Mattias Rosenblad 1758-1857 av Carl Enhörning - Sveriges justitieminister 1829-1840 - Mycket sällsynt RR

Mattias Rosenblad 1758-1857 av Carl Enhörning - Sveriges justitieminister 1829-1840
Massiv silvermedalj, 76,65 g, 58 mm, kvalitet 1+/01+, Hyckert II:3. Hyckert II:1 som använder samma åtsidestamp som den här utbjudna Hyckert II:3 präglades initialt på Kungliga Myntverket på uppdrag av några av Rosenblads vänner enligt ett beslut fattat 1807. Präglingen utfördes dock först senare, nära två år efter tronskiftet 1809. Under Gustaf IV Adolfs regeringstid var många av de förordningar som syftade till att främja handel, jordbruk och industri till stor del Rosenblads förtjänst. En synnerligen sällsynt medalj där den här utbjudna är den enda jag noterat under de senaste ca 20 åren. Av Hyckert II:1 som är präglad med samma åtsida som den här utbjudna, men med en varierande frånsida, har jag endast noterat följande två exemplar: brons (MISAB 2018), silver (Künker 2008). Mot den bakgrunden av förekomst är RR konservativt satt, möjligen är den ännu sällsyntare... Medaljen är osignerad, med åtsida av Carl Enhörning (1809), Hyckert II:1 och frånsida av Ludvig Persson Lundgren (1837).

Åtsida
Rosenblads högervända bröstbild med långt utslaget hår (peruk) iklädd i nordstjärneordens kommendörsdräkt. I omskriften: "MATHIAS ROSENBLAD FRIH STATS-SECRET. C.AF K.N.O."

Frånsida
Text på nio rader: "MINNE AF INR CIVIL EXPEDITIONENS TACKSAMHET FÖR 17 ÅRIG VÖRDAD STYRELSE 1809"

Mattias Rosenblad föddes i Lund den 23 juni 1758 och blev en framstående svensk statsman under 1800-talet. Han adlades som friherre år 1805 och upphöjdes till greve 1815. Med en bakgrund som juris doktor innehade han flera höga ämbeten inom den svenska staten och spelade en viktig roll i landets politiska och administrativa utveckling. Rosenblad tjänstgjorde som statssekreterare i flera viktiga expeditioner, bland annat inom inrikes-, handels- och finansfrågor samt kyrkliga ärenden (Ecklesiastikexpeditionen). Han var generalauditör och ordförande i flera viktiga organ, inklusive Nummerlotteridirektionen och Generaltulldirektionen, där han bidrog till att effektivisera tulladministrationen och statens intäktsstruktur.

Han var också medlem av riksrådet och hade titeln "En av rikets herrar", en position som markerade hans betydelse inom Sveriges högsta beslutsfattande kretsar. Mellan 1829 och 1840 tjänade han som justitiestatsminister, en av de högsta positionerna i landets politiska hierarki.

Den 31 augusti 1829 utnämndes Rosenblad till justitiestatsminister och innehade denna position fram till den 6 februari 1840. Under sin tid som justitiestatsminister var han känd för sin byråkratiska och konservativa ledarstil, vilket ledde till ökande kritik från riksdagen och liberala kretsar. Han anklagades för nepotism och för att favorisera sina släktingar vid befordringar, vilket skapade missnöje bland hans samtida. År 1834 ställdes han inför riksrätt, men frikändes från anklagelserna. Trots detta kvarstod misstankar om att han åsidosatte rättvisa och förtjänst till förmån för personliga relationer. Hans konservativa hållning och ovilja att anpassa sig till tidens liberala strömningar bidrog till att han avgick från sin post 1840 på inrådan av kung Karl XIV Johan.

Rosenblad spelade en central roll i det svenska Bibelsällskapet, vilket återspeglar hans engagemang för folkbildning och religiösa frågor. Han var också ordförande i den svenska kommissionen vid unionen mellan Sverige och Norge, där han bidrog till att etablera grunderna för de två ländernas politiska och administrativa samverkan. Rosenblad mottog flera utmärkelser för sina insatser, bland annat som riddare och kommendör av Kungliga Majestäts Orden och riddare av Karl XIII:s Orden. Han var även medlem i Kungliga Vetenskapsakademien och andra framstående lärda samfund.

Rosenblad avled den 4 september 1847 på Stafsund, en herrgård på Ekerö i Mälaren. Hans liv och gärningar lämnade ett bestående avtryck på Sverige under en period av stora förändringar och moderniseringar.

Mattias Rosenblad var en nyckelfigur i det tidiga 1800-talets Sverige, en tid präglad av politiska förändringar och reformer. Hans arbete bidrog till att stärka statsförvaltningen och främja samarbetet mellan Sverige och Norge efter unionen 1814. Som justitiestatsminister var han ansvarig för viktiga juridiska reformer och hade inflytande över den rättsliga utvecklingen i Sverige. Hans engagemang i Bibelsällskapet och andra kulturella initiativ visade också hans strävan att främja bildning och moralisk utveckling i samhället.