Marcus Wallenberg (1864–1943) – Stockholms Enskilda Bank, av Erik Lindberg 1928 - Vackert exemplar - Från flottan till bankimperiet
Marcus Wallenberg (1864–1943) – Stockholms Enskilda Bank, av Erik Lindberg 1928
Ett vackert exemplar. Silver, 108.25 g, 63 mm. Randprägling: "SILVER 1928". Kvalitet 01. Referenser: Ulla Ehrensvärd 282, Numismatiska meddelanden XXIX (Axel Wahlstedt 1937): 332:2. Medaljen var ursprungligen avsedd att utkomma 1924 till Wallenbergs 60-årsdag, men blev efter förseningar färdig först 1928. Ett exemplar i guld tilldelades Marcus Wallenberg, i silver till initiativtagarna och i brons till de anställda.
Åtsida
Vänstervänd bröstbild av vice häradshövdingen och bankdirektören Marcus Wallenberg. Han avbildas i profil iklädd en strikt kavaj med hög krage, bärande runda glasögon och den för honom så karaktäristiska valrusmustaschen. Porträttet inramas av en tunn, elegant lagerkrans som löper längs medaljens ytterkant. Längst ned i kanten, vid bröstbildens avskärning, återfinns gravörens signatur: "E LINDBERG".
Frånsida
Ett rent epigrafiskt motiv dominerat av en nio-radig, stilren inskription. Överst i fältet vilar en liten, krönt sköld med Stockholms stads vapen (S:t Eriks huvud). Texten under vapnet lyder: "STOCKHOLMS / ENSKILDA BANK / TILL / MARCUS / WALLENBERG / BANKENS VICE VERKST. / DIREKTÖR 1892–1911 / DESS VERKSTÄLLANDE / DIREKTÖR / 1911–1920". Hela textfältet ramas in av en stiliserad eklövskrans som löper utmed ytterkanten och möter Stockholmsvapnet i toppen.
Från flottan till bankimperiet
Marcus Laurentius Wallenberg föddes 1864 in i den framväxande svenska finanselitens absoluta mittpunkt. Hans far, André Oscar Wallenberg, hade 1856 grundat Stockholms Enskilda Bank, vilken skulle komma att utgöra navet i den svenska industrialiseringen. Marcus väg till bankens ledning var dock inte spikrak. Han inledde sin bana i flottan och blev underlöjtnant 1882, men insåg snart att hans framtid låg på land. Han tog avsked, studerade juridik vid Uppsala universitet och blev vice häradshövding 1890 – en titel som kom att följa honom och som gav honom det livslånga smeknamnet "Häradshövdingen".
Samma år klev han in som ombudsman i familjebanken. Den juridiska skärpan i kombination med ett osedvanligt sinne för affärer gjorde att han redan två år senare (1892) tog plats i direktionen som vice verkställande direktör. Marcus Wallenbergs inträde markerade en ny epok. Under hans tid i ledningen, och senare som verkställande direktör (1911–1920), stakades en djärv och extremt expansiv kurs ut.
Den industriella strategin
Där tidigare bankdirektörer främst fokuserat på traditionell inlåning och utlåning, hade "Häradshövdingen" en mycket större vision. Han insåg att bankens kapital kunde och borde användas för att aktivt bygga och omstrukturera den svenska basindustrin. Han engagerade Stockholms Enskilda Bank i massiva industriprojekt och blev känd för sin stundtals hänsynslösa men visionära förmåga att rekonstruera krisande företag. Det var under hans ledning som Wallenbergsfären konsoliderade sitt grepp om tongivande företag inom allt från papper och skog till mekanisk verkstadsindustri.
Hans samhällsengagemang sträckte sig också utanför bankkontoret. Han grundade Skattebetalarnas förening 1921, var ordförande för Handelshögskoleföreningen under fem år och satt i de tunga statliga bankkommittéerna 1917 och 1924. Hans breda intellekt och strategiska briljans belönades med inval i både Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien (där han blev förste hedersledamot 1920) och Kungliga Vetenskapsakademien 1939.
En medaljs försenade tillkomst
Historien bakom denna tunga silvermedalj är kantad av förseningar och konstnärlig tvekan. Redan hösten 1920 fick gravören Erik Lindberg en beställning från Enskilda Banken, inför Wallenbergs kommande 60-årsdag 1924. Arbetet kom dock aldrig igång ordentligt, och Lindberg – som själv uttryckte att uppgiften "aldrig särskilt roat" honom – drabbades av en bitter avbeställning 1922.
Vändpunkten kom när Wallenberg, till en början skeptisk, satt modell för Industriförbundets plakett våren 1924. Enligt Lindberg tinade "Häradshövdingen" snart upp, blev mycket språksam och var oväntat oförbehållsam i sina omdömen. Wallenberg blev så nöjd med plaketten att Enskilda Banken återupptog beställningen av medaljen 1927. Lindberg lämnade in flera storslagna allegoriska skisser till frånsidan (bland annat föreställande Vulcanus och Mercurius), men banken valde i slutändan det sparsmakade och strama epigrafiska förslaget med eklövskransen och Stockholmsvapnet.
Resultatet är ett kraftfullt porträtt av en av Sveriges mäktigaste män; en man som med iskall blick bakom runda glasögon och en stadig käke styrde landets ekonomiska utveckling med fast hand från förra sekelskiftet fram till andra världskriget.
Ett vackert exemplar. Silver, 108.25 g, 63 mm. Randprägling: "SILVER 1928". Kvalitet 01. Referenser: Ulla Ehrensvärd 282, Numismatiska meddelanden XXIX (Axel Wahlstedt 1937): 332:2. Medaljen var ursprungligen avsedd att utkomma 1924 till Wallenbergs 60-årsdag, men blev efter förseningar färdig först 1928. Ett exemplar i guld tilldelades Marcus Wallenberg, i silver till initiativtagarna och i brons till de anställda.
Åtsida
Vänstervänd bröstbild av vice häradshövdingen och bankdirektören Marcus Wallenberg. Han avbildas i profil iklädd en strikt kavaj med hög krage, bärande runda glasögon och den för honom så karaktäristiska valrusmustaschen. Porträttet inramas av en tunn, elegant lagerkrans som löper längs medaljens ytterkant. Längst ned i kanten, vid bröstbildens avskärning, återfinns gravörens signatur: "E LINDBERG".
Frånsida
Ett rent epigrafiskt motiv dominerat av en nio-radig, stilren inskription. Överst i fältet vilar en liten, krönt sköld med Stockholms stads vapen (S:t Eriks huvud). Texten under vapnet lyder: "STOCKHOLMS / ENSKILDA BANK / TILL / MARCUS / WALLENBERG / BANKENS VICE VERKST. / DIREKTÖR 1892–1911 / DESS VERKSTÄLLANDE / DIREKTÖR / 1911–1920". Hela textfältet ramas in av en stiliserad eklövskrans som löper utmed ytterkanten och möter Stockholmsvapnet i toppen.
Från flottan till bankimperiet
Marcus Laurentius Wallenberg föddes 1864 in i den framväxande svenska finanselitens absoluta mittpunkt. Hans far, André Oscar Wallenberg, hade 1856 grundat Stockholms Enskilda Bank, vilken skulle komma att utgöra navet i den svenska industrialiseringen. Marcus väg till bankens ledning var dock inte spikrak. Han inledde sin bana i flottan och blev underlöjtnant 1882, men insåg snart att hans framtid låg på land. Han tog avsked, studerade juridik vid Uppsala universitet och blev vice häradshövding 1890 – en titel som kom att följa honom och som gav honom det livslånga smeknamnet "Häradshövdingen".
Samma år klev han in som ombudsman i familjebanken. Den juridiska skärpan i kombination med ett osedvanligt sinne för affärer gjorde att han redan två år senare (1892) tog plats i direktionen som vice verkställande direktör. Marcus Wallenbergs inträde markerade en ny epok. Under hans tid i ledningen, och senare som verkställande direktör (1911–1920), stakades en djärv och extremt expansiv kurs ut.
Den industriella strategin
Där tidigare bankdirektörer främst fokuserat på traditionell inlåning och utlåning, hade "Häradshövdingen" en mycket större vision. Han insåg att bankens kapital kunde och borde användas för att aktivt bygga och omstrukturera den svenska basindustrin. Han engagerade Stockholms Enskilda Bank i massiva industriprojekt och blev känd för sin stundtals hänsynslösa men visionära förmåga att rekonstruera krisande företag. Det var under hans ledning som Wallenbergsfären konsoliderade sitt grepp om tongivande företag inom allt från papper och skog till mekanisk verkstadsindustri.
Hans samhällsengagemang sträckte sig också utanför bankkontoret. Han grundade Skattebetalarnas förening 1921, var ordförande för Handelshögskoleföreningen under fem år och satt i de tunga statliga bankkommittéerna 1917 och 1924. Hans breda intellekt och strategiska briljans belönades med inval i både Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien (där han blev förste hedersledamot 1920) och Kungliga Vetenskapsakademien 1939.
En medaljs försenade tillkomst
Historien bakom denna tunga silvermedalj är kantad av förseningar och konstnärlig tvekan. Redan hösten 1920 fick gravören Erik Lindberg en beställning från Enskilda Banken, inför Wallenbergs kommande 60-årsdag 1924. Arbetet kom dock aldrig igång ordentligt, och Lindberg – som själv uttryckte att uppgiften "aldrig särskilt roat" honom – drabbades av en bitter avbeställning 1922.
Vändpunkten kom när Wallenberg, till en början skeptisk, satt modell för Industriförbundets plakett våren 1924. Enligt Lindberg tinade "Häradshövdingen" snart upp, blev mycket språksam och var oväntat oförbehållsam i sina omdömen. Wallenberg blev så nöjd med plaketten att Enskilda Banken återupptog beställningen av medaljen 1927. Lindberg lämnade in flera storslagna allegoriska skisser till frånsidan (bland annat föreställande Vulcanus och Mercurius), men banken valde i slutändan det sparsmakade och strama epigrafiska förslaget med eklövskransen och Stockholmsvapnet.
Resultatet är ett kraftfullt porträtt av en av Sveriges mäktigaste män; en man som med iskall blick bakom runda glasögon och en stadig käke styrde landets ekonomiska utveckling med fast hand från förra sekelskiftet fram till andra världskriget.