Magnus Gabriel De la Gardie 1622-1686 - Kristinas gunstling, ledare av Karl XI:s förmyndarregering - Historiskt signifikant, graverad av Enegren

Magnus Gabriel De la Gardie vann drottning Kristinas ynnest och begåvades med höga utmärkelser och stora förläningar.  År 1646 reste han som extraordinarie ambassadör till Frankrike, blev 1647 riksråd med säte i Krigskollegium. År 1653 förlorade De la Gardie sin gunst hos drottningen efter en omfattande förtalskampanj, och suspenderades från sina ämbeten och förvisades i december samma år från hovet. Med Karl X Gustavs tronbestigning återvann De la Gardie konungagunsten, bland annat därför att Karl X Gustav var bror till De la Gardies hustru Maria Eufrosyne av Pfalz. Äktenskapet med Maria Eufrosyne av Pfalz ingicks år 1647.  

År 1648 blev De la Gardie general i Tyskland och deltog som sådan i Prags belägring, 1649 generalguvernör i Livland, 1651 riksmarskalk och överstemarskalk och riksskattmästare 1652. Han var även från 1654 generalguvernör i Västergötland och kansler för Uppsala universitet. I januari 1655 återinsattes han som riksskattmästare, men som såväl olämplig och själv mer intresserad av den militära banan blev han i juni samma år istället på nytt generalguvernör i Livland med uppdrag att som kungens löjtnant sörja för hela krigsväsendet i Östersjöprovinserna. Han fick även i uppdrag att med den livländska armén rycka in i Polen och där förena sig med de från Pommern utgående svenska styrkorna. Vid löningen av denna uppgift visade han mer diplomatisk än militär skicklighet. De med Polen missnöjda och av ett ryskt anfall hotade litauerna förmåddes att frivilligt ansluta sig till Sverige, men på grund av De la Gardies underlåtenhet att med väpnad påtryckning påskynda förhandlingarna fördröjdes uppgörelsen så länge, att ryssarna hann besätta Vilna och Kovno och därigenom hota den svenska marschlinjen. Hären, som redan i mitten av juni brutit upp från Riga, kunde först i december förenas med kungens armé i Elbing. Tydligare visade han sin brist på militär förmåga vid Östersjöprovinsernas försvar mot ryssarna 1656–1657. Genom huvudlösa dispositioner blottställdes Livland, och endast genom fiendens oföretagsamhet undgicks en erövring. Han ådrog sig härigenom kungens häftiga missnöje och skildes i december 1657 från befälet. 1659–1660 var han förste legat vid Olivakongressen. Vid Karl X Gustavs död blev Magnus Gabriel i enlighet med en utnämning dagen före kungens död 1660 rikskansler, men först efter ständernas bekräftade val erkändes han som sådant i oktober 1660. I enlighet med kungens testamente blev han medlem av Karl XI:s förmyndarregering. Han var ledare av förmyndarregering åren 1660–1672. Magnus Gabriel blev år 1680 riksdrots, vilket innebar en reträtt från rikspolitiken. Förmyndarräfsten och reduktionen drabbade honom hårt och han fick bara behålla två slott: Wenngarn och Höjentorp. Sin största insats gjorde De la Gardie som frikostig mecenat och främjare av konst och vetenskap. På hans initiativ inrättades år 1666 Antikvitetskollegium. (Källa Wikipedia)

Om medaljen och dess sällsynthet
En tekniskt ocirkulerad medalj med full präglingsglans bevarad och endast obetydligt kabinettsslitage på de översta partierna och minimala märken av hantering. Vacker ljusgrå originalpatina. I den internationella databasen Coin Archives Pro (där de flesta större auktionsföretagens resultat finns arkiverade) har under de senaste ca 20 åren endast två exemplar noterats och som sådan kan medaljen betrakts som både sällsynt och historiskt signifikant. Graverad av G. A. Enegren, präglad på kungliga myntetverket och utgiven av Svenska Akademien 1823. Silver, 12.55g, 32mm. Hyckert XVII, sid68, nr 5.

Åtsida
De la Gardies högervända bröstbild med långt utslaget hår samt omskriften: "MAGN. GABR. DE LA GARDIE COMES REGN. SVEC, DAPIF." och under axeln gravörens initialer "GAE".

Frånsida
En regnbåge över havet samt omskriften: "MEDIA NIMBORUM IN PARTE CORUSCAT" och i avskärningen: "SUBLIMIS LARGUS MAGNIFICUS. OB. 1686."