Nils Lovén 1796-1858 av Erik Lindberg 1924 - Författare, översättare, folklivsskildrare

Nils Lovén 1796-1858 av Erik Lindberg 1924
Härlig silvermedalj utgiven av Svenska Akademien, 44.74g, 45mm, Ulla Ehrensvärd 247, kvalitet 1+/01. Präglad i 150 exemplar + 1 exewmplar till Kungliga myntkabinettet. De flesta medaljerna torde ha smäts ned och därmed undandragits samlarmarknaden. En underbar medalj som firar exakt 100 år 2024. Kvalitet 1+/01. På randen: "SILVER 1924".

Åtsida
Lovéns framvända bröstbild. Gravörens namn och årtal på tre rader i högra fältet: "ERIK LINDBERG 1924". I omskriften: "NICOL•LOVÉN•NAT•MDCCXCVI•OB•MDCCCLVIII•"

Frånsida
En gammal skånsk allmogegård och därovan en tavla med texten på fem rader: "MENTEM | CAMENIS | COR | PENATIBUS | DEDIT", vilket översatt lyder: "Han gav sin håg åt sånggudinnorna, sitt hjärta åt hemmets skyddsmakter"

Mer om Nils Lovén
Nils Lovén, känd under pseudonymen Nicolovius, föddes den 18 juni 1796 i Räng på Söderslätt i dåvarande Malmöhus län och avled den 10 februari 1858 i Äspö i nuvarande Trelleborgs kommun. Han var en svensk präst, författare, översättare, folklivsskildrare och universitetslärare. Nils Lovén var son till prosten, filosofie jubelmagister Pehr Magnus Lovén (1755–1832) och Clara Lovén, född Lidbeck (1766-1860). Han gifte sig första gången 1824 med sin kusin Hedvig Emilia Lovén (1802–1838) och andra gången 1840 med Juliana Maria Fredrika Skytte af Sätra (1812–1867). Nils Lovén är begravd på Äspö kyrkogård och det finns en minnessten vid Rängs prästgård.

Han studerade vid Lunds universitet och blev filosofie magister vid 21 års ålder. Under sin morbror Anders Lidbecks, Esaias Tegnérs lärare och gynnare, handledning studerade han estetik och litteraturhistoria och blev docent i dessa ämnen. På grund av ekonomiska skäl kunde Nils Lovén inte stanna kvar vid universitetet utan blev präst, precis som hans far och farfar hade varit. År 1830 blev han kyrkoherde i Östra och Västra Vemmenhög och 1837 prost. År 1850 blev han kyrkoherde i Äspö och Östra Klagstorp, vilket han var till sin död.

Lovén var språkligt begåvad och redan som ung regementspastor i Kristianstad kom han i kontakt med litterära kretsar i Stockholm, där han bidrog med översättningar av ett antal klassiska verk samt egna dikter. År 1831 gav han ut "Khorassans beslöjade profet", en roman av Thomas Moore, och 1833 utgav han sina egna "Vitterhetsförsök". Lovén lärde sig på egen hand portugisiska och italienska och kunde därefter översätta bland annat Camões "Lusiaderne" (1839) samt Dantes "Den gudomliga komedin" (del 1–3, 1856–1857). På grund av en omarbetad, fullständig upplaga av "Lusiaderna" år 1852 tilldelades han Svenska Akademiens kungliga pris.

Det enda av Lovéns verk som har levt vidare är dock "Folklifvet i Skytts härad i Skåne vid början af detta århundrade: barndomsminnen" (1847; fjärde utökade upplagan utgavs 1924 av Fredrik Böök). Verket gavs ut på uppdrag åt C.W.K. Gleerup under pseudonymen "Nicolovius" och blev en avgörande inspirationskälla för Albert Ulrik Bååth när han skrev sin diktsamling "Dikter". Denna diktsamling markerade tillsammans med "Röda Rummet" av Strindberg den realistiska diktningens ankomst till Sverige.

Boken skildrar livet i och kring den skånska socknen Räng så som författaren mindes den från sin barndom. Skildringen har stort värde för folklivsforskningen, men anledningen till att boken fortfarande ges ut i nya upplagor, senast år 1996, är snarare dess skönlitterära kvaliteter. Speciellt skildringarna av de färgstarka originalen som befolkade byn förtjänar att nämnas.