Nicodemus Tessin d.y. (1654-1728) - Slottsarkitekten bakom Stockholms slott, av Carl Gustaf Fehrman 1797 - Mycket vackert exemplar

Nicodemus Tessin d.y. (1654-1728) - Slottsarkitekten bakom Stockholms slott
Mycket vackert exemplar i brons med underbart bevarad präglingsglans med hög lyster, nåra helt obetydliga fläckar. Åtsidan präglad med skadad stamp. Graverad av Carl Gustaf Fehrman 1797 på uppdrag av Svenska Akademien. Brons, 10.97g, 31mm. Svensén 24. Hyckert I:145:7.

Åtsida
Tessins högervända bröstbild, under bilden gravörens initialer: "CGF". I omskriften: "N(icodemus) TESSIN COM (es) R(egni) S(veciae) SEN (ator) ET S(upremus) MARESCH (allus)" översatt lyder omskriften: "'Nicodemus Tessin, greve, svenskt riksråd och överstemarskalk".

Frånsida
Apollo stående framvänd med sina attributer. I omskriften: "PIERIDUM LUMEN PRÆSIDIUMQUE" som översatt lyder:  "Ljus och Beskydd för Pieriderna eller de Nie Muserna". I avskärningen: "ART (ium) LIBER(alium) IN PATRIA PARENS ET PROMOTOR OB (iit) 1728" som översatt lyder: "De Fria Konsternas Fader och Befordrare i Fäderneslandet, dog 1728".

Inskriftens text på baksidan av medaljen hämtas från Ovidius verk "Epistulae ex Ponto", en samling av dikter skrivna under poetens landsförvisning vid Svarta havet. I den avslutande dikten i samlingen presenterar Ovidius en lång lista av framstående romerska poeter. Avslutningsvis riktar han sig direkt till en viss person, Marcus Aurelius Cotta Maximus, med en hyllning:

    "Men bland dem törs jag ej förtiga dig, Cotta, / musernas älskling, ett starkt skydd för vår jurisdiktion." (Pont. 4:16,41-42)

Cotta Maximus var en vän och beskyddare till Ovidius, och han var både en framstående politiker ("forums skydd") och en begåvad poet ("sånggudinnornas ljus").
Tessins tolkning och hyllningens nya dimension. Genom att stryka ordet "fori" ("forum") från Ovidius hyllning skapar Tessin en ny dimension i tolkningen. Istället för att enbart beskriva Cotta Maximus som en beskyddare av rättssystemet, lyfter Tessin fram honom som en direkt beskyddare av muserna och poesin. Denna tolkning förstärks ytterligare i den tillhörande beskrivningen av medaljen. Genom sin subtila ändring av Ovidius text lyfter Tessin fram Cotta Maximus roll som en dubbel beskyddare: en beskyddare av både rättssystemet och poesin. Denna tolkning ger en mer nyanserad bild av Cotta Maximus och hans betydelse för Ovidius och hans samtid.

Mer om Tessin
Nicodemus Tessin den yngre, född den 23 maj 1654 i Nyköping och avliden den 10 april 1728 i Stockholm, var en svensk arkitekt och greve. Han är mest känd som arkitekten bakom Stockholms slott och räknas som en av barockens främsta arkitekter i Sverige. Mellan åren 1681 och 1715 tjänstgjorde han som Stockholms stadsarkitekt. År 1697 befordrades han till överintendent, år 1701 till hovmarskalk, och år 1717 till överstemarskalk. För sina betydande insatser tilldelades han friherre- och grevevärdighet.

Nicodemus Tessin den yngre föddes i Nyköping som son till Nicodemus Tessin den äldre och Maria Persdotter Swahn. Han döptes av änkedrottning Maria Eleonora. Tessin utbildades av sin far till arkitekt och visade tidigt talang, vilket ledde till att en hyllningsdikt till Karl XI trycktes. Han studerade vid Tyska skolan i Stockholm och inskrevs senare vid Uppsala universitet år 1664. Under sin tid där studerade han matematik, franska och italienska. År 1671 hamnade han under änkedrottning Hedvig Eleonoras beskydd och fick möjlighet att resa till Italien för studier år 1673.

Under sin resa till Italien sällskapade han med markis del Monte och besökte bland annat Rom där drottning Kristina arrangerade för hans utbildning. Han studerade under ledning av Lorenzo Bernini, Carlo Fontana och Giovanni Pietro Bellori och fick en gedigen utbildning i antikens estetik. Efter att ha återvänt till Sverige år 1678 skickades han till Frankrike och mötte Ludvig XIV och flera andra framstående arkitekter och konstnärer. Hans resor resulterade i många bevarade skisser och teckningar.

År 1680 utsågs Tessin till ledare för Hedvig Eleonoras byggen och kammarherre. Han återvände till Frankrike och Italien år 1687-1688 för att hämta inspiration till Drottningholms slotts interiör och stiftade bekantskap med Burchard Precht. Vid denna tidpunkt hade han efterträtt sin far som hov- och slottsarkitekt samt blivit stadsarkitekt i Stockholm, en post han delade med sin halvbror Abraham Winantz. Hans framgångsrika karriär ledde till flera befordringar, inklusive utnämningen till överintendent år 1697 och hovmarskalk år 1701.

Mot slutet av sitt liv blev Tessin alltmer inriktad på administration. Han blev kansler vid Lunds universitet år 1714 och avträdde då sin befattning som stadsarkitekt. Hans politiska engagemang ledde dock till fiendskap och efter Karl XII:s död anslöt han sig till holsteinska partiet och förespråkade en allians med Ryssland. Detta resulterade i att han föll i onåd och avskedades av kung Fredrik I år 1726. Tessin avled år 1728 och begravdes i stillhet i Storkyrkan i Stockholm.

Nicodemus Tessin den yngre gifte sig först med grevinnan Hedvig Eleonora Stenbock, med vilken han fick sonen Carl Gustaf Tessin. Efter hennes död år 1714 gifte han om sig år 1716 med friherrinnan Maria Barbro Horn af Marienborg, som avled år 1725. Hans andra hustru var en känd hovfröken som deltog i politiska intriger.