Olof Immanuel Fåhræus (1796–1884) av Lea Ahlborn för Kungliga Vetenskapsakademien 1889 - Mellan statskonst och skalbaggar – En ämbetsmans dubbla liv
Olof Immanuel Fåhræus (1796–1884) av Lea Ahlborn för Kungliga Vetenskapsakademien 1889
Silver, 15,07 g, 31 mm, KVA 150, kvalitet 1+, märken.
Åtsida
Bröstbild av Olof Immanuel Fåhræus i profil, vänd åt vänster. Han avbildas som en äldre man med polisonger, klädd i civil ämbetsmannuniorm med hög krage, halsduk knuten i rosett och ordensstjärna (sannolikt Nordstjärneorden) på bröstet. Omskriften lyder: "OL. IMM. FÅHRÆUS CONSILIAR. REG. N. 1796 O. 1884." Utläsning: Olavus Immanuel Fåhræus Consiliarius Regius Natus 1796 Obiit 1884. Översättning: Olof Immanuel Fåhræus, statsråd, född 1796, död 1884.
Bröstbild av Olof Immanuel Fåhræus i profil, vänd åt vänster. Han avbildas som en äldre man med polisonger, klädd i civil ämbetsmannuniorm med hög krage, halsduk knuten i rosett och ordensstjärna (sannolikt Nordstjärneorden) på bröstet. Omskriften lyder: "OL. IMM. FÅHRÆUS CONSILIAR. REG. N. 1796 O. 1884." Utläsning: Olavus Immanuel Fåhræus Consiliarius Regius Natus 1796 Obiit 1884. Översättning: Olof Immanuel Fåhræus, statsråd, född 1796, död 1884.
Frånsida
Motivet består av en text centrerad inom en krans. Kransen är bunden av två olika trädslag: till vänster eklöv (symbol för medborgerlig styrka och plikttrohet) och till höger lagerblad (symbol för vetenskaplig och vitter ära), sammanbundna nedtill med ett band. Texten inuti kransen lyder: "REIPUBLICAE / LABORAVIT / SCIENTIAE / VACAVIT." Översättning: Han arbetade för statens väl och ägnade all sin lediga tid åt vetenskapen. Omskriften utanför kransen lyder: "SOCIO SUO MERITISSIMO REG. ACAD. SCIENT. SUEC. MDCCCLXXXIX." Översättning: Kungliga Svenska Vetenskapsakademien för sin synnerligen förtjänte ledamot år 1889.
Motivet består av en text centrerad inom en krans. Kransen är bunden av två olika trädslag: till vänster eklöv (symbol för medborgerlig styrka och plikttrohet) och till höger lagerblad (symbol för vetenskaplig och vitter ära), sammanbundna nedtill med ett band. Texten inuti kransen lyder: "REIPUBLICAE / LABORAVIT / SCIENTIAE / VACAVIT." Översättning: Han arbetade för statens väl och ägnade all sin lediga tid åt vetenskapen. Omskriften utanför kransen lyder: "SOCIO SUO MERITISSIMO REG. ACAD. SCIENT. SUEC. MDCCCLXXXIX." Översättning: Kungliga Svenska Vetenskapsakademien för sin synnerligen förtjänte ledamot år 1889.
Mellan statskonst och skalbaggar – En ämbetsmans dubbla liv
Det finns en sällsynt balans i inskriptionen på denna silvermedaljs frånsida: Reipublicae laboravit, Scientiae vacavit. Orden sammanfattar ett liv som levdes på två helt skilda arenor, men med samma intensitet. "Han arbetade för statens väl och ägnade all sin lediga tid åt vetenskapen". Olof Immanuel Fåhræus var mannen som med ena handen monterade ned det gamla skråväsendet och formade det moderna, liberala Sverige, medan han med den andra handenhöll i pincetten för att sortera skalbaggar.
Tullverket och kampen mot korruption
Vänder vi på medaljen möter vi en profil prägad av stramhet och integritet. Fåhræus karriär började i byråkratins korridorer. Efter studier i Uppsala avancerade han snabbt inom tullverket. Som chef för västra tulldistriktet i Göteborg 1826 ställdes han inför en verklighet av omfattande smuggling och korruption. Det grovmaskiga nätet av ineffektivitet stack honom i ögonen. Med en nitisk reformvilja tog han strid mot oegentligheterna, en kamp som gjorde honom känd som en omutlig administratör.
Hans rykte nådde Stockholm. Han erbjöds posten som finansstatssekreterare både 1834 och 1838, men avböjde. Fåhræus var en man av principer; han insåg att hans liberala syn på näringsliv och handel skulle kollidera med den dåvarande regeringens mer konservativa hållning. Han vägrade sitta i en regering där han inte kunde genomföra de förändringar han ansåg nödvändiga.
Arkitekten bakom det liberala genombrottet
År 1840 förändrades det politiska landskapet, och Fåhræus trädde in som civilminister i en regering som var ovanligt homogen i sina åsikter. Nu fick han chansen att omsätta sina idéer i praktik. Hans största politiska arv är utan tvekan 1846 års fabriks- och hantverksordning. Med denna lagstiftning slog han sönder det medeltida skråväsendet som länge hämmat svensk företagsamhet. Skråtvånget ersattes med friare fabriks- och hantverksföreningar, vilket öppnade dörrarna för industrialismen och en friare marknad.
Fåhræus var en modernisator på bred front. Han sympatiserade med och drev igenom lika arvsrätt för söner och döttrar (1845), en milstolpe för jämställdheten. Han såg behovet av infrastruktur för att stötta exportindustrin och var medgrundare till Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader. Han efterlyste uppfinningar för att effektivisera järnhanteringen, medveten om att det svenska järnet hotades av konkurrens på världsmarknaden om inte priserna pressades. Han verkade också för utbildningsväsendet, bland annat genom tillkomsten av lantbruksskolan vid Ultuna och nya navigationsskolor.
Landshövding i orostider
År 1847 lämnade han regeringen på egen begäran och utnämndes till landshövding i Göteborgs och Bohus län. Det var en återkomst till västkusten, men under dramatiska former. Det europeiska revolutionsåret 1848 kastade sina skuggor även över Göteborg. Under oroligheterna som uppstod fick den forne reformivraren agera ordningsmakt, och han var verksam för att upprätta ett borgerligt skyddskår för att stävja upproren.
Den passionerade entomologen
Men det finns en annan sida av Fåhræus, den som medaljens frånsida alluderar till med orden Scientiae vacavit. Under hela sitt liv, från ungdomsåren till ålderdomen, bar han på en brinnande passion för entomologi – läran om insekter. När statens affärer var avklarade, var det naturen som kallade.
Han tog initiativ till Göteborgs naturhistoriska museum och publicerade vetenskapliga rön om allt från skalbaggars transformationer till insektens förhållande till kulturen. Han var ingen dilettant; han var en respekterad forskare som valdes in i Vetenskapsakademien redan 1840. Det är en vacker bild texten målar upp av den åldrade statsmannen: ännu i 80-årsåldern företog han entomologiska exkursioner i omgivningarna kring sitt sommarhus på Drottningholm, håvande efter nya arter i slottsparkens gräs.
När Lea Ahlborn graverade denna medalj 1889, förenade hon dessa två världar. Eklöven i kransen hyllar landshövdingen och ministern som byggde landets infrastruktur och lagar. Lagerbladen hyllar vetenskapsmannen som fann skönhet och ordning i naturens minsta beståndsdelar. Fåhræus var beviset på att en människa kan tjäna både staten och vetenskapen, och att det går en röd tråd av nyfikenhet och strukturering från lagboken till insektsnålen.