Nils Stjernsköld (1583-1627) - Fältmarskalk, Riksråd, Amiral - graverad av Carl Gustaf Fehrman 1789

Nils Stjernsköld (1583-1627) - Fältmarskalk, Riksråd, Amiral - graverad av Carl Gustaf Fehrman 1789
Ett underbart ocirkulerat välpräglat exemplar med fullt bevarad präglingslyster. Utgiven av Svenska akademien 1789. Brons, kv. 01/0, 12.2g, 32mm, Hyckert, Numismatiska meddelanden XVII, sid 21. Sällsynt

Åtsida
Stjernskölds vapensköld med lövverk och prydd hjälm. I omskriften: "NICOL STJERNSCHÖLD R.S SENATOR ET CLASSIS PRAEFECTUS".

Frånsida
Stjärnbilden Herkules, sådan som den brukar framställas på himmelsgloben med Herkules själv knäböjande markerade av stjärnorna. I omskriften: "QUEM VIRTUS ADDIDIT ASTRIS" och i avskärningen på tre rader: "POST CLARISS RES GESTAS PRO PATRIA OCCUB MDCXXVII"

Nils Göransson Stiernsköld (1583–1627) var en svensk militär, riksråd och amiral. Han föddes den 12 juni 1583 som son till Göran Claesson Stiernsköld.

År 1598 fördes Nils tillsammans med sin far som fånge till Polen, men frigavs snart. Därefter blev han page hos hertig Karl och deltog i kriget i Livland 1600–1601. Han fortsatte sin militära bana utomlands, först i Nederländerna under Morits av Oranien och därefter i den kejserliga armén i kriget mot turkarna.

Stiernsköld återvände till Sverige och deltog 1605 i Karl IX:s fälttåg i Livland. Tre år senare, 1608, utnämndes han till ståthållare på Dünamünde, som han försvarade mot polackerna under ett helt år. Under det ryska kriget 1610 sårades han svårt och tvingades använda kryckor under tre års tid. Trots detta deltog han 1611 i det nyutbrutna kriget mot Danmark, där han i slutet av året fick ansvaret för Ryssby skans försvar.

År 1612 blev han befälhavare över armén i Småland, och året därpå utsågs han till ståthållare på Jönköpings slott samt överste för trupperna i Västergötland, Småland och Öland. Dessa uppdrag höll han fram till 1617 då han upptogs i riksrådet. Samma år reste han till Nederländerna för att rekrytera trupper till det livländska fälttåget. Efter landstigning i Livland intog han staden Pernau och blev dess ståthållare.

När han återvände till Sverige 1619 utsågs han till generalståthållare på Älvsborg, generallandsherre i Västergötland och Dalsland, samt krigsöverste i Västergötland. Han innehade dessa ämbeten till 1625, då han föll i onåd hos Gustav II Adolf. Enligt samtida rykten ska Stiernsköld ha förlett en kvinna genom att utge sig för att vara kungen, vilket kan ha bidragit till hans fall. Han kallades till Stockholm men flydde istället till Nederländerna och därefter till England.

I januari 1626 återvände han till Sverige och försonades med kungen. Samma år blev han ståthållare i Dorpat och dess län, och 1627 utsågs han till ståthållare i Pillau. Därefter utnämndes han till amiral över den svenska flottan utanför Danzig. Vid slaget på Danzigs redd den 18 november 1627 sårades han svårt, och efter en armamputation avled han kort därefter. Hans kropp fördes hem till Sverige först i juli 1628.

Nils Stiernsköld gifte sig den 12 april 1607 i Reval med Magdalena Stackelberg (†1637). I Gillberga kyrka i Södermanland står deras marmorskulpturer i naturlig storlek. Deras son Claes Stiernsköld (1617–1676) blev friherre, landshövding, riksråd och militär.

Under Nils Stiernskölds tid introducerades ätten Stiernsköld 1625 i riddarklassen på det nyinrättade Riddarhuset.