Magnus Huss (1807-1890) av Lea Ahlborn för Kungliga Vetenskapsakademien 1892 - Fenixen som diagnostiserade en folksjukdom

Magnus Huss (1807-1890) av Lea Ahlborn för Kungliga Vetenskapsakademien 1892
Silver, 15.04g, 31mm, KVA 153, märken, kvalitet 1+

På åtsidan möter vi en bröstbild av Magnus Huss i profil, vänd åt vänster. Han avbildas som en äldre man med kortklippt hår och polisonger, klädd i frack med fluga samt bärande kraschanen för Nordstjärneorden på bröstet. Porträttet utstrålar den auktoritet som anstår en man i hans ställning. Omskriften lyder: "MAGNUS HUSS REI MEDIC. REGNI PRAEF. SUPREM.", vilket är en förkortning för Magnus Huss Rei Medicae Regni Praefectus Supremus. Detta översätts till "Magnus Huss, högste chef för rikets medicinalväsen" (generaldirektör för Sundhetskollegium). Nederst står levnadsåren angivna: "N. 1807 O. 1890" (Född 1807, Död 1890). Signaturen "L.A." återfinns vid axelpartiets avslutning.

Frånsidan presenterar ett dramatiskt och symbolmättat motiv: Fågel Fenix som reser sig ur lågorna och flyger upp mot en strålande sol i övre vänstra kanten. På bålet, under de slickande eldstungorna, ligger en asklepiosstav (ormstav), symbolen för läkekonsten. Ovanför motivet löper den latinska sentensen: "IMMORTALITATIS NON FALLIT SPES", som i översättning lyder: "Hoppet om odödlighet sviker inte". I avskärningen står dedikationen: "SOCIO MEDICO MERITISSIMO REG. ACAD. SCIENT. SUEC. MDCCCXCII.", vilket uttyds: "Kungliga Svenska Vetenskapsakademien för sin synnerligen förtjänte ledamot, medicinaren, år 1892".

Fenixen som diagnostiserade en folksjukdom
Det finns en sällsam kraft i motivet på denna silvermedalj från 1892. En Fågel Fenix lyfter ur elden, lämnande askan och jorden bakom sig för att sträva mot solen. På bålet ligger en ormstav kvar, förtärd av lågorna. Symboliken är tydlig: läkarens verktyg och kropp må förgås, men hans gärning äger bestånd. För få personer passar denna allegori bättre än för Magnus Huss, mannen som gav alkoholismen ett namn och som byggde de institutioner där generationer av svenskar skulle komma att vårdas.

Vänder vi på medaljen ser vi ämbetsmannen Huss, prydd med ordensstjärna och polisonger. Det är porträttet av makt och etablissemang. Han var Oscar I:s livläkare, professor vid Karolinska Institutet och ordförande i Sundhetskollegium. Men bakom den strama fasaden fanns en nyfikenhet som inte väjde för samhällets skuggsidor.

Magnus Huss inledde sin bana i en tid då medicinen stod inför stora genombrott. Efter studier i Uppsala och resor till Tyskland och Frankrike på 1830-talet tog han med sig den nya fysikaliska diagnostiken hem till Sverige. Men det var hans arbete på Serafimerlasarettet som skulle skriva in honom i medicinhistorien. Han mötte där patienter som led av en rad diffusa, fysiska och psykiska symptom orsakade av ett omåttligt brännvinsdrickande. På den tiden sågs detta ofta som en moralisk svaghet eller en last. Huss såg något annat. Han såg en sjukdom.

I sitt banbrytande verk Alcoholismus chronicus (1849–1851) var han den förste att definiera begreppet alkoholism som ett kroniskt sjukdomstillstånd. Han kartlade noggrant de fysiska och psykiska skadorna av spritmissbruk och gav vetenskaplig tyngd åt en social katastrof. Arbetet belönades med det prestigefyllda Monthyon-priset av Institut de France, och plötsligt hade kampen mot fylleriet fått ett medicinskt språk. Fenixfågeln på medaljen kan ses som en symbol för denna insikt – hoppet om tillfrisknande och återuppståndelse för den som fastnat i missbrukets eld.

Men Huss nöjde sig inte med att diagnostisera; han ville bygga. Han var en av 1800-talets stora samhällsbyggare i vit rock. Han insåg att huvudstaden saknade värdig vård för de mentalsjuka och drev igenom byggandet av hospitalet Konradsberg. Han såg barnens utsatthet och var drivande i tillkomsten av Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn. Han grundade Stockholms Sjukhem för de kroniskt sjuka som ingen annan ville ta hand om. Varje tegelsten i dessa byggnader var ett bevis på hans övertygelse om att ett civiliserat samhälle måste ta hand om sina svagaste.

När Kungliga Vetenskapsakademien lät Lea Ahlborn prägla denna medalj, var det en hyllning till en man som hade format det moderna Sveriges sjukvård. Inskriptionen "Hoppet om odödlighet sviker inte" syftar inte på ett liv efter detta i religiös mening, utan på det arv som lever kvar i de institutioner och den kunskap han lämnade efter sig.

Magnus Huss var en man som kunde röra sig i kungliga salonger men som valde att lägga sin största energi på alkoholister, lungsjuka och fattiga barn. Han var med och grundade Svenska Läkaresällskapets tidskrift Hygiea och stred för tandläkarutbildning och högskoleväsen. Han var en outtröttlig motor i folkhälsans tjänst.

Att hålla denna medalj är att påminnas om att medicinska framsteg inte bara sker i mikroskopens tystnad, utan också i det bullriga samhällsbygget. Ormstaven på medaljens frånsida brinner upp, precis som Magnus Huss slets ut av lunginflammation och arbete, men Fenixfågeln stiger. Den flyger mot solen, bärande på arvet från en man som lärde oss att se sjukdom där andra såg synd, och som byggde skyddsvallar mot lidandet som står kvar än idag.