Olaus Martini (1557–1609) av Erik Lindberg för Svenska Akademien 1903 - Den ortodoxa kyrkans orubbliga klippa
Olaus Martini (1557–1609) av Erik Lindberg för Svenska Akademien 1903
Silver, 15.23g, 31mm, kvalitet 1+, mindre märken på randen. Ingen randprägling. Referenser: Ulla Ehrensvärd 33, Bo Svensén, sid 236. Medaljen är präglad i en upplaga om 120 exemplar, samt 1 referensexemplar för Kungliga myntkabinettets samling.
Åtsida
Åtsidans utformning är inspirerad av Olaus Martinis eget sigill. I centrum, fördelat över två rader, står namnet "OLAUS / MARTINI". Namnet ramas in av en elegant, uppåtriktad palmbladskrans som är bunden i nederkanten med ett band. Ovanför namnet gnistrar en strålande stjärna. Längs den övre halvan av medaljens kant löper omskriften: "VITA· HOMINIS· MILITIA", vilket var ärkebiskopens valspråk och kan översättas till: Människans liv [är] en krigstjänst.
Frånsida
Frånsidan visar en djupt symbolisk scen där en lärd man (Olaus Martini), iklädd fotslång akademisk eller prästerlig dräkt och med en barett på huvudet, står stadigt lutad mot en pulpet. I sin vänstra hand håller han en tung volym, den augsburgska trosbekännelsen (Confessio Augustana, boken bär bokstäverna "CA"), medan han håller en skrivfjäder i höger hand. Bakom honom syns böcker spridda på golvet och på bordet.
Till vänster i fältet återfinns den biografiska texten: "DOCTRINA / ET / CONSTANTIA / INSIGNIS / OB· MDCIX". Längs ytterkanten, som en inramning till den orubblige mannen, löper omskriften: "ILLE VELUT PELAGI RUPES IMMOTA RESISTIT". Den samlade latinska texten översätts till: Den genom lärdom och ståndaktighet utmärkte mannen afled 1609. Fast och orubblig står han emot, som klippan i havet (ett direkt citat ur Vergilius Aeneiden, 7:586).
Den ortodoxa kyrkans orubbliga klippa
En reformatorisk skolgång
Olaus Martini föddes in i en epok av våldsamma teologiska strider. Hans tidiga studier präglades av de spänningar som uppstod när kung Johan III försökte tvinga den svenska kyrkan i en mer katoliserande riktning (via den beryktade "Röda boken"). Olaus fader, biskop Martinus Olai i Linköping, var en av de skarpaste kritikerna mot denna nya liturgi och avsattes därför under förnedrande former. Olaus sökte sig då till det lutherska fästet Rostock i Tyskland för att fullfölja sina studier, där han anammade en strängare och mer ortodox luthersk teologi. Återkommen till Sverige blev han rektor i Nyköping och formade där en generation av framstående män, bland dem Johan Skytte, som senare skulle komma att bekosta sin gamle lärares gravsten.
I stormens öga: Liturgistriden och Uppsala möte
Under 1580-talet hårdnade kampen om den svenska kyrkans själ. Olaus Martini trädde fram som en av de ledande försvararna av den rena evangeliska läran mot Johan III:s försök att införa katolska element. Han författade stridsskrifter och var i allra högsta grad delaktig i det historiska Uppsala möte 1593, där Johan III:s liturgi slutgiltigt förkastades och den augsburgska bekännelsen antogs som Sveriges enda sanna lära. Hans insats var så betydande att han 1600 valdes till ärkebiskop, en post han skulle komma att inneha under några av rikets mest turbulenta år.
En farlig motståndare till kungamakten
Som ärkebiskop hamnade Olaus snart på kollisionskurs med den nye härskaren, den envise hertig Karl (sedermera Karl IX). Medan Olaus och prästerskapet stred för en luthersk ortodoxi, drogs Karl IX mot en mer reformert, närmast kalvinistisk, uppfattning (bland annat ifrågasatte kungen Kristi lekamliga närvaro i nattvarden och ville avskaffa delar av dopritualet). Kung Karl skrev polemiska skrifter och lät trycka en egen katekes, vilket ärkebiskopen skoningslöst angrep som "kättersk".
Olaus Martini backade aldrig från konfrontationen. Han författade vederläggningar av kungens teologi, krävde att kungen uttryckligen skulle svära på Uppsala mötes beslut, och vägrade godkänna inskränkningar av kyrkans frihet. Denna oavbrutna och styvnackade kamp – framförd med stor lärdom och saktmodig fasthet – är exakt det som medaljens frånsida fångar när den citerar Vergilius om klippan som står orubblig i havet, samtidigt som Olaus trycker den augsburgska bekännelsen mot sitt bröst. När han avled i bröstsjukdom 1609 kunde till och med hans bittraste antagonist, Karl IX, erkänna honom som "en from, saktmodig man". Hans orubblighet hade framgångsrikt försvarat den unga svenska kyrkans oberoende gentemot monarkins försök att styra teologin.
Silver, 15.23g, 31mm, kvalitet 1+, mindre märken på randen. Ingen randprägling. Referenser: Ulla Ehrensvärd 33, Bo Svensén, sid 236. Medaljen är präglad i en upplaga om 120 exemplar, samt 1 referensexemplar för Kungliga myntkabinettets samling.
Åtsida
Åtsidans utformning är inspirerad av Olaus Martinis eget sigill. I centrum, fördelat över två rader, står namnet "OLAUS / MARTINI". Namnet ramas in av en elegant, uppåtriktad palmbladskrans som är bunden i nederkanten med ett band. Ovanför namnet gnistrar en strålande stjärna. Längs den övre halvan av medaljens kant löper omskriften: "VITA· HOMINIS· MILITIA", vilket var ärkebiskopens valspråk och kan översättas till: Människans liv [är] en krigstjänst.
Frånsida
Frånsidan visar en djupt symbolisk scen där en lärd man (Olaus Martini), iklädd fotslång akademisk eller prästerlig dräkt och med en barett på huvudet, står stadigt lutad mot en pulpet. I sin vänstra hand håller han en tung volym, den augsburgska trosbekännelsen (Confessio Augustana, boken bär bokstäverna "CA"), medan han håller en skrivfjäder i höger hand. Bakom honom syns böcker spridda på golvet och på bordet.
Till vänster i fältet återfinns den biografiska texten: "DOCTRINA / ET / CONSTANTIA / INSIGNIS / OB· MDCIX". Längs ytterkanten, som en inramning till den orubblige mannen, löper omskriften: "ILLE VELUT PELAGI RUPES IMMOTA RESISTIT". Den samlade latinska texten översätts till: Den genom lärdom och ståndaktighet utmärkte mannen afled 1609. Fast och orubblig står han emot, som klippan i havet (ett direkt citat ur Vergilius Aeneiden, 7:586).
Den ortodoxa kyrkans orubbliga klippa
En reformatorisk skolgång
Olaus Martini föddes in i en epok av våldsamma teologiska strider. Hans tidiga studier präglades av de spänningar som uppstod när kung Johan III försökte tvinga den svenska kyrkan i en mer katoliserande riktning (via den beryktade "Röda boken"). Olaus fader, biskop Martinus Olai i Linköping, var en av de skarpaste kritikerna mot denna nya liturgi och avsattes därför under förnedrande former. Olaus sökte sig då till det lutherska fästet Rostock i Tyskland för att fullfölja sina studier, där han anammade en strängare och mer ortodox luthersk teologi. Återkommen till Sverige blev han rektor i Nyköping och formade där en generation av framstående män, bland dem Johan Skytte, som senare skulle komma att bekosta sin gamle lärares gravsten.
I stormens öga: Liturgistriden och Uppsala möte
Under 1580-talet hårdnade kampen om den svenska kyrkans själ. Olaus Martini trädde fram som en av de ledande försvararna av den rena evangeliska läran mot Johan III:s försök att införa katolska element. Han författade stridsskrifter och var i allra högsta grad delaktig i det historiska Uppsala möte 1593, där Johan III:s liturgi slutgiltigt förkastades och den augsburgska bekännelsen antogs som Sveriges enda sanna lära. Hans insats var så betydande att han 1600 valdes till ärkebiskop, en post han skulle komma att inneha under några av rikets mest turbulenta år.
En farlig motståndare till kungamakten
Som ärkebiskop hamnade Olaus snart på kollisionskurs med den nye härskaren, den envise hertig Karl (sedermera Karl IX). Medan Olaus och prästerskapet stred för en luthersk ortodoxi, drogs Karl IX mot en mer reformert, närmast kalvinistisk, uppfattning (bland annat ifrågasatte kungen Kristi lekamliga närvaro i nattvarden och ville avskaffa delar av dopritualet). Kung Karl skrev polemiska skrifter och lät trycka en egen katekes, vilket ärkebiskopen skoningslöst angrep som "kättersk".
Olaus Martini backade aldrig från konfrontationen. Han författade vederläggningar av kungens teologi, krävde att kungen uttryckligen skulle svära på Uppsala mötes beslut, och vägrade godkänna inskränkningar av kyrkans frihet. Denna oavbrutna och styvnackade kamp – framförd med stor lärdom och saktmodig fasthet – är exakt det som medaljens frånsida fångar när den citerar Vergilius om klippan som står orubblig i havet, samtidigt som Olaus trycker den augsburgska bekännelsen mot sitt bröst. När han avled i bröstsjukdom 1609 kunde till och med hans bittraste antagonist, Karl IX, erkänna honom som "en from, saktmodig man". Hans orubblighet hade framgångsrikt försvarat den unga svenska kyrkans oberoende gentemot monarkins försök att styra teologin.