Olaus Petri (1493-1552) av Lea Ahlborn 1873 - Vackert ocirkulerat exemplar

Olaus Petri (1493-1552) av Lea Ahlborn 1873 - Vackert ocirkulerat exemplar
Kvalitet 01/0, 12.6g, 31mm, utgiven av Svenska Akademien 1873


Åtsida
Petris högervända bröstbild i prästerlig dräkt med ringkrage. Nedanför gravörens namn: LEA AHLBORN. I omskriften: "OLAUS PETRI ECCLES. HOLMIENS. PASTOR". 

Frånsida
Två kvinnor i antika kläder sitter sida vid sida – den ena symboliserar Religionen och håller ett kors vilande mot axeln, den andra föreställer Historien med en skrivpenna i handen och ett utrullat pergament i knäet. Båda vänder blicken mot solen, vars strålar tränger genom molnen. I omskriften: "NOVO SPARGEBAT LUMINE" och i avskärningen påfyra rader:  "RERUM SACRARUM ET HISTORIAE PATRIAE REFORMATOR OB. MDLII". Denn latinska texten kan översättas till: "Han spred ett nytt ljus" och "Reformator av de heliga tingen och fosterlandets historia, död 1552".

En kylig januarimorgon 1540 fördes två män genom Örebros gator. Den ena var en lågmäld, allvarsam skrivare, den andra en långväxt präst i prydlig svart kåpa. De var dömda till döden för högförräderi, anklagade för att ha ifrågasatt Gustav Vasasbeslut, för att ha skrivit en krönika där makten beskrevs i mindre smickrande termer. Den ena var Laurentius Andreæoch den andra hette Olaus Petri.Men döden kom inte den dagen. Istället följde något som i efterhand blev ännu mer betydelsefullt: tystnad – och arbete i det fördolda. Olaus Petri skulle överleva för att forma både svensk historia och svensk historieskrivning. 

Olof Pettersson föddes 1493 i Örebro som son till smeden Peter Olofsson. Vägen mot lärdom och inflytande var långt ifrån självklar, men hans begåvning och ambition ledde honom först till Örebros trivialskola och därefter vidare till Uppsala. Det avgörande steget togs dock utomlands. Hösten 1516 anlände han till Wittenbergs universitet i Tyskland, där han som student tog det latinska namnet Olaus Petri Phase. Under ledning av Martin Luther, vars teologiska idéer då började vinna spridning, formades hans tankevärld. Han promoverades till filosofie magister 1518, men det var mötet med Luther – och den gryende reformationen – som på djupet förändrade honom.

När Olaus återvände till Sverige hösten samma år inleddes detsom skulle göra honom till landets mest inflytelserika reformator. Han prästvigdes till diakon i Strängnäs och tjänstgjorde vid domkyrkoskolan. Men efter Stockholms blodbad1520, där hans biskop Mattias Gregersson halshöggs,radikaliserades hans hållning. Genom det nära samarbetet med Laurentius Andreæ kom han snart i kontakt med Gustav Vasa och kallades 1524 till huvudstaden som Stockholms sekreterare och predikant – en position där han både predikade och utövade juridiskt ansvar i det reformatoriska maktbygget.Olaus Petri predikade modigt mot tortyr, mot kyrkligt hyckleri, mot maktmissbruk. Redan 1525 bröt han med katolsk kyrkorätt genom att gifta sig. Gustav Vasa stödde hans äktenskap, men relationen mellan kung och reformator skulle snart fördjupas – och förgiftas.1526 kom Thet Nyia testamentit på Swensko, huvudsakligen översatt av Olaus Petri.

Petri var inte bara predikant, han var språkskapare. Psalmer, liturgier, katekeser – allt strömmade från hans penna. Hans språk var enkelt, tydligt och pedagogiskt. Han skrev inte för präster, utan för folket. Det svenska språket fick genom honom ett nytt register för tro, lag och berättande.En av de mest unika aspekterna av Olaus Petris gärning är hans juridiska verk Domarereglerna. Han upprördes över hur domar tvingades fram genom tortyr och menade att:”Efter den bekännelse, som en varder pint och plågad till, skall ingen dömas.”

Hans rättsfilosofi var långt före sin tid: makten skulle tjäna folket, inte tvärtom. En domare skulle söka sanningen, inte främja statens intresse. Dessa regler blev grunden för svensk rättsprincip under flera sekler och citeras fortfarande i Sveriges Rikes Lag.Men Olaus Petri var också historiker – en av de första i Sverige att föra en kritisk, källmedveten historieskrivning. Hans Svenska krönika bröt med tidens glorifierande berättelser. 

Enligt en samtida krönika blev Olaus Petri en gång kallad till rådhuset för att förklara varför han i sin predikan jämfört kungens beslut med tyranners handlingar. Rådmännen var rasande, och Gustav Vasa själv lär ha varit närvarande.När Petri började tala, var det inte för att försvara sig, utan för att åter predika – med blicken fäst på sanningen snarare än makten. När han var färdig lär Gustav Vasa hasagttill sina rådgivaret:”Han är en oförsynt man. Men han talar som om Gud själv bar hans ord.”

Olaus Petri dog 1552. Kort därefter beordrade Gustav Vasa att flera av hans manuskript skulle brännas – ett tecken på hur stark hans ord fortsatt var. Men idéerna kunde inte tystas. När du håller medaljen i handen, graverad av Lea Ahlborn 1873 på uppdrag av Svenska Akademien, bär den inte bara hans namn – den bär arvet av ett idéhistoriskt skifte. På frånsidan avbildastvå kvinnor i antik dräkt gestaltaltandereformationens genombrott. Religionen, stående med korsstav, blickar mot himlen där ljusstrålar bryter genom molnen. Historien, sittande, skriver i en bok. Omskriften översatt: "Han spred ett nytt ljus”, illustrerandereformationens andliga upplysning och det svenska språkets väg in i kyrka.

Med medaljenförflyttas dutill 1500-talets Sverige, där tanken utmanade traditionen. Du hör Petri predika med stadig röst, ser honom stå inför kungen med blicken obruten – som i Carl Gustaf Hellqvists målning Religionssamtal mellan Olaus Petri och Peder Galle från 1883(Nationalmuseum).På liknande sätt är medaljen mer än ett samlarobjekt – den är en historisk tidskapsel, en bro mellan då och nu. Och i dess centrum står en man som med ordets kraft förändrade ett land.