Marcus Kock (1585–1657), Minnesmedalj i silver 1983 - Mycket sällsynt - Upplaga endast 80 exemplar

Marcus Kock (1585–1657), Minnesmedalj i silver 1983 - Mycket sällsynt - Upplaga endast 80 exemplar
Ett tilltalande och sällsynt exemplar i silver med mörk och fin patina. Kvalitet 01. Silver (.925), 75.86 g, 50 mm, randstämplad "MV 925 I10" (Myntverket i Eskilstuna, årsbokstav I10 = 1983) samt numrerad upplaga "49/80". Formgiven av konstnären Günter Puls (1918–2003). Utgiven av Sveriges Numismatiska Riksförbund (SNR) och distribuerad via Sigtuna Myntklubb.

Åtsida 
Halvfigur av myntmästare Marcus Kock i 1600-talsdräkt med platt krage, skägg och långt hår. Han håller med båda händerna upp ett gigantiskt svenskt kopparplåtmynt (4 daler silfvermynt), visar dess präglade hörnhändelser och centrumstämpel. Längs den övre kanten löper inskriften: "MARCUS KOCK · AF WESTA 1642–1657". I avskärningen nedtill syns kartlinjer över det tidiga Avesta myntverk samt Kocks personliga monogram "MK".

Frånsida
Ett rikt detaljerat och mångfacetterat bildfält uppdelat av en böljande linje (som symboliserar Avestaälven/Dalälven). Det övre fältet visar en vy över Avestas historiska bebyggelse och kyrkspira. Det nedre fältet visar industriarbetare i modernare och äldre tid vid verktyg, mejerikärl/valsverk och ugnar, omgivna av de numismatiska och metallurgiska symbolerna för koppar ($\female$) och järn ($\male$). Nere i högra hörnet återfinns konstnärens monogram "GP" (Günter Puls) samt siffermärkningen "8".

Rötterna i Flandern och vägen till makt över myntningen

Marcus Kock föddes den 14 februari 1585 i Liège i nuvarande Belgien som son till bergsmannen Daniel Kock och Katarina Hawens. Släkten hade under flera generationer gjort sig känd för stora insikter i den tidiga europeiska metallindustrin, och den uppväxande Marcus fostrades i denna tradition. Efter grundläggande studier i bergsbruk och mynttillverkning begav han sig till Danzig, där farbrodern Abel Kock och den blivande svärfadern Isak van Eijck – båda framstående myntmästare – lotsade in honom i yrket. Under nio års tid verkade han därefter med stor framgång som myntmästare i Bromberg i Polen. Hans arbete inbringade så goda inkomster att han 1619 kunde förvärva mark och uppföra en egen ansenlig kreatursgård. Lyckan blev dock kortvarig; sedan han lämnat den polske kungens tjänst 1624 konfiskerades hans egendom plötsligt utan rättmätig orsak, en orättvisa som han och ättlingarna skulle strida mot i decennier utan framgång. Kock sökte sig i stället vidare till den brandenburgske kurfurstens tjänst och ledde myntverken i såväl Königsberg som Berlin.

Gustav II Adolfs dristiga kopparpolitik och Kocks ankomst

Sverige befann sig vid mitten av 1620-talet i ett ekonomiskt och strategiskt brytningsskede. Genom Falu koppargruva satt riket på enorma tillgångar, och år 1625 inledde Gustav II Adolf en dristig plan för att kontrollera det internationella kopparpriset. Målet var att hålla priset stabilt på en hög nivå – 150 daler per skeppund där 1 öre koppar motsvarade 28,3 gram. Om marknadspriset sjönk under denna nivå skulle staten prägla massiva mängder kopparmynt och på så vis suga upp råvaran från den öppna marknaden. Kapaciteten vid de svenska myntverken visade sig dock vara bedrövlig; de fyrkantiga klippingsmynten som slogs 1625 slog fel i både kvantitet och kvalitet. I detta akta läge riktade kungen blicken mot den internationellt renommerade Marcus Kock. Genom snabba förhandlingar köptes Kock över från Brandenburg, och på julafton 1626 satte han sin fot på svensk mark.

Utvecklingen av de svenska myntverken under 1620- och 1630-talen

Efter att ha bevisat sin duglighet vid kronans myntverk i Nyköping 1626 fick Kock året därpå överta Kopparkompaniets ödelagda myntverk i Säter efter vårflodens ödeläggelse 1625, vilket han byggde upp från grunden. Samtidigt granskade han det konkurrerande myntverket i Arboga, dömde ut dess effektivitet och lade efter en kort egen sejour ned verksamheten. Kocks tekniska och administrativa genialitet visade sig omedelbart i produktionssiffrorna. År 1628 nådde det svenska myntverket en historisk topp när man slog kopparmynt till ett värde av hela 1 127 000 daler, varav Säter ensamt stod för 900 000 daler – en tredubbling av landets tidigare kapacitet. Den aggressiva kopparstrategin skapade dock svåra inflationstryck när marknadspriset ändå sjönk, och på hösten 1629 tvingades Gustav II Adolf att avbryta präglingen. Försök med tysk kreutzermyntning under tidigt 1630-tal följdes av ett misslyckat införande av dubbelmyntfot 1633 under Kocks ledning i Stockholm, vilket skapade stor irritation då silvret konsekvent trängdes ut ur cirkulationen.

Avesta bruks tillblivelse och det svenska stångjärnssmidets modernisering

År 1641 valde Marcus Kock att dra sig tillbaka från de direkta statliga myntmästartjänsterna för att i stället fokusera på lukrativa affärer med kronan, bergsmän och den internationella kopparexporten. Vid Dalälven i Avesta uppförde han ett omfattande industrikomplex med flera kopparhammare, smedjor och kvarnar. Mest epokgörande var att han för egen räkning anlade ett privat myntverk i Avesta 1641, vilket han drev fram till sin död 1657. Det var här som den revolutionerande tillverkningen av de gigantiska svenska kopparplåtmynten kom att äga rum, där sönerna Daniel, Isak och Abraham fyllde centrala roller i familjeimperiet. Kocks visioner stannade dock inte vid mynt och koppar; med medtagna kunskaper från uppväxten i Flandern blev han en av de absolut centrala aktörerna när det svenska stångjärnssmidet lades om till storskalig storindustri.

De sista åren och arvet efter myntmästaren

Vid 70 års ålder började den hårt arbetande Kocks hälsa att vackla efter svåra olyckor vid bruket åren 1655 och 1657. Den 20 november 1657 avled Marcus Kock i Avesta, 72 år gammal, och begravdes i en ståtlig kista helt tillverkad av koppar. Sonen Isak Kock tog därefter över ansvaret för myntverket i Avesta. År 1983 hedrades denna pionjär av Sveriges Numismatiska Riksförbund genom en exklusiv minnesmedalj i 80 exemplar, formgiven av Günter Puls, vilken i silver förevigar Kocks livsgärning och de väldiga kopparplåtmynten.