Maria Eleonora - 2 mark 1655 - kastmynt till änkedrottningens begravning - MYCKET SÄLLSYNT - Ett storpolitiskt äktenskap

Maria Eleonora - 2 mark 1655 - kastmynt till änkedrottningens begravning - MYCKET SÄLLSYNT
Silver, 10.53g, 31mm, slät rand. Kvalitet 1+. Mycket sällsynt. Referens: SMB 44 (Sveriges myntbok 2022 av Delzanno).
Ett tilltalande och mycket välbevarat exemplar med fin glans. Ett kastmynt som sällan erbjuds till försäljning och under de senaste ca 20 åren har jag endast noterat fem försäljningar inklusive det här utbjudna. Totalt existerar endast 16 exemplar i privat ägo!

Åtsida
Motivet utgörs uteslutande av en central inskrift i fem rader: "MARIA / ELEONORA / REGINA SVECIÆ / OBIIT 18 MAR . / MDCLV" (Maria Eleonora, Sveriges drottning, död den 18 mars 1655). Längs den yttre kanten löper omskriften "BEATA TERRA CÆLOQVE" (Välsignad på jorden och i himlen). Myntytan bär spår av ett par tunna, diagonala repor, men uppvisar i övrigt en mycket tilltalande lyster och hög präglingskvalitet.

Frånsida
I centrum framträder ett elegant och asymmetriskt monogramkomplex. Det består överst av bokstäverna "G R" (där ett mindre "A" är placerat inuti G:et), ett stort centralt "S", samt "C R" i den nedre delen. Bokstäverna bildar de historiska förkortningarna G A R S (Gustavus Adolphus Rex Sueciae) som en sista hyllning till maken Gustav II Adolf, samt C R (Carolus Rex) för Karl X Gustav, den då regerande monarken som ombesörjde och bekostade begravningen. Kring detta löper omskriften "SINE · PARI · CONIUGE" (Utan like som maka).


Ett storpolitiskt äktenskap
Äktenskapet mellan Maria Eleonora av Brandenburg och den svenske kungen Gustav II Adolf var från allra första början ett utpräglat storpolitiskt projekt. Sverige sökte febrilt efter en allians med Brandenburg-Preussen för att stärka sin position i den pågående maktkampen mot Sigismund III av Polen. Samtidigt närde de tyska protestanterna en stark önskan om att kunna engagera Sverige i deras egen strid mot den katolska reaktionen i Europa. Gustav Adolfs mor, Kristina, arbetade dessutom mycket aktivt för att säkra ett förnämt och furstligt gifte för sin son. Detta blev särskilt aktuellt efter juli 1615, då kungens omskrivna kärleksaffär med Ebba Brahe definitivt hade avslutats.

Spelet kring äktenskapet blev dock snabbt utdraget och komplicerat. Maria Eleonoras far, kurfurst Johan Sigismund, var visserligen personligen förbindlig och positiv till alliansen. Han önskade dock skjuta upp bröllopet till dess att Sverige slutit fred med Polen, eftersom han hoppades få överta hertigdömet Preussen men fruktade att den polske kungen (Preussens länsherre) skulle stoppa arvet om dottern giftes bort med Polens värste fiende. Kurfurstinnan Anna var inledningsvis starkt emot bröllopet, och Maria Eleonoras bror, Georg Wilhelm, hoppades hellre kunna gifta bort sin syster i England för att skydda sina egna arvslinjer. Vändpunkten kom när Gustav Adolf reste inkognito till Berlin vid två tillfällen (1619 och 1620). Hans charm övertygade modern Anna till den grad att hon radikalt bytte åsikt. I oktober 1620 anlände Maria Eleonora, utan brudskatt och i öppen trots mot sin bror, till Kalmar för att möta sin blivande make.

Svärmisk kärlek och djupa tragedier
Maria Eleonora kom snabbt att omfatta Gustav Adolf med en svärmisk, närmast gränslös kärlek. När kungen befann sig hemma i Sverige upplevde hon sig vara "im Himmel", men under hans långa frånvaro på utländska fälttåg föll hon in i mörka depressioner och blev ofta allvarligt sjuk. Vid sin ankomst till Sverige var hon knappt 21 år gammal, men pressen på henne att omedelbart föda en manlig tronföljare var enorm. Kravet ökade ytterligare efter hertig Karl Filips plötsliga död 1622. De första åren av äktenskapet kantades av brutala besvikelser, missfall och spädbarnsdöd. Först i december 1626 föddes hennes sista barn, den blivande drottning Kristina. Drottningens psykiska hälsa förblev dock mycket instabil; hon hotade med att resa till fronten utan konvoj eller rent av ta sitt eget liv om kungen inte kom hem till henne.

Lützen och den makabra sorgeprocessen
Under hösten 1632 befann sig Maria Eleonora i Tyskland, och den 10 november mottog hon i Erfurt det förkrossande beskedet: Gustav Adolf hade stupat på slagfältet vid Lützen. Hon reagerade med en gränslös sorg, och när hon mötte kungens lik i Weissenfels fick hon hållas tillbaka med våld. Vid den sedvanliga balsameringen togs kungens hjärta ut och placerades i en särskild låda som änkedrottningen sedan tvångsmässigt behöll i sin närhet. När kungens stoft fördes till Nyköping i augusti 1633, inleddes en makaber period där hon envist vägrade låta begrava liket. Hon krävde att ceremonin skulle skjutas upp på obestämd tid, vilket skapade kaos för riksrådet som behövde genomföra begravningen innan de kunde ordna landets nya styre. Först i juni 1634 kunde kungen jordfästas i Riddarholmskyrkan. Redan två dagar efter ceremonin begärde Maria Eleonora att kistan skulle öppnas igen, ett krav som riksrådet strängt och konsekvent avslog.

Konflikter, skulder och flykt
Tiden som änkedrottning utvecklades till en enda lång maktkamp mot den svenska förmyndarregeringen. Gustav Adolf hade redan före sin död uttryckt stor oro för vad som skulle ske om riket lämnades i hennes händer, och rikskansler Axel Oxenstierna beskrev problemet öppet som ett "malum domesticum" (ett inhemskt ont). Hon uteslöts helt från förmyndarregeringen, vilket kränkte henne djupt. Situationen förvärrades kraftigt av hennes monumentala ekonomiska oförstånd. Trots att hon tilldelats ett av de största livgedingen en svensk drottning någonsin haft, levde hon ständigt över sina tillgångar genom att köpa exklusiva juveler, avlöna tyska hovmusiker och dela ut frikostiga donationer till sin omgivning. Hon skuldsatte sig snabbt över öronen. År 1636 beslutade regeringen dessutom att separera henne från dottern Kristina, vars uppfostran ansågs bli allvarligt vanskött.

Isolerad och under övervakning på Gripsholms slott odlade hon ett hat mot den svenska nationen, som hon beskrev som ett mörkt land fullt av klippor och falsk tro. I juli 1640 genomförde hon slutligen en dramatisk och förklädd flykt till Danmark, i hemligt samförstånd med kung Kristian IV. Rymningen var en ofantlig politisk skandal som resulterade i att hennes underhåll drogs in och att hon formellt ströks ur de svenska kyrkobönerna. Efter flera stormiga år i dansk och preussisk exil bjöds hon till sist tillbaka till Sverige sommaren 1648 av sin nu regerande dotter Kristina. Förhållandet mellan mor och dotter förbättrades avsevärt under hennes sista levnadsår, och Maria Eleonora levde ett ståndsmässigt och relativt harmoniskt liv fram till sin död i mars 1655. Det aktuella kastmyntet präglades och spreds i samband med hennes kungliga begravning.