Oskar I (1799–1859), Belöningsmedalj för Svenska Jägareförbundet, av Ludvig Persson Lundgren 1856 - Skogens vårdare och kronans glans: Oskar I och jaktens organisering

Oskar I (1799–1859), Belöningsmedalj för Svenska Jägareförbundet, 1856

Härlig silvermedalj med porträtt präglat i hög relief. Kvalitet 1+ Silver, 17,16 g, 34 mm. Graverad av Ludvig Persson Lundgren (1856). Referens: SKM 94b (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 84.

Jägareförbundet stiftades vid ett möte i Stockholm i april 1830. Under andra hälften av 1800-talet bildades ett flertal jaktsällskap i olika delar av landet. Redan 1855 föreslogs en sammanslagning av dessa självständiga jaktsällskap till en gemensam organisation, men det kom att dröja många år innan Svenska Jägareförbundet blev den riksorganisation den är i dag. Vid Stockholmsutställningen 1897 fanns Jägareförbundet representerat tillsammans med Kungliga Jaktklubben i paviljongen Jägarhyddan på Djurgården. I och med att Sveriges riksdag år 1938 antog en ny jaktlag togs ett stort steg framåt för främjandet av god jakt-, vilt- och naturvård. För Jägareförbundets del innebar riksdagsbeslutet att organisationen anförtroddes ledningen av jakten och viltvården, det så kallade allmänna uppdraget. Förbundet har sitt nationella kansli vid Öster Malma i Södermanland och utger tidskriften Svensk Jakt, som är en av Sveriges äldsta tidningar.

 

Åtsida 

Konungens högervända bröstbild i mogen ålder, utförd i hög och distinkt relief. Oskar I framställs med tidstypisk frisyr och polisonger. Porträttet, som bär gravörens initialer "L.P.L." under halsens avskärning. Omskriften lyder: "OSCAR SVERIGES NORR. GÖTH. O. VEND. KONUNG." Översättning: Oskar, Sveriges, Norges, Götes och Vändes konung.

Frånsida
Motivet domineras av en kraftfull eklövskrans som löper längs medaljens ytterkant, en symbol för uthållighet, styrka och naturens rikedomar. Inom kransen lämnas en slät yta avsedd för ingravering av mottagarens namn och specifika prestationer (detta exemplar är utan ingravering). Omskriften är placerad utanför kransen och dokumenterar förbundets tidiga historia. Omskriften lyder: "BELÖNINGS MEDAILLE AF SVENSKA JÄGARE FÖRBUNDET STIFT•D•3 APR•1830"

 

Skogens vårdare och kronans glans: Oskar I och jaktens organisering

Denna vackra silvermedalj från 1856, graverad av Ludvig Persson Lundgren, är ett påtagligt stycke kulturhistoria som binder samman den bernadotteska dynastin med framväxten av den svenska naturvården. Vid tiden för medaljens tillkomst befann sig Oskar I i slutet av sin aktiva regenttid, en period då han balanserade mellan stormaktspolitiska drömmar i skuggan av Krimkriget och ett djupt personligt engagemang för inrikespolitiska reformer. Medaljen, som utgavs som en belöning av Svenska Jägareförbundet, speglar en tid då jakten började röra sig från att vara ett privilegium för de få till att bli en organiserad verksamhet för främjandet av viltvård och naturkunskap.

En monark präglad av upplysning och ordning

Oskar I föddes i Frankrike under direktorialregimens sista tid, med Napoleon Bonaparte som gudfader. Hans uppfostran i Sverige präglades av upplysningstidens ideal och en strävan att göra honom genomsvensk. Som kung bar han valspråket "Rätt och Sanning", vilket vittnade om en moralisk syn på ämbetet och en närmast legendarisk pliktkänsla. Denna hängivenhet för ordning och detaljer märks i medaljens utformning; porträttets höga relief och Lundgrens precisa gravyr ger ett ansikte åt den "vackre och förståndige" monark som en gång inspirerade det liberala lägret. Under 1850-talet, när Jägareförbundet började diskutera en rikstäckande sammanslagning, stod Oskar I för en auktoritär men reformvänlig styrelseform där civilsamhällets organisering fick en kunglig legitimering.

Jaktens förvandling: Från nöje till viltvård

Svenska Jägareförbundet stiftades i april 1830, precis vid övergången mellan Karl XIV Johans konservativa styre och den period då Oskar som kronprins började bekänna färg som "Framtiden". Förbundets tidiga verksamhet, dokumenterad i Tidskrift för Jägare och Naturforskare, syftade till att förena jaktintresset med vetenskaplig observation. Medaljens frånsida, med sin oengraverade yta innanför eklövskransen, väntar likt historien själv på att fyllas med berättelser om enskilda jägares prestationer för skogens och viltets väl. Under andra hälften av 1800-talet växte jaktsällskapen i antal, och även om den fullständiga sammanslagningen dröjde, lade dessa tidiga belöningsmedaljer grunden för den yrkesstolthet och viltvårdsetik som senare kodifierades i 1938 års jaktlag.

Den utrikespolitiska scenen och skogens ro

Det är intressant att notera att denna medalj slogs 1856 – samma år som Parisfreden avslutade Krimkriget och Oskars offensiva utrikespolitik resulterade i den snöpliga Ålandskonventionen. Medan kungen i sina diplomatiska schackdrag mot Ryssland och Frankrike ofta gick förbi sina konstitutionella rådgivare, fann han i inrikesfrågorna ofta en mer konstruktiv roll. Inskränkningen av husbehovsbränningen och främjandet av näringsfrihet var reformer som påverkade livet på landsbygden lika mycket som jaktlagstiftningen. Den eklövskrans som omger medaljens frånsida kan ses som en symbol för den stabilitet och konservativa stabilitet som Oskar sökte efter de revolutionära oroligheterna 1848; en längtan efter ordning i både staten och naturen.

Avslutning: Ett arv av silver och eklöv

Oskar I:s hälsa sviktade vid tiden för medaljens prägling, och snart skulle han tvingas lämna över regentskapet till sonen Karl. Ändå står denna medalj kvar som ett monument över hans tid. Den representerar en brytpunkt där den bernadotteska kungamakten mötte det framväxande civilsamhället. Genom att låta sitt porträtt pryda Jägareförbundets belöningsmedalj gav Oskar en furstlig stadfästelse åt idén att skogens vård var en förtjänst värd att hyllas. I dag, när Jägareförbundet huserar på Öster Malma och förvaltar det allmänna uppdraget, påminner Lundgrens silvermedalj oss om rötterna till denna tradition – en förening av kunglig värdighet och ett spirande ansvar för det svenska naturarvet.