Magnus Gabriel von Block (1669-1722) - läkare - av Gunvor Svensson Lundkvist, Svenska akademien 1971
Silver, 53.81g, 45mm, kvalitet 01/0. Bo Svensén sid 372. Denna minnespenning präglades och utgavs på uppdrag av Svenska Akademien år 1971 för att hedra läkaren och upplysningsmannen Magnus Gabriel von Block.
Åtsida
Blocks vänstervända profilbild, med en stor, tidstypisk allongeperuk och en dräkt med halskrås. Runt porträttet löper texten som anger hans namn samt födelse- och dödsår: "MAGNVS GABRIEL VON BLOCK 1669-1722!
Frånsida
Motivet består av en uppgående sol som strålar ner över två flygande fladdermöss. Över motivet står den latinska inskriften: "ERRORES DISPVLIT". På svenska betyder detta "Vidskepelser skingrade han" (eller mer bokstavligt "Han skingrade villfarelser").
Symbolik
Bildspråket på frånsidan är en allegori över Blocks livsgärning. Solen symboliserar det upplysta förnuftet som jagar bort mörkret och nattens varelser, i detta fall fladdermössen som representerar vidskepelse, övertro och falska begrepp. Enligt den bifogade texten var Block en stridbar företrädare för upplysningen som "gick till storms mot de falska begrepp, som förslavat mänskligheten". Sinnebilden med solen som skingrar fladdermössen nämns, enligt boksidan, märkligt nog inte i den officiella beskrivningen av minnespenningen, trots att den tydligt illustrerar inskriften.
Magnus Gabriel von Block – Upplysningens stridbara fackla
Magnus Gabriel von Block var en man som aldrig passade in i den svenska mellanmjölkens form. Han var en kosmopolit i en provinsiell tid, en briljant läkare som föraktade kollegial lojalitet, och en upplysningsman som med vetenskapens ljus ville skingra vidskepelsens mörker – även om han var tvungen att förolämpa halva etablissemanget på kuppen.
Från skandal till solsken
Hans akademiska bana började i uppförsbacke. Som ung student i Uppsala var han rastlös; han läste allt från metafysik till moderna språk men saknade tålamod att fördjupa sig. Karriären vid universitetet fick ett abrupt och skandalöst slut 1690. Efter att ha författat en smädeskrift mot en magister Munster dömdes Block till relegering. Han gjorde avbön, men insåg att hans framtid låg bortom Sveriges gränser. Europa blev hans lärosal. I Rom väckte den unge svensken sensation genom att briljera i en disputation om teologi. En kardinal blev så imponerad att han tog Block till Florens och storhertigen av Toskanas hov. Här, i den italienska högrenässansens efterglöd, blommade Block ut. Han anställdes som kabinettssekreterare och drog nytta av sin fenomenala språkbegåvning – han sades tala elva språk och skriva tretton. Han levde ett liv i lyx, drack viner förunnade potentater och umgicks med lärda och poeter. Men det söta livet blev till slut fadd. Block drabbades av leda och insåg att han måste ha ett riktigt kall. Han valde läkarkonsten. Påhejad av bland andra filosofen Leibniz lämnade han Italien 1698 för att återvända till kylan i norr.
Läkaren och rättshaveristen
Väl hemma i Sverige, med en färsk doktorshatt från Holland, kastade sig Block in i arbetet med en energi som gränsade till mani. Han blev provinsialläkare i Östergötland och brunnsläkare vid Medevi. Men där Block drog fram, uppstod konflikter. Han avskydde inkompetens och gick till storms mot fältskärerna i Norrköping som olagligt praktiserade invärtes medicin. Med pennan som vapen hånade han deras haltande latin och tvingade dem till rätta. Hans relation till det medicinska etablissemanget, särskilt den mäktige Urban Hjärne, var frostig. Block var för begåvad och för arrogant för att rätta sig i ledet. Han tackade nej till fina titlar som livmedikus och assessor för att behålla sitt oberoende på gården Yxeltorp, där han omgav sig med böcker, retorter och kemiska experiment.
Pesten och polemiken
Hans största stund – och största konflikt – kom med böldpesten 1710. När farsoten slog till mot Norrköping visade Block prov på både mod och klarsynthet. Medan myndigheterna var lamslagna, agerade han. Han besökte de sjuka i de fattigaste kåtorna, obducerade pestlik och gav strikta order om hygien och isolering. Han skrev en bok om pesten som anses vara ett mästerverk i tidig svensk medicinsk litteratur. Men boken stoppades nästan av Collegium Medicum och Hjärne. De ansåg att Block var skrytsam och att han förbigått censuren. Sanningen var nog att Block, mitt i den medicinska expertisen, inte kunde låta bli att rikta svidande kritik mot myndigheternas senfärdighet. Han liknade situationen vid en man som väntar på order att släcka när elden redan tagit fart i väggen.
Krig mot vidskepelsen
Block var en tidig representant för upplysningen. Han hade noll tolerans för "falska profeter" och astrologer. I skriften Åtskillige anmärkningar... gick han till angrepp mot gamla auktoriteter som Paracelsus, vilket återigen retade gallfeber på Hjärne som tvingades rycka ut till Paracelsus försvar. Mest dräpande var Block i fallet med "den fastande flickan" Ester Jönsdotter, ett rikskänt mirakel. Medan biskopar och andra lärda lät sig luras, synade Block bluffen. När flickan till slut födde ett barn, konstaterade Block torrt att det var märkligt hur kärleksgudinnan Venus kunnat verka av "blotta luften". Han reducerade mirakel till fysiologi och bondförnuft.
Ett ensamt geni
När ryssarna härjade kusten 1719 var Block en av de få som försökte organisera försvaret av Norrköping. Han var en handlingskraftig man i en tid av passivitet. Men hans briljans hade ett pris. Han beskrivs som hänsynslös, övermodig och oförmögen att samarbeta. Han ville mästra alla, och därför blev han själv motarbetad. Magnus Gabriel von Block dog av ett slaganfall 1722. Kung Fredrik I beklagade bortgången med orden: "Schade, denn es war ein sehr geschickter mann!" (Skada, ty det var en mycket skicklig man). Det var en passande epitaf över en man som var för stor, för snabb och för skarp för sin samtid, och vars öde blev att strida ensam medan andra tog åt sig äran.