Mattias Rosenblad (1758-1847) av Lundberg 1809 - En framstående svensk statsman och jurist

Mattias Rosenblad (1758-1847)
Brilliant brons, 61.45g, 51mm, Hyckert II:125:2, graverad av Lars (Lorentz) David Lundberg 1809, Underbar lyster, präglad på medaljämne av brilliant brons, kvalitet 01/0. Präglad vid myntverket på uppdrag av tjänstemän och ämbetsmän inom Inrikes civilexpeditionen år 1809, när Rosenblad lämnade posten som statssekreterare för att bli medlem av statsrådet.

Åtsida
Rosenblads högervända bröstbild iklädd nordstjärneordens kommendörsdräkt; håret kort och eget, utan peruk. Efter nedre kanten gravörens namn: "Lunderberg". I omskriften: "FRIH MATHIAS ROSENBLAD STATS=RÅD C.N.O."

Frånsida
Text på nio rader: "MINNE AF INR CIVIL EXPEDITIONENS TACKSAMHET FÖR 17 ÅRIG VÖRDAD STYRELSE" 1809 på nio rader.

Mattias Rosenblad (1758–1847): En framstående svensk statsman och jurist
Mattias Rosenblad, född den 23 juni 1758 i Lund, var en betydande svensk ämbetsman och politiker som spelade en central roll i Sveriges offentliga liv under det sena 1700-talet och tidiga 1800-talet. Han blev adlad till friherre 1805 och upphöjd till grevlig värdighet 1815. Hans karriär präglades av en rad högt uppsatta positioner inom den svenska statsförvaltningen, där hans juridiska kompetens och administrativa skicklighet satte tydliga avtryck.


Rosenblad tog en juris doktorsexamen och inledde sin karriär inom det svenska rättsväsendet. Han var en hängiven jurist och blev snart generalauditör, vilket lade grunden för hans inflytande inom både juridiken och statsförvaltningen. Hans organisatoriska förmåga och lojalitet till staten gjorde honom snabbt till en centralgestalt i flera av rikets expeditioner. Rosenblad tjänstgjorde som statssekreterare i tre av de mest betydelsefulla expeditionerna i det svenska statsrådet: Inrikes civilexpeditionen, Handels- och finansexpeditionen samt Ecklesiastikexpeditionen. Dessa roller gav honom omfattande ansvar för landets inrikespolitiska, ekonomiska och kyrkliga angelägenheter.

Han hade också flera ledande roller vid viktiga institutioner. Som ordförande för Generaltulldirektionen bidrog han till att effektivisera tullverksamheten, och i Nummerlotteridirektionen spelade han en nyckelroll i utvecklingen av lotteriverksamheten. Hans betydelse sträckte sig även till kulturella och religiösa sammanhang, bland annat som ordförande för det svenska Bibelsällskapet.

Under unionen mellan Sverige och Norge 1814 var han ordförande i den svenska kommissionen och spelade en viktig roll i förhandlingarna som formade föreningen mellan de två länderna. År 1809 utnämndes Rosenblad till statsråd, en position han innehade fram till 1840. Under denna period kom han att påverka Sveriges lagstiftning och rättssystem på djupgående sätt. Från 1829 tjänstgjorde han som justitiestatsminister, där han fortsatte sitt arbete för en rättvis och effektiv förvaltning av rättskipningen i landet.


Rosenblads framstående karriär och insatser för Sverige erkändes genom en rad hedersbetygelser. Han blev riddare och kommendör av Kungliga Majestätets Orden, riddare av Karl XIII:s orden och invaldes som ledamot i både Kungliga Vetenskapsakademien och Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien.

Mattias Rosenblad tillbringade sina senare år på Stafsund på Ekerö i Mälaren, där han avled den 4 september 1847 vid 89 års ålder. Hans långa och produktiva liv lämnade ett betydande arv inom svensk politik och rättsväsende. Som en av Sveriges mest framstående statsmän under sin tid spelade han en nyckelroll i att forma landets framtid.