Matthias Björnklou (1607–1671) av Gustaf Adolf Enegren för Svenska Akademien 1820 - Från teologistudent till uppburen diplomat
Matthias Björnklou (1607–1671) utgiven av Svenska Akademien 1820
En underbart tekniskt ocirkulerad medalj med full lyster och vackert orörd blåguldskimrande originalpatina. Silver. 11.66g, 32mm, slät rand. Kvalitet 01/0. Graverad av Gustaf Adolf Enegren för Svenska akademien 1820. Referenser: Numismatiska meddelanden XVII (Bror Edvard Hyckert) I:48:2a, Bo Svensén (Svenska akademiens minnespenningar 1786–2009) sid 70.
Åtsida
Motivet utgörs av riksrådet och diplomaten Matthias Björnklous högervända bröstbild i profil. Han är klädd i en slät rock som är igenknäppt ända upp till halsduken, och bär en rådsmantel. Längs den yttre kanten löper omskriften "MATTHIAS BJÖRNKLOU REGN· SVEC· SENATOR". Efter den nedre kanten återfinns gravören Gustaf Adolf Enegrens initialer "G·A·E·". Båda sidornas fält inramas av en strierad kant.
Frånsida
I fältet avbildas den romerske guden Merkurius. Med en utsträckt stav i den ena handen och ett fladdrande draperi i den andra, flyger han fram över ett stormigt och upprört hav. Längs den övre kanten löper omskriften "AGIT VENTOS ET TURBIDA TRANAT·". I den nedre avskärningen står inskriptionen "PLURIES AD EXT· LEGATUS / PATRIAE UBIQUE / CONSULENS·" fördelad på tre rader.
Från teologistudent till uppburen diplomat
Matthias Björnklou (född Mylonius) inledde sina akademiska studier i Uppsala med inriktning på teologi och klassiska språk. Hans väg kom dock att ta en ny vändning när han antogs som lärare för riksmarsken Jakob De la Gardies son, Magnus Gabriel, vilket väckte hans intresse för politik och statskonst. Efter en framgångsrik period som eloquentiæ professor och en utländsk bildningsresa, rekryterades han år 1640 av rikskanslern Axel Oxenstierna till en tjänst som sekreterare i kansliet. Där fick hans djupa kunskaper och exceptionella skicklighet i latin stor användning. En utmärkt praktisk skolning i den diplomatiska konsten fick han under fredsförhandlingarna i Osnabrück, där hans kloka och opartiska uppträdande vann allmän respekt. Som ett kvitto på sina insatser adlades han 1646 under namnet Biörenklou (Björnklou).
En oberoende utrikespolitisk linje
Under de följande decennierna spelade Björnklou en mycket central roll i Sveriges utrikespolitik. Han utnämndes till hovkansler 1661 och tog 1664 plats som riksråd. Inom förmyndarstyrelsens råd kom han att utöva ett starkt inflytande. Trots att han tidigare gynnats av Magnus Gabriel De la Gardie, utvecklades Björnklou till den allra starkaste drivande kraften mot rikskanslerns franskvänliga linje. Han ansåg att Sveriges sanna fördel inte låg i ett närmande till ett expansivt Frankrike under Ludvig XIV, utan förespråkade istället en självständig politik i samförstånd med England och Nederländerna. Han värnade särskilt om Sveriges roll som skyddsmakt för Tysklands protestanter. Hans uthålliga motstånd bidrog direkt till att Sverige 1668 anslöt sig till den trippelallians som tillfälligt tvingade Frankrike att avbryta sitt segerrika krig.
Ett diplomatiskt eftermäle
Björnklou var utan tvivel en av sin samtids absolut mest betydande diplomater. Från enkla förhållanden som mjölnarson hade han rest sig till rikets högsta råd, ständigt vägledd av en redlig vilja, vidsträckt lärdom och sunda politiska grundsatser. Frånsidans motiv på denna minnesmedalj utgör en mycket träffande allegori över hans livsgärning. Likt Merkurius som flyger säker över de stormiga vågorna, lyckades Matthias Björnklou navigera den svenska statens intressen genom det 1600-talets mest stormiga och opålitliga storpolitiska hav.
En underbart tekniskt ocirkulerad medalj med full lyster och vackert orörd blåguldskimrande originalpatina. Silver. 11.66g, 32mm, slät rand. Kvalitet 01/0. Graverad av Gustaf Adolf Enegren för Svenska akademien 1820. Referenser: Numismatiska meddelanden XVII (Bror Edvard Hyckert) I:48:2a, Bo Svensén (Svenska akademiens minnespenningar 1786–2009) sid 70.
Åtsida
Motivet utgörs av riksrådet och diplomaten Matthias Björnklous högervända bröstbild i profil. Han är klädd i en slät rock som är igenknäppt ända upp till halsduken, och bär en rådsmantel. Längs den yttre kanten löper omskriften "MATTHIAS BJÖRNKLOU REGN· SVEC· SENATOR". Efter den nedre kanten återfinns gravören Gustaf Adolf Enegrens initialer "G·A·E·". Båda sidornas fält inramas av en strierad kant.
Frånsida
I fältet avbildas den romerske guden Merkurius. Med en utsträckt stav i den ena handen och ett fladdrande draperi i den andra, flyger han fram över ett stormigt och upprört hav. Längs den övre kanten löper omskriften "AGIT VENTOS ET TURBIDA TRANAT·". I den nedre avskärningen står inskriptionen "PLURIES AD EXT· LEGATUS / PATRIAE UBIQUE / CONSULENS·" fördelad på tre rader.
Från teologistudent till uppburen diplomat
Matthias Björnklou (född Mylonius) inledde sina akademiska studier i Uppsala med inriktning på teologi och klassiska språk. Hans väg kom dock att ta en ny vändning när han antogs som lärare för riksmarsken Jakob De la Gardies son, Magnus Gabriel, vilket väckte hans intresse för politik och statskonst. Efter en framgångsrik period som eloquentiæ professor och en utländsk bildningsresa, rekryterades han år 1640 av rikskanslern Axel Oxenstierna till en tjänst som sekreterare i kansliet. Där fick hans djupa kunskaper och exceptionella skicklighet i latin stor användning. En utmärkt praktisk skolning i den diplomatiska konsten fick han under fredsförhandlingarna i Osnabrück, där hans kloka och opartiska uppträdande vann allmän respekt. Som ett kvitto på sina insatser adlades han 1646 under namnet Biörenklou (Björnklou).
En oberoende utrikespolitisk linje
Under de följande decennierna spelade Björnklou en mycket central roll i Sveriges utrikespolitik. Han utnämndes till hovkansler 1661 och tog 1664 plats som riksråd. Inom förmyndarstyrelsens råd kom han att utöva ett starkt inflytande. Trots att han tidigare gynnats av Magnus Gabriel De la Gardie, utvecklades Björnklou till den allra starkaste drivande kraften mot rikskanslerns franskvänliga linje. Han ansåg att Sveriges sanna fördel inte låg i ett närmande till ett expansivt Frankrike under Ludvig XIV, utan förespråkade istället en självständig politik i samförstånd med England och Nederländerna. Han värnade särskilt om Sveriges roll som skyddsmakt för Tysklands protestanter. Hans uthålliga motstånd bidrog direkt till att Sverige 1668 anslöt sig till den trippelallians som tillfälligt tvingade Frankrike att avbryta sitt segerrika krig.
Ett diplomatiskt eftermäle
Björnklou var utan tvivel en av sin samtids absolut mest betydande diplomater. Från enkla förhållanden som mjölnarson hade han rest sig till rikets högsta råd, ständigt vägledd av en redlig vilja, vidsträckt lärdom och sunda politiska grundsatser. Frånsidans motiv på denna minnesmedalj utgör en mycket träffande allegori över hans livsgärning. Likt Merkurius som flyger säker över de stormiga vågorna, lyckades Matthias Björnklou navigera den svenska statens intressen genom det 1600-talets mest stormiga och opålitliga storpolitiska hav.