Magnus II ur Hedlingers regentlängd nr 19 av Daniel Fehrman

Magnus II ur Hedlingers regentlängd nr 19 av Daniel Fehrman
Silver, 15.12g, 33mm, kvalitet 01, Hildebrand nr 19

Åtsida
Magnus högervända bröstbild, bart huvud, iklädd harnesk och mantel med hermelinskrage. Nedanför: "D•F•". I omskriften: "MAGNUS II•REX SVECIAE•"

Frånsida
Text på sex rader med ordningsnumret överst: "19• / N•RAGVALDI / EX INGEGERDE FIL• / ERICO SANCTO DEVICTO / REGNUM OCCUPAT• / MOX EIECTUS• / M•1161•"

Om Magnus  II
Magnus Henriksson, först dokumenterad år 1148 och avliden 1161, var en dansk prins och kung av Sverige mellan 1160 och 1161. Han var son till den danska prinsen Henrik Skadelår från den Estridska ätten och Ingrid Ragnvaldsdotter, vars far var den svenske kungen Inge den äldre från den stenkilska ätten.

Magnus ingick äktenskap med sin styvsyster Birgitta, även känd som Brigida, som var utomäktenskaplig dotter till kung Harald Gille i det andra av hennes tre äktenskap. År 1160 tog han makten genom att anfalla och döda Erik den helige. Enligt Snorre Sturlasson hade han sin bror Ragnvald Henriksson som jarl. Året därpå blev han dock besegrad och dödad i slaget vid Örebro och ersattes av motståndarsidans ledare Karl Sverkersson.

Enligt Bengt R. Jansson dog Erik först 1162, vilket komplicerar Magnus' position som svensk kung. Magnus och Birgitta hade inga kända barn.

Enligt Nils Ahnlund, som även citerar Sture Bolin, finns det starka indikationer på att gravstenen på ett monument i Vreta kloster, som tillägnas kung Magnus Nilsson, egentligen tillhörde Magnus Henriksson och att hans grav finns någonstans inom klostret. Magnus ska då, tillsammans med sin bror Ragnvald, ha donerat jord till klostret. Gravkoret, som namnges efter Magnus Nilsson, är dock troligen en familjegrav för riddaren Magnus Bengtsson den äldre eller hans sonson Magnus Bengtsson den yngre.

Om Hedlingers regentlängd
Hedlingers regentlängd är Sveriges mest omfattande regentlängd och därtill den officiella "Historica Metallica". Totalt graverades och präglades 56 olika medaljer i serien. Motiv och texter efter förslag av Carl Reinhold Berch. Graverade av Johann Carl Hedlinger, Daniel Fehrman, Carl Gustaf Fehrman och Per Henrik Lundgren. Hedlinger påbörjade arbetet år 1734, men hann själv bara gravera titelmedaljen och dedikationsmedaljen (nummer 56) samt nummer 1, 30-55. Hans lärjunge och efterträdare i medaljörssysslan, Daniel Fehrman, graverade nummer 7, 8, 10-29. Sonen Carl Gustaf Fehrman fortsatte på 1780- och 1790-talet med gravering av nummer 2, 3, 5, 6 och frånsidorna till nummer 54a och 55. Nummer 9 graverades 1842 av Per Henrik Lundgren. Endast nummer 4 har inte blivit graverad. Alla medaljerna är av lika storlek (11 linjer = 8:e storleken), stundom något litet varierande till följd av att de inte är präglade i ring. För att förstå inskrifterna på frånsidan behövs ingen annan förklaring än den som ges på titelmedaljen, nämligen att "F." betyder "filius" (son); "F." frater (broder); "N." nepos (barn av broder eller syster eller av deras barn); "E." electus (vald); "C." coronatus (krönt); "M." mors naturalis (naturlig död); "M." mors violenta (våldsam död).