Minnespenning 1631 - Segern som skakade Europa - En historisk klenod
Minnespenning 1631 - Segern som skakade Europa - En historisk klenod
Denna medalj har traditionellt beskrivits som "minnespenning med konungens valspråk", vilket är korrekt, men med årtalet 1631 syftande till den avgörande segern i slaget vid Breitenfeld som inleddes den 7 september 1631 och där den svenska segern skakade om Europa. Detta är en klenod av historisk signifikans från det 30-åriga krigets fasor.
Den här typen av klenoder var gjutna, då medaljkonsten utvecklades under den här tiden från gjutna medaljer till präglade medaljer. Efter gjutningen bearbetades medaljen för att uppnå sin slutliga finish. Ytorna jämnades till och detaljerna skärptes genom skicklig ciselering. Många medaljer förgylldes (som denna), en del försågs med emaljerade detaljer. De flesta är i silver (som denna) i extremt sällsynta fall förekommer de i guld. Gemensamt för dessa klenoder var att de var avsedda att bäras som ett hederstecken. Den här medaljen finns framställd både med den påkostade kantramen (som den här) och utan.
Samtliga förekommande klenoder av den här typen är försedda med öglor upp- och nedtill. Öglan upptill för att hängas i en kedja runt halsen och öglan nedtill var avsedd för att hänga en liten dekorativ pärla. I mer sällsynta fall (som denna) var hänganordningen mer utarbetad med en ögla på varje sida (kl 10 och 14) som detta exemplar. Då försågs klenoden med en upphängningsanordning av tre kedjor som sammanstrålade i en ring över medaljen att fästa halskedjan i. Olyckligtvis är själva hänganordningarna, pärlorna och kedjorna nästan alltid borta, endast i undantagsfall (extremt sällsynt) är dessa klenoder kompletta i alla sina komponenter (jag har inte registrerat någon sådan komplett klenod på den privata marknaden). Den här utbjudna klenoden tillhör sålunda den sällsynta varianten med en mer omfattande hänganordning, dock har sidoöglorna delvis fjärmats och där endast den inre halvan kvarstår. Förgylld silver, 27.28g, 58 x 47 mm, kvalitet 1+/01, Sällsynt praktobjekt.
Åtsida
Konungens högervända lagerkrönta bröstbild illustrerande den segerrike fältherren. I omskriften: "GVST•ADOLP•D•G•SVEC•GOT•WAND•REX•M•P•F•D•E•ET•C•I•DO"
Frånsida
Lejon stående med svärd och sköld, lejonet ovanpå militära troféer, KS under magen, årtalet delat med 16 under bokstaven D och 31 under bokstaven S i omskriften. I omskriften konungens valspråk: "DEO•ET•VICTRICIBVS•ARMIS" (Med Gud och segrande vapen)
Segern som skakade Europa: Slaget vid Breitenfeld
I gryningen den 7 september 1631 stod Europas öde på spel på ett fält utanför byn Breitenfeld i Tyskland. På ena sidan stod den kejserliga armén, ledd av den legendariske och dittills obesegrade fältmarskalken Johann Tserclaes Tilly – en garant för den katolske kejsarens makt. Mot honom stod en oprövad allians: "Lejonet från Norden", Sveriges kung Gustav II Adolf, och hans motvillige nye bundsförvant, kurfursten Johan Georg I av Sachsen. Detta var ögonblicket då trettioåriga kriget skulle ta en dramatisk och oväntad vändning.
Vägen till Breitenfeld hade kantats av strategiska spel och brutalt våld. Gustav II Adolf hade landstigit i Tyskland 1630 med ett tydligt mål: att krossa den habsburgska drömmen om ett katolskt imperium som sträckte sig ända till Östersjöns kuster. Efter att ha säkrat en bas i Pommern väntade kungen på ett tillfälle att slå mot kejsarens kärnländer. Tillfället kom när Tilly, i ett försök att kväsa de protestantiska furstarna, invaderade det neutrala Sachsen. Denna aggression tvingade den tveksamme Johan Georg I att överge sin neutralitet och förena sin armé med svenskarna. Tillsammans marscherade de för att möta Tillys styrkor.
När slaget inleddes såg det ut att bli en katastrof för den protestantiska alliansen. Tillys veterankavalleri stormade fram och fullständigt krossade den sachsiska flanken, som flydde i panik från slagfältet. Med halva fiendearmén bortsopad såg Tilly sin chans. Han beordrade sina fruktade tercios – massiva, nästintill oövervinnerliga infanterifyrkanter – att vända och anfalla den nu exponerade svenska flanken. För vilken annan armé i Europa hade detta inneburit slutet.
Men den svenska armén var annorlunda. Där Tillys fyrkanter var en trubbig slägga, var Gustav Adolfs armé en finslipad värja. De svenska brigaderna var mindre, mer flexibla och hade en överlägsen eldkraft tack vare sitt effektiva samspel mellan musköter och lättrörliga artilleripjäser. Med en för tiden ofattbar snabbhet och disciplin reagerade svenskarna på hotet. De omgrupperade, bildade en ny försvarslinje och mötte Tillys anfall med en förödande och oavbruten eldgivning som slet hans formationer i stycken.
I detta kritiska läge ledde Gustav II Adolf personligen sitt kavalleri i ett djärvt motanfall. De erövrade det kejserliga artilleriet och vände pjäserna mot deras tidigare ägare. Kaos utbröt i Tillys led. Fångade mellan det svenska kavalleriet och det obevekliga bombardemanget från det svenska infanteriet, kollapsade den kejserliga armén. Reträtten övergick i en vild flykt.
När röken skingrades var resultatet chockerande. Två tredjedelar av Tillys armé var borta – dödade, sårade eller tillfångatagna. Den protestantiska segern var total. Slaget vid Breitenfeld krossade myten om den kejserliga arméns oövervinnerlighet och förändrade maktbalansen i kriget över en natt. Gustav II Adolf hade nu fria händer att marschera söderut, och hans rykte som en av historiens främsta fältherrar var säkrat. Den svenska stridstaktiken, med sin kombination av eldkraft, rörlighet och disciplin, blev den nya normen som Europas alla arméer snart skulle sträva efter att kopiera.