och offervilja. När staten behövde sjömilitärt bistånd utrustade han, mestadels med egna privata medel, en stor flotta från Nederländerna. Trots initiala motgångar i form av nederlag och myteri, lyckades hans andra eskader om 22 skepp bryta igenom Öresund. Denna insats bidrog starkt till den avgörande sjösegern vid Femern 1644, som gjorde svenskarna till herrar på sjön och tvingade fram en dansk fred. Det är denna storslagna händelse som Svenska Akademien valde att särskilt hylla genom att placera den resta skeppskolonnen på denna minnesmedaljs frånsida.
Sista åren och ett komplext arv
Under sina senare levnadsår fortsatte De Geer att utveckla sina massiva brukskomplex, men han riktade även blicken mot nya kontinenter. Han var initiativtagare till det Afrikanska kompaniet 1649, vilket framgångsrikt etablerade en svensk koloni på Guldkusten, men som tyvärr även gjorde Sverige delaktigt i den transatlantiska slavhandeln under 1600-talet. Louis De Geer avled under ett besök i Amsterdam år 1652 och efterlämnade sexton barn samt ett ojämförligt industriellt arv. När Svenska Akademien hundrasjuttiosju år senare lät prägla denna minnespenning var det som en hyllning till den man vars nya arbetsmetoder förblev härskande i den svenska industrin i över två sekler.
Silver, 12.28g, 31mm, slät rand. Kvalitet 1+, mindre märken. Graverad av Gustaf Adolf Enegren för Svenska akademien 1829. Referenser: Numismatiska meddelanden XVII (Bror Edvard Hyckert) I:30, Bo Svensén, sid 88 (Ärans och minnets valuta, Svenska akademiens minnespenningar 1786-2009).
Åtsida
Motivet utgörs av Louis De Geers högervända bröstbild. Han är avbildad iförd en kalott på huvudet, en åtsittande och igenknäppt rock samt en slät krage. Längs den övre kanten löper omskriften "LUDOVICUS DE GEER.". Vid armavskärningen i nederkanten återfinns gravören Gustaf Adolf Enegrens signatur i form av en liten bokstav "E".
Frånsida
Fältets centrum domineras av en reslig skeppskolonn (även kallad rostralkolonn). Framför kolonnens bas står en merkuriestav (kaduceus) och ett svärd, vilka är satta i kors över varandra. Bakom basen ligger en kanon placerad. Längs den övre kanten löper den latinska omskriften "HIS AMAT HOSPES CIVISQUE VOCARI.". I den nedre avskärningen står texten "NATUS MDLXXXVII. / DEN. MDCLII." fördelad på två rader.
Enligt Bror Edvard Hyckerts beskrivning bär frånsidans sinnebilder på djup symbolik rörande De Geers storslagna livsgärning: merkuriestaven syftar på hans utvidgande av den svenska handeln, medan svärdet och kanonen representerar hans banbrytande förbättringar inom den svenska järnhanteringen och vapentillverkningen. Skeppskolonnen är rest till minne av den krigsflotta han år 1644 utrustade helt på egen bekostnad, vilken bidrog avgörande till den svenska sjösegern över danskarna vid Femern.
Den svenska industrins fader
Louis De Geer föddes år 1587 i Liège i nuvarande Belgien. Eftersom hans far var nederländsk kalvinist tvingades familjen av religiösa skäl fly till Dordrecht i Holland, där De Geer fick en grundlig utbildning och formades för det praktiska affärslivet. Efter faderns död etablerade han sig framgångsrikt som köpman i Amsterdam, vilket blev den huvudsakliga medelpunkten för hans fortsatta verksamhet.
Genom svenska kronans ständigt växande behov av penninglån och krigsförnödenheter kom han i direkt affärsgemenskap med Sverige. På inrådan av sina landsmän, bröderna de Besche, började De Geer investera betydande kapital i Sveriges vid tiden outnyttjade naturrikedomar. Han gjorde Finspång till den svenska storslöjdens absolut främsta centrum och finansierade där anläggandet av nya masugnar, stångjärnshammare och kanongjuterier. Genom att inkalla skickliga vallonska bergsmän och smeder revolutionerades den svenska järnhanteringen. Detta ledde till att den svenska armén och flottan under Gustav II Adolf till allra största delen kom att bli beväpnad med svensktillverkade vapen.
Svensk adelsman och patriot
Louis De Geer flyttade slutgiltigt till Sverige år 1627 och blev genast naturaliserad svensk. Han överhopades med lönande uppdrag från staten och skötte bland annat kronans centraliserade koppar- och salthandel. Hans mycket nära vänskap med rikskanslern Axel Oxenstierna och den goda relationen till drottning Kristinas förmyndarregering resulterade i att han år 1641 tilldelades svenskt adelskap. I samband med detta tilläts han även köpa loss enorma arrendebesittningar såsom Finspång, Österby, Leufsta och Gimo under frälserätt.
När Torstensons krig mot Danmark bröt ut 1643 visade De Geer prov på obönhörlig patriotism och offervilja. När staten behövde sjömilitärt bistånd utrustade han, mestadels med egna privata medel, en stor flotta från Nederländerna. Trots initiala motgångar i form av nederlag och myteri, lyckades hans andra eskader om 22 skepp bryta igenom Öresund. Denna insats bidrog starkt till den avgörande sjösegern vid Femern 1644, som gjorde svenskarna till herrar på sjön och tvingade fram en dansk fred. Det är denna storslagna händelse som Svenska Akademien valde att särskilt hylla genom att placera den resta skeppskolonnen på denna minnesmedaljs frånsida.
Sista åren och ett komplext arv
Under sina senare levnadsår fortsatte De Geer att utveckla sina massiva brukskomplex, men han riktade även blicken mot nya kontinenter. Han var initiativtagare till det Afrikanska kompaniet 1649, vilket framgångsrikt etablerade en svensk koloni på Guldkusten, men som tyvärr även gjorde Sverige delaktigt i den transatlantiska slavhandeln under 1600-talet. Louis De Geer avled under ett besök i Amsterdam år 1652 och efterlämnade sexton barn samt ett ojämförligt industriellt arv. När Svenska Akademien hundrasjuttiosju år senare lät prägla denna minnespenning var det som en hyllning till den man vars nya arbetsmetoder förblev härskande i den svenska industrin i över två sekler.