Magnus II ur Hedlingers regentlängd nr 19 av Daniel Fehrman - Ett vackert exemplar

Magnus II ur Hedlingers regentlängd nr 19 av Daniel Fehrman - Ett vackert exemplar
Brons, 15.62g, 33mm, kvalitet 01, SKM 19c (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno, 2024), Hildebrand nr 19

Åtsida
Magnus högervända bröstbild, bart huvud, iklädd harnesk och mantel med hermelinskrage. Nedanför: "D•F•". I omskriften: "MAGNUS II•REX SVECIAE•"

Frånsida
Text på sex rader med ordningsnumret överst: "19• / N•RAGVALDI / EX INGEGERDE FIL• / ERICO SANCTO DEVICTO / REGNUM OCCUPAT• / MOX EIECTUS• / M•1161•"

Översättning av den latinska inskriften till svenska. Texten beskriver Magnus II korta och turbulenta tid som kung, där han tog makten från Erik den helige men snabbt förlorade den, samt hans död.

N•RAGVALDI EX INGEGERDE FIL
Son till Ragvald och Ingegerd.

ERICO SANCTO DEVICTO REGNUM OCCUPAT
Efter att ha besegrat Erik den helige, tog han kungamakten.

MOX EIECTUS
Snart därefter avsatt.

M•1161
Död 1161.

Magnus Henriksson, först dokumenterad år 1148 och död 1161, var en dansk furste och kung av Sverige från 1160 till 1161. Han var son till den danske prinsen Henrik Skadelår från Estridska ätten och Ingrid Ragnvaldsdotter, som var barnbarn till den svenske kungen Inge den äldre från stenkilska ätten. Magnus gifte sig med sin styvsyster Birgitta, även känd som Brigida, som var kung Harald Gilles utomäktenskapliga dotter, i hennes andra äktenskap. Han tog makten 1160 genom att angripa och döda Erik den helige. Enligt Snorre Sturlasson hade han sin bror Ragnvald Henriksson som jarl. Redan följande år besegrades han och dödades i slaget vid Örebro, och ersattes av motståndssidan ledare Karl Sverkersson.

Om Hedlingers regentlängd
Hedlingers regentlängd är Sveriges mest omfattande regentlängd och därtill den officiella "Historica Metallica". Totalt graverades och präglades 56 olika medaljer i serien. Motiv och texter efter förslag av Carl Reinhold Berch. Graverade av Johann Carl Hedlinger, Daniel Fehrman, Carl Gustaf Fehrman och Per Henrik Lundgren. Hedlinger påbörjade arbetet år 1734, men hann själv bara gravera titelmedaljen och dedikationsmedaljen (nummer 56) samt nummer 1, 30-55. Hans lärjunge och efterträdare i medaljörssysslan, Daniel Fehrman, graverade nummer 7, 8, 10-29. Sonen Carl Gustaf Fehrman fortsatte på 1780- och 1790-talet med gravering av nummer 2, 3, 5, 6 och frånsidorna till nummer 54a och 55. Nummer 9 graverades 1842 av Per Henrik Lundgren. Endast nummer 4 har inte blivit graverad. Alla medaljerna är av lika storlek (11 linjer = 8:e storleken), stundom något litet varierande till följd av att de inte är präglade i ring. För att förstå inskrifterna på frånsidan behövs ingen annan förklaring än den som ges på titelmedaljen, nämligen att "F." betyder "filius" (son); "F." frater (broder); "N." nepos (barn av broder eller syster eller av deras barn); "E." electus (vald); "C." coronatus (krönt); "M." mors naturalis (naturlig död); "M." mors violenta (våldsam död).