Olof Af Acrel (1717-1806), överkirurg vid Serafimerlasarettet av Gustaf Ljungberger 1781 - En av Sveriges främsta kirurger

3 500 kr

Olof Af Acrel (1717-1806), överkirurg vid Serafimerlasarettet
En mycket vacker silvermedalj med full präglingsglans och guldskimrande originalpatina, graverad av Gustaf Ljungberger. Präglad på myntverket på uppdrag av Kungliga Vetenskapsakademien 1781. Silver 13.4g, 34mm, Hyckert II:12:1, kvalitet 01.


Åtsida
Acrels högervända bröstbild iklädd svenska nationaldräkten med kappa och vasaorden. Under bilden gravörens initialer: "G•L•". I omskriften: "O•AB ACREL EQV•AUR•PRAEF•NOSODOCH•SVEC•" Översättning av den latinska inskriften:"Olof af Acrel, Riddare av den gyllene sporrens orden (Riddare av Vasaorden), överinspektor för de svenska sjukhusen."


Frånsida
Text på åtta rader: "SOCIO SALUTARIS SCIENT. LAUDIBUS PRAECLARO DE PATRIA ET CIVIBUS OPTIME MERITO ACAD R SCIENTIAR | STOCKHOLMENS | MDCCLXXXI". Texten kan översättas som: "Till en framstående medlem för hans lovvärda insatser inom den hälsobringande vetenskapen, som förtjänstfullt tjänat fosterlandet och medborgarna. Kungliga Vetenskapsakademien i Stockholm 1781."



Mer om Olof Af Acrel
Född den 26 november 1717 i Österåkers socken, Uppland, och avliden den 28 maj 1806 i Stockholm, var en av Sveriges främsta kirurger under sin tid och tillhörde släkten Acrelius. Efter en tids studier vid Uppsala universitet begav sig Acrel 1735 till Stockholm för att studera kirurgi. Vid den tiden skedde sådan utbildning genom privat undervisning hos en fältskär, hos vilken man också bodde. Acrel visade snabbt sin skicklighet och 1738 överlät hans handledare stora delar av sin praktik till honom.

Under Österrikiska tronföljdskriget tog Acrel 1743 tjänst vid den franska armén och blev snart överfältskär vid fälthospitalet i Lautersburg, där han även höll föreläsningar i kirurgi för sina 24 assistenter. Efter att fästningen intogs av österrikarna återvände han till Sverige 1744.

Kort efter hemkomsten blev han ledamot av Kirurgiska societeten och delade med sig av sina erfarenheter genom en skrift som publicerades 1745 om friska sårs egenskaper. Denna skrift anses vara den första svenska vetenskapliga avhandlingen inom kirurgi och hyllades internationellt, bland annat av den berömde läkaren Haller.

1746 blev han invald i Kungliga Vetenskapsakademien, där hans inträdestal om hur man bäst inrättar och underhåller ett sjukhus ledde till grundandet av Serafimerlasarettet, som öppnades 1752. Acrel blev lasarettets förste överkirurg, och 1755 befordrades han till professor, varpå han började hålla offentliga föreläsningar.

1759 publicerade han Kirurgiska händelser, anmärkte och samlade i k. lasarettet och annorstädes, som översattes till både tyska och holländska. Acrel var också en framstående läkare och känd för sin skicklighet att hantera svåra fall där allt annat hopp tycktes förlorat.

Trots många år som praktiserande läkare hade Acrel inte blivit promoverad till doktor. 1760 erbjöd Uppsala medicinska fakultet honom medicine doktorsgraden, men han insisterade på att först genomgå en examen, vilken utfördes under ledning av Carl von Linné och Nils Rosén von Rosenstein. Acrel blev därmed Sveriges första "medico-chirurgus". 1776 utnämndes han till generaldirektör för sjukvården vid rikets alla lasarett och adlades 1780. Han erkändes också internationellt och var medlem av flera utländska vetenskapliga samfund.

Vid 83 års ålder avgick han från sin befattning som generaldirektör. Som erkänsla för hans många års oavlönade tjänstgöring ville Serafimergillet ge honom en gåva på 1 000 riksdaler. Acrel accepterade dock endast räntan och begärde att kapitalet skulle användas till att förbättra sjukvården. Kungen fördubblade då räntan och beviljade den som pension.