Minnesmedaljen från Olympiska spelen i Stockholm 1912 av Erik Lindberg
Minnesmedaljen från Olympiska spelen i Stockholm 1912 av Erik Lindberg
Olympiska spelen i Stockholm 1912 var en milstolpe i modern idrottshistoria. De kom att kallas ”Solskensolympiaden” och räknas som en av de mest välorganiserade spelen dittills. Arenan, Stockholms stadion – finansierad och byggd under ledning av Ivar Kreuger – blev en symbol för nationell modernitet och internationell prestige. För att högtidlighålla spelen präglades en minnesmedalj, vars konstnärliga utformning speglar både den antika traditionen och den svenska huvudstaden i början av 1900-talet. Medaljen formgavs av Erik Lindberg (1873–1966), en av tidens mest framstående medaljkonstnärer. Han fick uppdraget av spelens organisationskommitté efter flera skisser och konstnärliga överväganden.
På medaljens åtsida ser vi en dramatisk quadriga – en fyrspannig vagn – som stormar fram i hög fart. Vagnen körs av en naken körsven som håller en piska i höger hand. Vid hans sida står en prisdomare med en palmkvist, symbol för seger och ära. Draperiet som virvlar upp bakom förstärker rörelsen och för tankarna till antikens triumfscener. Denna sida graverades ursprungligen av den australiensisk-brittiske konstnären Edgar Bertram Mackennal för Londonolympiaden 1908 och användes nu även i Stockholm, präglad hos Vaughtons i Birmingham.
På frånsidan möter vi en mäktig symbolisk framställning: högst upp på en jonisk pelare sitter Zeus i majestätisk men ledig hållning. I sin högra hand lyfter han fram segergudinnan Nike, en tydlig parallell till Fidias’ berömda Zeusstaty i Olympia. Med vänster hand vilar han på örnspiran, maktens attribut. Bakom honom breder en vy av Stockholm ut sig – med Strömmen, Kungliga slottet och riksdagshuset – återgiven efter ett samtida vykort från Operaterrassen. Omskriften lyder: ”TILL MINNE AF OLYMPISKA SPELEN STOCKHOLM 1912”
Tillverkningsprocessen
Arbetet med medaljen började 1910–1911. Lindberg gjorde flera skisser för frånsidan: i en version omgavs Zeus av en krans med tre kronor, i en annan satt han bland Olympens moln. Efter diskussioner i organisationskommittén fastställdes den slutliga kompositionen den 20 februari 1911, och den 3 mars fick Lindberg den officiella beställningen. Mellan oktober och december 1911 utförde han gipsmodellen, där motivet först gjordes i stort format (254 mm) innan det reducerades till medaljens storlek. Som förlaga till bakgrunden använde han ett panoramavykort från Operaterrassen, men han gjorde också en egen snabbskiss från platsen för att säkerställa kompositionen. I januari 1912 var modellen färdig och den levererades till Metallfabriks AB C. C. Sporrong & Co. i Stockholm, som utförde själva präglingen.
En komplikation uppstod när stampen lånades ut i augusti 1912 till firman Östberg & Lenhardtson AB, troligen för souvenirproduktion. Vid detta tillfälle sprack stampen. En ny fick därför punsas i september och levererades tillbaka till Sporrong den 24 september 1912. Lindberg erhöll 750 kronor för sitt arbete, samt 140 kronor extra för att ta fram den nya stampen. Tillverkningen kombinerade internationella och nationella resurser: åtsidan kom från Mackennals tidigare arbete för Londonspelen, graverad hos Vaughtons i Birmingham, medan frånsidan var Lindbergs egen skapelse, präglad i Stockholm. Resultatet blev en konstnärlig helhet där antik symbolik förenades med Stockholms stadsbild.
Distribution och betydelse
Medaljen präglades i flera material och delades ut i olika kategorier:
- Guld: 2 exemplar (till kung Gustav V och kronprins Gustav (VI) Adolf).
- Silver: 50 exemplar (till organisationskommitténs och IOK:s medlemmar).
- Brons: 100 exemplar (till specialkommittéernas ordförande och internationella jurymedlemmar).
- Tenn: omkring 6 000 exemplar (till funktionärer, tävlande och personer som på olika sätt bidragit till spelen). Dessa finns både i oxiderad och vanlig variant.
Historisk kontext
Stockholmsolympiaden 1912 blev ett internationellt genombrott för Sverige. Över 2 500 idrottare från hela världen deltog, och spelen anses än i dag ha satt standarden för modern olympisk organisation. Stadion, ritad av Torben Grut och möjliggjord genom Ivar Kreugers resurser, blev en nationalikon. Minnesmedaljen står därför inte bara som ett konstnärligt objekt utan också som en symbol för Sveriges inträde på den internationella idrottsscenen. Erik Lindberg lyckades i sin gestaltning förena den klassiska olympiska traditionen med en stark nationell identitet, och medaljen är i dag ett eftertraktat samlarobjekt samt en konkret påminnelse om ”Solskensolympiaden” i Stockholm 1912.
Tenn, 43.94g, 51mm, kvalitet 1+, mindre märken, UE 106
Olympiska spelen i Stockholm 1912 var en milstolpe i modern idrottshistoria. De kom att kallas ”Solskensolympiaden” och räknas som en av de mest välorganiserade spelen dittills. Arenan, Stockholms stadion – finansierad och byggd under ledning av Ivar Kreuger – blev en symbol för nationell modernitet och internationell prestige. För att högtidlighålla spelen präglades en minnesmedalj, vars konstnärliga utformning speglar både den antika traditionen och den svenska huvudstaden i början av 1900-talet. Medaljen formgavs av Erik Lindberg (1873–1966), en av tidens mest framstående medaljkonstnärer. Han fick uppdraget av spelens organisationskommitté efter flera skisser och konstnärliga överväganden.
På medaljens åtsida ser vi en dramatisk quadriga – en fyrspannig vagn – som stormar fram i hög fart. Vagnen körs av en naken körsven som håller en piska i höger hand. Vid hans sida står en prisdomare med en palmkvist, symbol för seger och ära. Draperiet som virvlar upp bakom förstärker rörelsen och för tankarna till antikens triumfscener. Denna sida graverades ursprungligen av den australiensisk-brittiske konstnären Edgar Bertram Mackennal för Londonolympiaden 1908 och användes nu även i Stockholm, präglad hos Vaughtons i Birmingham.
På frånsidan möter vi en mäktig symbolisk framställning: högst upp på en jonisk pelare sitter Zeus i majestätisk men ledig hållning. I sin högra hand lyfter han fram segergudinnan Nike, en tydlig parallell till Fidias’ berömda Zeusstaty i Olympia. Med vänster hand vilar han på örnspiran, maktens attribut. Bakom honom breder en vy av Stockholm ut sig – med Strömmen, Kungliga slottet och riksdagshuset – återgiven efter ett samtida vykort från Operaterrassen. Omskriften lyder: ”TILL MINNE AF OLYMPISKA SPELEN STOCKHOLM 1912”
Tillverkningsprocessen
Arbetet med medaljen började 1910–1911. Lindberg gjorde flera skisser för frånsidan: i en version omgavs Zeus av en krans med tre kronor, i en annan satt han bland Olympens moln. Efter diskussioner i organisationskommittén fastställdes den slutliga kompositionen den 20 februari 1911, och den 3 mars fick Lindberg den officiella beställningen. Mellan oktober och december 1911 utförde han gipsmodellen, där motivet först gjordes i stort format (254 mm) innan det reducerades till medaljens storlek. Som förlaga till bakgrunden använde han ett panoramavykort från Operaterrassen, men han gjorde också en egen snabbskiss från platsen för att säkerställa kompositionen. I januari 1912 var modellen färdig och den levererades till Metallfabriks AB C. C. Sporrong & Co. i Stockholm, som utförde själva präglingen.
En komplikation uppstod när stampen lånades ut i augusti 1912 till firman Östberg & Lenhardtson AB, troligen för souvenirproduktion. Vid detta tillfälle sprack stampen. En ny fick därför punsas i september och levererades tillbaka till Sporrong den 24 september 1912. Lindberg erhöll 750 kronor för sitt arbete, samt 140 kronor extra för att ta fram den nya stampen. Tillverkningen kombinerade internationella och nationella resurser: åtsidan kom från Mackennals tidigare arbete för Londonspelen, graverad hos Vaughtons i Birmingham, medan frånsidan var Lindbergs egen skapelse, präglad i Stockholm. Resultatet blev en konstnärlig helhet där antik symbolik förenades med Stockholms stadsbild.
Distribution och betydelse
Medaljen präglades i flera material och delades ut i olika kategorier:
- Guld: 2 exemplar (till kung Gustav V och kronprins Gustav (VI) Adolf).
- Silver: 50 exemplar (till organisationskommitténs och IOK:s medlemmar).
- Brons: 100 exemplar (till specialkommittéernas ordförande och internationella jurymedlemmar).
- Tenn: omkring 6 000 exemplar (till funktionärer, tävlande och personer som på olika sätt bidragit till spelen). Dessa finns både i oxiderad och vanlig variant.
Historisk kontext
Stockholmsolympiaden 1912 blev ett internationellt genombrott för Sverige. Över 2 500 idrottare från hela världen deltog, och spelen anses än i dag ha satt standarden för modern olympisk organisation. Stadion, ritad av Torben Grut och möjliggjord genom Ivar Kreugers resurser, blev en nationalikon. Minnesmedaljen står därför inte bara som ett konstnärligt objekt utan också som en symbol för Sveriges inträde på den internationella idrottsscenen. Erik Lindberg lyckades i sin gestaltning förena den klassiska olympiska traditionen med en stark nationell identitet, och medaljen är i dag ett eftertraktat samlarobjekt samt en konkret påminnelse om ”Solskensolympiaden” i Stockholm 1912.