Nils Johan Berlin (1812–1891) utgiven av Kungliga Vetenskapsakademien 1908 - Akademisk karriär och kemins utveckling
Nils Johan Berlin (1812–1891) utgiven av Kungliga Vetenskapsakademien 1908
Vacker och lystrig silvermedalj, 15.22g, 31mm, slät rand. Kvalitet 01. Graverad av Adolf Lindberg för Kungliga vetenskapsakademien 1908. Referenser: KVA 169 (För efterkommande, Kungliga vetenskapsakademiens medaljer 1749-2007). Numismatiska meddelanden XVII (Bror Edvard Hyckert) II: sid 221.
Åtsida
Motivet utgörs av Nils Johan Berlins högervända bröstbild i profil. Längs den övre och högra kanten löper omskriften "NICOL·JOH·BERLIN·REI·MEDICAE·PRAEFECTUS", vilket översätts till "Nils Johan Berlin, chef för Sundhetskollegium". I fältet framför porträttet står födelseåret "N· 1812", och bakom porträttet återfinns dödsåret "O· 1891". Längst ned, omedelbart vid porträttets halsavskärning, står gravören Adolf Lindbergs signatur "A·LINDBERG".
Frånsida
Fältets centrum domineras av en brinnande fackla som i bakgrunden korsas av kvistar från lager och ek, samt av en klassisk ormstav. Längs den övre kanten löper den latinska omskriften "MEDICINAE INSERVIVIT CIVES ERUDIVIT", vilket på svenska betyder "Han tjänade medicinen, han upplyste medborgarna". I den nedre halvan av omskriften löper texten "SOCIO MERITISSIMO REG ACAD SCIENT SUEC MCMVIII", vilket uttyds som: "Kungliga Svenska Vetenskapsakademien för sin synnerligen förtjänte ledamot år 1908".
Akademisk karriär och kemins utveckling
Nils Johan Berlin (1812–1891) inledde sin akademiska bana med medicinska studier vid Uppsala universitet, där han framför allt studerade för Israel Hwasser. Efter avlagd examen flyttade han till Stockholm för att fördjupa sina kunskaper inom kemi och farmakologi, och under 1830-talet kom han att undervisa i just dessa ämnen vid Uppsala universitet, Karolinska Institutet samt Farmaceutiska Institutet. Som kemist inriktade sig Berlin främst på den oorganiska kemin, och i början av 1840-talet genomförde han flera betydande mineralogiska undersökningar vid svenska gruvor. Efter att ha genomfört studieresor till laboratorier i Tyskland och Österrike, fick han 1845 det prestigefyllda uppdraget att inreda Lunds universitets nya kemiska laboratorium. Detta blev startskottet för en mycket lång och framgångsrik lärarkarriär i Lund, där han först tillträdde som extra ordinarie professor i farmakologi för att ett par år senare bli ordinarie professor i kemi och mineralogi.
Medicinalväsendet och folkbildningen
År 1864 valde Berlin att lämna sin akademiska professur för att istället övergå till den statliga administrativa tjänsten som generaldirektör för Sundhetskollegium. I denna maktposition arbetade han strategiskt för det svenska medicinalväsendet, främst genom att höja statusen och ställningen för landets läkare och apotekare, samt genom att driva igenom förbättringar av miljö och behandling vid lasarett och sinnessjukhus.
Utöver sin vetenskapliga och administrativa gärning var Berlin en hängiven och inflytelserik folkbildare. Han värnade om att kunskap skulle spridas även utanför universitetens stängda dörrar och författade därför en rad mycket populära läroböcker i skilda ämnen. Särskilt betydelsefulla blev hans Läsebok i naturläran för Sveriges allmoge samt Lärobok i naturläran för folkskolor och folkskollärare-seminarier, båda utgivna 1852. Dessa pedagogiska verk utkom i drygt ett tiotal upplagor, översattes till flera språk (däribland norska, danska, tyska och delvis grönländska), och kom att djupgående prägla den svenska skolundervisningen ända in på 1900-talet. För att hedra hans framstående insatser lät Kungliga Vetenskapsakademien, där han varit ledamot sedan 1844, prägla denna minnesmedalj över honom år 1908.
Vacker och lystrig silvermedalj, 15.22g, 31mm, slät rand. Kvalitet 01. Graverad av Adolf Lindberg för Kungliga vetenskapsakademien 1908. Referenser: KVA 169 (För efterkommande, Kungliga vetenskapsakademiens medaljer 1749-2007). Numismatiska meddelanden XVII (Bror Edvard Hyckert) II: sid 221.
Åtsida
Motivet utgörs av Nils Johan Berlins högervända bröstbild i profil. Längs den övre och högra kanten löper omskriften "NICOL·JOH·BERLIN·REI·MEDICAE·PRAEFECTUS", vilket översätts till "Nils Johan Berlin, chef för Sundhetskollegium". I fältet framför porträttet står födelseåret "N· 1812", och bakom porträttet återfinns dödsåret "O· 1891". Längst ned, omedelbart vid porträttets halsavskärning, står gravören Adolf Lindbergs signatur "A·LINDBERG".
Frånsida
Fältets centrum domineras av en brinnande fackla som i bakgrunden korsas av kvistar från lager och ek, samt av en klassisk ormstav. Längs den övre kanten löper den latinska omskriften "MEDICINAE INSERVIVIT CIVES ERUDIVIT", vilket på svenska betyder "Han tjänade medicinen, han upplyste medborgarna". I den nedre halvan av omskriften löper texten "SOCIO MERITISSIMO REG ACAD SCIENT SUEC MCMVIII", vilket uttyds som: "Kungliga Svenska Vetenskapsakademien för sin synnerligen förtjänte ledamot år 1908".
Akademisk karriär och kemins utveckling
Nils Johan Berlin (1812–1891) inledde sin akademiska bana med medicinska studier vid Uppsala universitet, där han framför allt studerade för Israel Hwasser. Efter avlagd examen flyttade han till Stockholm för att fördjupa sina kunskaper inom kemi och farmakologi, och under 1830-talet kom han att undervisa i just dessa ämnen vid Uppsala universitet, Karolinska Institutet samt Farmaceutiska Institutet. Som kemist inriktade sig Berlin främst på den oorganiska kemin, och i början av 1840-talet genomförde han flera betydande mineralogiska undersökningar vid svenska gruvor. Efter att ha genomfört studieresor till laboratorier i Tyskland och Österrike, fick han 1845 det prestigefyllda uppdraget att inreda Lunds universitets nya kemiska laboratorium. Detta blev startskottet för en mycket lång och framgångsrik lärarkarriär i Lund, där han först tillträdde som extra ordinarie professor i farmakologi för att ett par år senare bli ordinarie professor i kemi och mineralogi.
Medicinalväsendet och folkbildningen
År 1864 valde Berlin att lämna sin akademiska professur för att istället övergå till den statliga administrativa tjänsten som generaldirektör för Sundhetskollegium. I denna maktposition arbetade han strategiskt för det svenska medicinalväsendet, främst genom att höja statusen och ställningen för landets läkare och apotekare, samt genom att driva igenom förbättringar av miljö och behandling vid lasarett och sinnessjukhus.
Utöver sin vetenskapliga och administrativa gärning var Berlin en hängiven och inflytelserik folkbildare. Han värnade om att kunskap skulle spridas även utanför universitetens stängda dörrar och författade därför en rad mycket populära läroböcker i skilda ämnen. Särskilt betydelsefulla blev hans Läsebok i naturläran för Sveriges allmoge samt Lärobok i naturläran för folkskolor och folkskollärare-seminarier, båda utgivna 1852. Dessa pedagogiska verk utkom i drygt ett tiotal upplagor, översattes till flera språk (däribland norska, danska, tyska och delvis grönländska), och kom att djupgående prägla den svenska skolundervisningen ända in på 1900-talet. För att hedra hans framstående insatser lät Kungliga Vetenskapsakademien, där han varit ledamot sedan 1844, prägla denna minnesmedalj över honom år 1908.