Nils Keder (1659-1735) - Assessor i Antikvitetsarkivet - Graverad av Johann Carl Hedlinger 1735 - Ett mycket vackert ocirkulerat exemplar

Nils Keder (1659-1735) - Assessor i Antikvitetsarkivet
Graverad av Johann Carl Hedlinger 1735. Ett mycket vackert ocirkulerat exemplar, kvalitet 01/0, åtsidan präglad med rostig stamp. Hyckert I:157:14, Felder: 151, Brons, 13.9g, 33mm

Åtsida
Keders högervända bröstbild, under bilden gravörens initialer: "I.C.H.F." och i omskriften: "NICOLAVS KEDERVS HOLMIENSIS." Strierad kant.

Frånsida
Fågel Fenix, med lyftade vingar, står i ett brinnande bål och blickar upp mot strålar från solen. I omskriften: Fråns. "VITAM MIHI MORS RENOVABIT" som översatt lyder: "Döden ska förnya mitt liv.". Strierad kant.

Nils Keder (1659-1735)
Nils Keder, född den 20 mars 1659 i Stockholm, död den 17 april 1735 där, var en framstående person i sin samtid. Han föddes som son till Niclas Keder, en framstående köpman och bankkommissarie, och Lucretia Peters. Nils Keder inledde sin utbildning vid Tyska skolan i Stockholm och registrerades som student vid Uppsala universitet den 9 februari 1672. Under sina studieår gjorde han flera resor till länder som Estland, Ryssland, Danmark, Tyskland och Italien för att förbättra sin kunskap.

Nils Keder blev känd för sitt arbete med att organisera Karl XI:s imponerande myntsamling år 1696, en uppgift som kungen personligen tillskrev honom. Han blev sedan utnämnd till assessor vid antikvitetsarkivet den 1 juni 1697 och adlades den 10 december 1711. Han förblev ogift under hela sitt liv.

Den mest detaljerade informationen om Nils Keders liv kommer från hans egen självbiografi, som används som en primärkälla. Han tillhörde en förmögen familj med tysk-schweiziska rötter, där hans farfar hade kommit från Basel och farmodern hade fötts i Lübeck. Hans far, en framstående köpman i Stockholm, hade även tjänstgjort som kommissarie för borgarståndet i rikets ständers bank under åren 1668 till 1673.

Under sin tid i Uppsala ägnade sig Nils Keder åt studier av språk, antika kulturer och poesi. Han hade några framstående lärare vid universitetet, inklusive Johannes Schefferus, Andreas Norcopensis och Johannes Golumbus. Efter avslutade studier gjorde han utrikesresor, inklusive en vistelse i Narva där han studerade ryska och engelska. Han betonade vikten av att knyta vänskap med framstående och lärde personer under sina resor.

Keders förehavanden under de 24 åren mellan hans inskrivning som student och hans upphöjelse till kunglig ämbetsman är svårpenetrerade. Han hade länge stannat i hemlandet och ägnat sig åt olika intressen. Han skrev även två längre bröllopsdikter på 1690-talet, den första för sin hyresvärd, apotekaren Molitors, bröllop. År 1693 begav han sig återigen utomlands på en resa.

När han återvände till Sverige 1696 fick han i uppdrag att ordna Karl XI:s myntsamling. Kungen hade förvärvat ett betydande antal mynt och medaljer från olika samlingar i Amsterdam, inklusive drottning Kristinas pantlånade samling. Nils Keder och tre andra personer, greve Carl Wrede, J.G. Sparwenfeld och Elias Brenner, kallades in för att organisera och vårda dessa värdefulla samlingar. Deras uppgift var att bevara dessa minnesvärda skatter och hålla dem i ordning. Kungen besökte ofta deras arbete och uppskattade att inspektera de olika mynten.

Efter avslutat arbete belönades Nils Keder med en årlig hedersgåva på 300 daler silvermynt. År 1697 utsågs han till assessor vid antikvitetsarkivet med en årlig lön på 600 daler silvermynt. Trots sin officiella position tycks han i praktiken ha ägnat sig åt privata intressen och var inte särskilt aktiv inom arkivets ärenden. Vid Johan Peringskiölds död år 1720, var Keder för sjuk för att ta över som sekreterare vid antikvitetsarkivet, och en överenskommelse träffades om att han skulle få en fjärdedel av lönen för hans efterträdare.

Under 1710-talet var Nils Keder engagerad i adelskapet och introducerades på Riddarhuset den 10 december 1711. Han antog ett vapen som visade tre guldmynt på ett blått fält med ett överfält av silver. På 1720-talet återupptog han sitt numismatiska arbete och publicerade flera arbeten om mynt och medaljer, inklusive studier om runinskrifter på mynt från vikingatiden.

På 1700-talet hade han en betydande samling engelska mynt och medaljer. Han sålde delar av sin samling till vänner och kollegor och ärvde andra delar av släktingar. Tyvärr försvann en del av hans samling när släktingar smälte ner mynten. Idag finns delar av Nils Keders samling i Kungliga Myntkabinettet i Stockholm och i Uppsala universitets myntkabinett.

Nils Keder levde i en tid av stor kulturell och intellektuell aktivitet, där många människor var engagerade i litteratur, vetenskap och estetik. Han hade ett brett nätverk av vänner och beundrare, inklusive president Gustav Rålamb, ärkebiskopen Erik Benzelius den yngre, Johan Peringskiöld, medaljkonstnären Arvid Karlsteen och många andra. Både Nils Keder och hans kollega Elias Brenner räknas som grundläggare av svensk numismatik, och deras arbete lade grunden för studier inom detta område i Sverige.

Nils Keder dog den 17 april 1735 i Stockholm. I sin självbiografi beskrev han sig själv som en person med klen hälsa och en ödmjuk livsstil. Han hade en stark religiös tro och bad dagligen om förlåtelse för sina synder.