Olof Skötkonung, Sigtuna cirka 995-1022, Penning EDEDO-typ - Malmer (1997) har noterade endast ett exemplar i privat ägo - RRR

Olof Skötkonung, Sigtuna penning 995-1022 - Sveriges första myntningsperiod
Ett klassiskt och en ikonisk mynttyp för alla som är intresserade av Sveriges historia och numismatik. Sveriges första präglade mynt var alla imitationer av de engelska förebilderna utgivna under Ethelred II:s regeringstid (978-1013 och 1014-1016). De är namngivna efter mynttypernas utseende med namn som CRVX, Long Cross, Helmet, Short Cross och Quatrefoil. I England följde utmyntningen en strikt kronologi och därmed även en exakt myntvikt om ca 1.3g. I England rådde ett klassiskt penningsystem där myntens värde utgick från dess valör och garanterades av myntherren, det vill säga av Ethelred II. 

Inskrifterna var exakt anpassade efter mynttypen med myntherrens namn, myntmästare och myntort och de var fullständigt läsliga och normalt rätt stavade. I Sverige var förhållandet helt annorlunda, åtminstone om man utgår från det fyndmaterial som studerats. Typiskt för den svenska myntningen var att vikterna varierade högst betänkligt, dessutom är inskrifterna ofta felaktiga, med angivelser till den engelska kungen i omskriften, men även med helt barbariserade  och oläsliga inskrifter. Dessutom förekommer en mängd så kallade hybrider där åt- och frånsidestyper felaktigt blandats samman. 

Ett annat karakteristiskt drag för Sigtunapräglingarna är den förhållandevis stora förekomsten av mynt präglade på fyrkantiga myntämnen och även mynt präglade med höga vikter. Ett viktigt, och för attribueringen av alla dessa präglingar och hybrider, är den så kallade stampkedjeforskningen där man genom att identifiera hur olika åt- och frånsidesstampar används på olika mynttyper, kan bygga stampkedjor och därmed hitta tydliga och säkra samband om myntprägling och utgivning. Givetvis finns fortfarande många frågeställningar som återstår att besvaras, vilket gör området extra intressant. 

De mynt som har läsbara inskrifter och där Olofs namn i någon form framgår (OLAF, ONLAFA, ONLAF, ULAVAS, ULAVAN, OLVAVS, etc.) och där myntorten Sigtuna eller Svealand framgår (SITUN, SITUEN, STUNE, STNETEI, STUE, SWEVOX, SVENO, etc.), brukar betecknas som "säkra" Olofpenningar. Alla de mynt som sedan genom olika stampkedjor kan kopplas till dessa "säkra" Olofpenningar, betraktas även de som Sigtunapräglingar av Olof Skötkonung. Professor Brita Malmer var en ledande gestalt inom stampkedjeforskningen i Sverige, har publicerat en rad böcker i ämnet, varav den mest använda ingår i Sveriges Mynthistoria och refereras till som SMH.

Förfinand typindelning av Sigtunapenningarnas Long Cross typer har gjorts utifrån porträttstil och inskriftsvarianter. Vissa typer har stilistiska särdrag, men även bokstavskombinationer som är karakteristiska och kan sannolikt därför hänföras till samma gravörerer. Indelning efter inskrifternas bokstavsinledning kallas inte förvånande efter den inledande bokstaven, som t.ex.; O-Stilen, E (EDEDO)-stilen, I-Stilen, O/E-stilen, D (Dunstan)-Stilen .  

Den här utbjudna penningen är av så kallad Long Cross E (EDEDO)-typ och har attribuerats till Sigtuna och Olof Skötkonung via stampedja nummer 141 och där med åtsidestamp nummer 228 och frånsidestamp nr 1392. I Brita Malmers bok, Sveriges Mynthistoria har denna penning fått katalognummer 227 (SMH 227). 

Konungens vänstervända bild på åtsidan är härligt svenskt barbariserad och håret är sammanhållet i en slät linje, omskriften vittnar om att gravören endast kopierat bokstäver från originalet utan att kunna läsa dess betydelse. E-Stilens mynt karakteriseras av det inledande korset (+) följt av bokstaven E och därefter en serie andra bokstäver utan betydelse. I det här fallet lyder inskriften: "+EDLINO+OIIOLOFD". Här kan man med lite fantasi tolka in Olofs namn i slutet av texten. 

Frånsidan pryds av det centrala stora kristna korset, därav namnet Long Cross. Frånsidan är också karakteristisk för Sigtunamyntningen med dekorerade korsändar med punkter i. Standardmässigt inleds omskriften alltid med ett kors (+) och i det här fallet är det placerat till vänster om klockan 12, vilket innebär att omskriften är retrograd, dvs går moturs istället för medurs som vanligt. Den retrograda inskriften är även den sannolikt en effekt av gravörens oförmåga att förstå att punsningen av stampen ska göras spegelvänt sett från gravören. Inskriften tolkad retrograd lyder: "+IIO DLO O+E IDN". Bokstaven N är spegelvänd och bokstäverna O och D har en punkt i centrum. Oavsett vilken fantasi och tolkning man vill göra av den oläsliga inskriften finns bokstäver som lite fantasifullt kan tolkas som "ODLOOE", dvs en variant på OLOF....

Lejonparten av alla Aethelredpenningar, både original Aethelred såväl som barbariderade skandinaviska imitationer, härrör ursprungligen från vikingtida fynd gjorda i Skandinavien, där typiska karakteriska för de vikingtida mynten är förekomsten av så kallade probermärken gjorda med dolkspetsar på myntets ytor, men även böjmärken för att testa silvret lödighet, så även för detta mynt. Silver, 1.34g, 21mm, kvalitet 1+, SMH 227. Brita Malmer (1997) har noterade endast ett exemplar i privat ägo - RRR