Magnus Eriksson - Penning med A, Period II (1340–1354) - Sällsynt

Magnus Eriksson - Penning med A, Period II (1340–1354) - Sällsynt
Framsidan visar ett gående Folkungalejon vänt åt vänster, medan frånsidan bär bokstaven A i centrum, omgivet av tre kronor. Denna mynttyp är känd för sin notoriskt dåliga prägling och är extremt sällsynt i högre kvaliteter. Ett mynt i kvalitet 1+ betraktas som ett praktexemplar, och exemplar i kvalitet 1+/01 eller bättre är i princip obefintliga på marknaden. Detta specifika exemplar är i mer normal kvalitet (kvalitet 1), med en något ojämn plants. Trots detta är det ett attraktivt exempel på en av Magnus Erikssons mer eftersökta mynttyper, där exemplar med bokstaven A är sällsynta.

Betydelsen av symbolerna och bokstäverna på frånsidan är fortfarande omtvistad och inte fullständigt klarlagd. Det är dock högst osannolikt att deras användning var slumpartad. Istället hade de sannolikt en tydlig funktion och betydelse för sin samtid, exempelvis som indikatorer på myntort, ansvarig myntmästare, silverleverans, silverhalt eller andra faktorer. Den totala frånvaron av samtida skriftliga källor gör det svårt att tolka dessa detaljer med säkerhet, vilket lämnar detta som ett öppet och spännande forskningsområde för framtida numismatiska studier. Exemplar med bokstaven A är sällsynta, SMB 189.  

Magnus Eriksson var en av de sista regenterna i Folkungadynastin, som härstammade från Birger jarl och spelade en avgörande roll i att konsolidera kungamakten i Sverige och Norge. Lejonet var en central symbol för ätten och syns även i andra heraldiska sammanhang, såsom i Sveriges stora riksvapen där lejonet står i det s.k. Folkungavapnet (med ett blått lejon på ett fält av guld och ett snedstreck med rutor). Detta vapen blev starkt förknippat med den svenska kungamakten under Magnus Eriksson och hans förfäder.