Medborgarhuset vid Medborgarplatsen i Stockholm (Forsgrénska Medborgarhuset) - 1936-1939

Medborgarhuset vid Medborgarplatsen i Stockholm (Forsgrénska Medborgarhuset) - 1936-1939
Bronsmedalj, 89.9g, 55mm, kvalitet 01

Åtsida
Medborgarhuset vid Medborgarplatsen i Stockholm med texten under den stiliserade byggnade: "FORSGRÉNSKA   MEDBORGARHUSET   I   STOCKHOLM"

Frånsida
Två stiliserade nakna människogestalter – en man och en kvinna – håller varandra i handen, omgivna av en arkitektonisk inramning. Det symboliserar jämställdhet, balans och humanistiska ideal. I omskriften: "TILL GAGN FÖR INTELLEKTUELL OCH FYSISK FOSTRAN UPPFÖRDES DETTA HUS 1936–1939. KAMM.ARCH."

Denna bronsmedalj, utgiven av Stockholms stad år 1939, utgör ett konstnärligt och ideologiskt uttryck för det svenska 1930-talets folkbildningsideal. Den tillkom för att högtidlighålla färdigställandet av Forsgrénska Medborgarhuset vid Medborgarplatsen på Södermalm – ett funktionalistiskt byggnadskomplex uppfört mellan 1936 och 1939. Arkitekten bakom verket var Martin Westerberg, och finansieringen möjliggjordes genom en donation från grosshandlaren John Forsgrén, vars namn kom att förknippas med byggnaden.

Medborgarhuset utformades som ett nav för samtidens demokratiska samhällsambitioner, där fysisk och intellektuell fostran förenades under ett tak. Funktionalistisk arkitektur, folkhälsa, utbildning och jämlikhet smälte samman i en arkitektonisk helhet som tydligt bar folkhemmets ideologiska signatur.

Medaljens framsida visar en stiliserad relief av Medborgarhusets fasad. Den strama och symmetriska kompositionen, med tre centrala byggnadskroppar, vertikala fönsterpartier och monumentala trappavsatslösningar, speglar funktionalismens formspråk och samhällets behov av tydliga, användbara rum.

Baksidan avbildar två nakna, stiliserade människofigurer – en man och en kvinna – hållande varandras händer inom en geometriskt definierad ram. Motivet uttrycker ideal om jämlikhet, balans och gemensam utveckling. Den kringgående inskriptionen tydliggör husets syfte: att tjäna som en plats för både kroppslig och själslig utveckling. Här manifesteras 1930-talets vision om att simhallar, bibliotek, mötessalar och undervisningsrum skulle bilda en sammanhållen offentlig miljö till nytta för hela samhället.

Medaljen är mer än ett minnesföremål – den är en ideologisk artefakt. Den vittnar om hur konst och stadsutveckling samverkade i mellankrigstidens Sverige, där det offentliga rummet formgavs med höga ambitioner om jämlikhet, bildning och social rättvisa. Samtidigt är den ett konsthistoriskt dokument, ett exempel på svensk 1900-talsmedaljkonst i dess mest genomarbetade form.

Som konstverk förmedlar medaljen inte bara ett budskap, utan förkroppsligar också en tid då arkitekturen betraktades som ett medel för samhällelig förbättring. Den påminner oss om att byggnader kunde – och ibland fortfarande kan – bli symboler för det gemensamma bästa.