Olof Skötkonung av Daniel Fehrman -Silvermedalj ur Hedlingers regentlängd
Olof Skötkonung av Daniel Fehrman -Silvermedalj ur Hedlingers regentlängd
Silver, 11.8g, 33mm, Hildebrand No 7, kvalitet 1+/01
Åtsida
Olofs högervända bröstbild med krönt järnhatt iklädd harnesk med kors på bröstet. Under armen: "D•F•". I omskriften: "OLAVUS II•SKOTKONUNG REX SV•"
Frånsida
Text på sju rader, överst ordningsnumret i serien: "7•F• / PROPAG / RELIG•CHRIST• / ETHELREDI FOEDER• / OLAVUM R•N• / ET SVENONEM R•D• / SUPERAVIT• / M• 1022•"
Om Olof Skötkonung
Född cirka 980 (alternativt på 960-talet), sannolikt död under vintern 1021–1022, var kung av Sverige från cirka 995 till 1022. Han var son till Erik Segersäll. Olof är den förste kung som bevisligen regerade över både Mälardalen och Västergötland och han är också den förste svenska kung som döptes, förblev kristen och bidrog till Sveriges kristnande. Olof Skötkonung var dessutom först med att prägla mynt i Sverige. Utöver detta är inte mycket känt med fullständig säkerhet.
I början av sin regering låg Olof Skötkonung i krig mot den danske kungen Sven Tveskägg, vars rike hans far Erik Segersäll hade regerat över en kort tid, och som Olof gjorde anspråk på. Men kriget avslutades med att Olof erkände Sven Tveskägg som kung av Danmark, och den senares giftermål med Olofs moder (denna detalj återkommer både i de källor som nämner henne som Swiatoslawa av Polen och de som hävdar att hon hette Sigrid Storråda) ledde till ett närmande.
Det har spekulerats i om Olof Skötkonung är identisk med den kung "Anlaf" som enligt den Anglosaxiska krönikan tillsammans med kung "Swein" (Sven Tveskägg) och en vikingaflotta på 94 skepp gjorde ett misslyckat försök att inta London och därefter härjade i sydöstra England tills den engelske kungen Æthelred den rådville erbjöd dem 16 000 pund i danagäld.
Enligt isländska källor skall i alla fall Olof, återigen allierad med Sven Tveskägg, samt norska upprorsmän ha deltagit i slaget vid Svolder år 1000 mot den norske kungen Olav Tryggvason. Som en följd av denna seger delades Norge mellan de två kungarna och Olof Skötkonung fick Bohuslän och södra Tröndelag, länder som han dock under de fortsatta striderna mot norrmännen senare förlorade. Från och med 1015 gjorde nämligen Olof Haraldsson framgångsrikt anspråk på Norges krona och lyckades döda Olof Skötkonungs jarlar i Bohuslän. Olof skall enligt de isländska sagorna senare ha tvingats sluta fred med sin norske namne, och gifta bort sin dotter med honom.
Olof Skötkonung var den förste svenske kung som tog dopet och förblev kristen till sin död. Hans far Erik Segersäll hade också blivit döpt men övergav senare den kristna tron. Enligt den traditionella historietolkningen ska Olof Skötkonung ha döpts år 1008 i Husaby källa (numera kallad S:t Sigfrids källa) i Västergötland av den engelske missionären Sigfrid som ska ha blivit Skara stifts andra biskop, och senare den förste biskopen i Växjö stift.
Enligt kyrkohistorikern Adam av Bremen ska Olof Skötkonungs kristna tro ha orsakat missnöje bland hedniska svear, som avsatte honom och istället utnämnde hans (lika kristna) son Anund Jakob till kung. Under de sista åren av sitt liv styrde han endast över Västergötland, en position som han hade valts till av svearna själva. Snorre Sturlasson ger dock en annan förklaring till svearnas beslut. Enligt honom berodde det på missnöjet med Olof Skötkonungs långvariga krig mot Norge, vilket ledde till att länderna på andra sidan Östersjön befriade sig från svearnas styre. Snorre pekar på Olof Skötkonungs ovilja att lyssna på goda råd som en anledning till att Upplands lagman Torgny, tillsammans med sin västgötska motsvarighet Emund och Västergötlands jarl Ragnvald, övertygade svearnas ting att avsätta honom som kung och istället installera sonen. Olof Skötkonung fick sedan Västergötland med behållen kungatitel som ett slags underhållslän med Anund Jakob som överkung. Det dröjde emellertid inte länge innan far och son försonades och Olof Skötkonung tilläts regera som medkung till Anund Jakob fram till sin död under vintern 1021–1022. Adam av Bremen anger, troligtvis felaktigt, att Olof skulle ha avlidit på 1030-talet.
Om Hedlingers regentlängd
Hedlingers regentlängd är Sveriges mest omfattande regentlängd och därtill den officiella "Historica Metallica". Totalt graverades och präglades 56 olika medaljer i serien. Motiv och texter efter förslag av Carl Reinhold Berch. Graverade av Johann Carl Hedlinger, Daniel Fehrman, Carl Gustaf Fehrman och Per Henrik Lundgren. Hedlinger påbörjade arbetet år 1734, men hann själv bara gravera titelmedaljen och dedikationsmedaljen (nummer 56) samt nummer 1, 30-55. Hans lärjunge och efterträdare i medaljörssysslan, Daniel Fehrman, graverade nummer 7, 8, 10-29. Sonen Carl Gustaf Fehrman fortsatte på 1780- och 1790-talet med gravering av nummer 2, 3, 5, 6 och frånsidorna till nummer 54a och 55. Nummer 9 graverades 1842 av Per Henrik Lundgren. Endast nummer 4 har inte blivit graverad. Alla medaljerna är av lika storlek (11 linjer = 8:e storleken), stundom något litet varierande till följd av att de inte är präglade i ring. För att förstå inskrifterna på frånsidan behövs ingen annan förklaring än den som ges på titelmedaljen, nämligen att "F." betyder "filius" (son); "F." frater (broder); "N." nepos (barn av broder eller syster eller av deras barn); "E." electus (vald); "C." coronatus (krönt); "M." mors naturalis (naturlig död); "M." mors violenta (våldsam död).