Nils Ludvig Rasmusson (1904–1973) av Gösta Carell 1954 - En portalfigur inom svensk numismatik
Nils Ludvig Rasmusson (1904–1973)
Bronsmedalj, 97,21 g, 55 mm, randprägling: "SPORRONG & CO". Kvalitet 01. Modellerad av Gösta Carell 1954.
Åtsida
Åtsidan domineras av ett stramt och uttrycksfullt vänstervänt profilporträtt av Nils Ludvig Rasmusson. Längs den högra och nedre kanten löper omskriften "NILS • LUDVIG • RASMUSSON • ANNO • AETATIS • SUAE • L" (Nils Ludvig Rasmusson i sitt femtionde levnadsår). Till vänster i fältet står årtalet angivet med romerska siffror: "MCMLIV" (1954). På bröstbildens avskärning återfinns gravörens signatur "CARELL" för Gösta Carell.
Frånsida
Frånsidans centrala motiv utgörs av ett stort, kraftfullt sädesax ur vilket strålar likt solljus skjuter uppåt mot kanten. Till höger om axet sitter en uggla – den klassiska antika symbolen för vishet och lärdom – på en böjd stjälk. Till vänster i fältet läses den latinska dedikationen "AMICI • D • D •" (Amici dono dederunt – vänner gåvo som gåva).
En portalfigur inom svensk numismatik
Nils Ludvig Rasmussons akademiska bana tog sin början i Lund, där han studerade historia för Lauritz Weibull. Denna undervisning gav honom en starkt källkritisk inriktning som kom att utmärka hela hans yrkesliv. Tillsammans med studiekamraten Sture Bolin kom Rasmusson att radikalt förädla synen på numismatiken i Sverige. Från att tidigare ha betraktats som en renodlad "hjälpvetenskap" till historien, upphöjde de den till ett självständigt forskningsområde med egen metodik och egna mål. Med denna orubbliga övertygelse blev Rasmusson den obestridliga portalfiguren för efterkrigstidens snabba och framgångsrika utveckling av både numismatisk forskning och museiväsende i landet.
Forskaren och lexikografen
Rasmussons bibliografi är enorm och rymde vid hans bortgång hela 468 titlar. Hans forskning spände över ett ofantligt brett kulturhistoriskt fält, från in- och utländsk mynthistoria till medaljkonst, ikonografi och heraldik. Bland hans allra största bedrifter märks initiativet och organiseringen av ett internationellt samarbetsprojekt på 1950-talet för att bearbeta och publicera de hundratusentals utländska mynt (arabiska, tyska och engelska) som importerades till Sverige under vikingatiden – ett unikt historiskt källmaterial bevarat i Kungliga Myntkabinettet. Hans lärdom och mångsidighet kom också till sin fulla rätt i hans omfattande lexikografiska författarskap, inte minst i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid, där flera av hans artiklar svällde ut till fullödiga och innovativa vetenskapliga studier.
Genialiska museiutställningar
Som chef för Kungliga Myntkabinettet lade Rasmusson ner oerhört mycket kraft på att bygga upp de nya numismatiska basutställningarna i Historiska museets dåvarande lokaler vid Narvavägen i Stockholm. Utställningarna, såsom Svenska myntsalen (1945), Svenska besittningsmynt (1959) och Världens mynt (1970), byggde på en genialt enkel men banbrytande pedagogisk grundprincip. Mynthistorien skildrades diagrammatiskt med en vågrät tidsaxel och en lodrät axel för valörer. För att åskådliggöra det konkreta sambandet mellan mynt, priser och löner valde han en tunna råg som ett ständigt återkommande ledmotiv. Genom att visuellt visa hur mängden råg som kunde inhandlas för en viss mängd silver minskade genom århundradena – från tre tunnor på 1200-talet till endast en tredjedels tunna på 1800-talet – levandegjorde han inflationens obönhörliga verkan för museibesökaren. Detta sätt att sätta mynten i en direkt kultur- och samhällsekonomisk kontext väckte snabbt internationell uppmärksamhet och kom att efterbildas världen över.
Hyllningen på femtioårsdagen
När Nils Ludvig Rasmusson fyllde 50 år 1954 hedrades han med denna stämningsfulla bronsmedalj, framtagen och överlämnad av hans vänner. Uppdraget att skulptera medaljen gick till Gösta Carell, en dåtida medaljkonstnär som Rasmusson själv hade skrivit en ingående studie om redan 1936. Frånsidans symbolik med vishetens uggla och det kraftfulla sädesaxet fångar på ett elegant sätt både hans djupa vetenskapliga lärdom och hans unika pedagogiska mästerskap, där just säden och rågen utgjorde nyckeln till att låta allmänheten förstå historiens ekonomiska flöden.
Bronsmedalj, 97,21 g, 55 mm, randprägling: "SPORRONG & CO". Kvalitet 01. Modellerad av Gösta Carell 1954.
Åtsida
Åtsidan domineras av ett stramt och uttrycksfullt vänstervänt profilporträtt av Nils Ludvig Rasmusson. Längs den högra och nedre kanten löper omskriften "NILS • LUDVIG • RASMUSSON • ANNO • AETATIS • SUAE • L" (Nils Ludvig Rasmusson i sitt femtionde levnadsår). Till vänster i fältet står årtalet angivet med romerska siffror: "MCMLIV" (1954). På bröstbildens avskärning återfinns gravörens signatur "CARELL" för Gösta Carell.
Frånsida
Frånsidans centrala motiv utgörs av ett stort, kraftfullt sädesax ur vilket strålar likt solljus skjuter uppåt mot kanten. Till höger om axet sitter en uggla – den klassiska antika symbolen för vishet och lärdom – på en böjd stjälk. Till vänster i fältet läses den latinska dedikationen "AMICI • D • D •" (Amici dono dederunt – vänner gåvo som gåva).
En portalfigur inom svensk numismatik
Nils Ludvig Rasmussons akademiska bana tog sin början i Lund, där han studerade historia för Lauritz Weibull. Denna undervisning gav honom en starkt källkritisk inriktning som kom att utmärka hela hans yrkesliv. Tillsammans med studiekamraten Sture Bolin kom Rasmusson att radikalt förädla synen på numismatiken i Sverige. Från att tidigare ha betraktats som en renodlad "hjälpvetenskap" till historien, upphöjde de den till ett självständigt forskningsområde med egen metodik och egna mål. Med denna orubbliga övertygelse blev Rasmusson den obestridliga portalfiguren för efterkrigstidens snabba och framgångsrika utveckling av både numismatisk forskning och museiväsende i landet.
Forskaren och lexikografen
Rasmussons bibliografi är enorm och rymde vid hans bortgång hela 468 titlar. Hans forskning spände över ett ofantligt brett kulturhistoriskt fält, från in- och utländsk mynthistoria till medaljkonst, ikonografi och heraldik. Bland hans allra största bedrifter märks initiativet och organiseringen av ett internationellt samarbetsprojekt på 1950-talet för att bearbeta och publicera de hundratusentals utländska mynt (arabiska, tyska och engelska) som importerades till Sverige under vikingatiden – ett unikt historiskt källmaterial bevarat i Kungliga Myntkabinettet. Hans lärdom och mångsidighet kom också till sin fulla rätt i hans omfattande lexikografiska författarskap, inte minst i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid, där flera av hans artiklar svällde ut till fullödiga och innovativa vetenskapliga studier.
Genialiska museiutställningar
Som chef för Kungliga Myntkabinettet lade Rasmusson ner oerhört mycket kraft på att bygga upp de nya numismatiska basutställningarna i Historiska museets dåvarande lokaler vid Narvavägen i Stockholm. Utställningarna, såsom Svenska myntsalen (1945), Svenska besittningsmynt (1959) och Världens mynt (1970), byggde på en genialt enkel men banbrytande pedagogisk grundprincip. Mynthistorien skildrades diagrammatiskt med en vågrät tidsaxel och en lodrät axel för valörer. För att åskådliggöra det konkreta sambandet mellan mynt, priser och löner valde han en tunna råg som ett ständigt återkommande ledmotiv. Genom att visuellt visa hur mängden råg som kunde inhandlas för en viss mängd silver minskade genom århundradena – från tre tunnor på 1200-talet till endast en tredjedels tunna på 1800-talet – levandegjorde han inflationens obönhörliga verkan för museibesökaren. Detta sätt att sätta mynten i en direkt kultur- och samhällsekonomisk kontext väckte snabbt internationell uppmärksamhet och kom att efterbildas världen över.
Hyllningen på femtioårsdagen
När Nils Ludvig Rasmusson fyllde 50 år 1954 hedrades han med denna stämningsfulla bronsmedalj, framtagen och överlämnad av hans vänner. Uppdraget att skulptera medaljen gick till Gösta Carell, en dåtida medaljkonstnär som Rasmusson själv hade skrivit en ingående studie om redan 1936. Frånsidans symbolik med vishetens uggla och det kraftfulla sädesaxet fångar på ett elegant sätt både hans djupa vetenskapliga lärdom och hans unika pedagogiska mästerskap, där just säden och rågen utgjorde nyckeln till att låta allmänheten förstå historiens ekonomiska flöden.