Oskar I (1844–1859): Stockholms stads hantverksförenings belöningsmedalj - Tilldelad B. Schmidt den 24 september 1936
Oskar I (1844–1859): Stockholms stads hantverksförenings belöningsmedalj
Silvermedalj, 15.21g, 31mm, randprägling: "SILVER 1934". Kvalitet 01. Referenser: SKM 88a (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 79 (1874/1875). Denna graverades ursprungligen av Lea Ahlborn 1851 och har sedan dess, fram till modern tid, utdelats som belöningsmedalj. Från 1916 återges medaljerna med präglingsår på randen. Detta exemplar tilldelades B. Schmidt den 24 september 1936.
Åtsida
Motivet utgörs av ett rikt och detaljerat arrangemang av klassiska hantverksverktyg – här syns bland annat ett städ, en skruvpress, hammare, såg, vinkelhake, tång och kugghjul. Ovanför städet vakar en frontalt avbildad byst av Minerva, vishetens och hantverkets gudinna i romersk mytologi, iförd hjälm och rustning. Längs den övre kanten löper omskriften "STOCKHOLMS STADS HANDTVERKSFÖRENING". I den nedre avskärningen återfinns årtalet "1851" samt gravörens initialer "L.A.".
Frånsida
Fältet rymmer en gravyr i sju rader med texten: "FÖR / SKICKLIGHET / OCH / VÄLFÖRHÅLLANDE / ÅT / B•SCHMIDT / 24 SEPT•1936". Inskriptionen inramas av en frodig och detaljerad ekkrans som i nederkanten är vackert sammanbunden med ett draperat band.
Skråväsendets fall och en ny förening
År 1846 genomgick det svenska näringslivet en av sina allra största förändringar i modern tid när det ålderdomliga skråväsendet avskaffades. Detta innebar slutet på hundratals år av strikt reglering av vilka som fick bedriva hantverk och handel i städerna. För att skydda yrkesstoltheten, stötta varandra och bibehålla en hög kvalitet inom kåren på den nya, avreglerade marknaden, grundades Stockholms stads hantverksförening år 1847. Föreningen kom snabbt att spela en mycket central roll i huvudstadens näringsliv och tog över ansvaret för att bedöma yrkesskicklighet och fira framstående prestationer bland gesäller och mästare.
En tradition av belöning
För att uppmuntra till hög kvalitet och god arbetsmoral instiftade hantverksföreningen en egen belöningsmedalj. Baksidans traditionella devis, "För skicklighet och välförhållande", visar tydligt hur man värderade både det praktiska handalaget och en god, pålitlig karaktär. Det är fascinerande att notera att denna specifika design – fastställd 1851 – hölls så högt i kurs att den fortsatte att delas ut i oförändrat skick långt in på 1900-talet. Just detta exemplar är en tydlig illustration av denna kontinuitet: motivet är från 1851, silverplantsen tillverkades enligt randpräglingen 1934, och medaljen delades slutligen ut till en B. Schmidt hösten 1936.
Lea Ahlborn och Minervas beskydd
Medaljens åtsida är ett tidigt och utomordentligt vackert verk av Lea Ahlborn (1826–1897), vars initialer pryder medaljens nederkant. Ahlborn är en pionjär i svensk historia; hon kom att efterträda sin far som gravör vid Kungliga Myntet och blev därmed den första kvinnan i svensk statstjänst. Att hon valde att placera den mytologiska gudinnan Minerva, som beskyddade konst, hantverk och visdom, som en vakande gestalt över arbetets verktyg, skänker medaljen en akademisk och värdig symbolik. Den lyfter fram det kroppsliga hantverket som en intellektuell och ädel konstform.
Silvermedalj, 15.21g, 31mm, randprägling: "SILVER 1934". Kvalitet 01. Referenser: SKM 88a (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 79 (1874/1875). Denna graverades ursprungligen av Lea Ahlborn 1851 och har sedan dess, fram till modern tid, utdelats som belöningsmedalj. Från 1916 återges medaljerna med präglingsår på randen. Detta exemplar tilldelades B. Schmidt den 24 september 1936.
Åtsida
Motivet utgörs av ett rikt och detaljerat arrangemang av klassiska hantverksverktyg – här syns bland annat ett städ, en skruvpress, hammare, såg, vinkelhake, tång och kugghjul. Ovanför städet vakar en frontalt avbildad byst av Minerva, vishetens och hantverkets gudinna i romersk mytologi, iförd hjälm och rustning. Längs den övre kanten löper omskriften "STOCKHOLMS STADS HANDTVERKSFÖRENING". I den nedre avskärningen återfinns årtalet "1851" samt gravörens initialer "L.A.".
Frånsida
Fältet rymmer en gravyr i sju rader med texten: "FÖR / SKICKLIGHET / OCH / VÄLFÖRHÅLLANDE / ÅT / B•SCHMIDT / 24 SEPT•1936". Inskriptionen inramas av en frodig och detaljerad ekkrans som i nederkanten är vackert sammanbunden med ett draperat band.
Skråväsendets fall och en ny förening
År 1846 genomgick det svenska näringslivet en av sina allra största förändringar i modern tid när det ålderdomliga skråväsendet avskaffades. Detta innebar slutet på hundratals år av strikt reglering av vilka som fick bedriva hantverk och handel i städerna. För att skydda yrkesstoltheten, stötta varandra och bibehålla en hög kvalitet inom kåren på den nya, avreglerade marknaden, grundades Stockholms stads hantverksförening år 1847. Föreningen kom snabbt att spela en mycket central roll i huvudstadens näringsliv och tog över ansvaret för att bedöma yrkesskicklighet och fira framstående prestationer bland gesäller och mästare.
En tradition av belöning
För att uppmuntra till hög kvalitet och god arbetsmoral instiftade hantverksföreningen en egen belöningsmedalj. Baksidans traditionella devis, "För skicklighet och välförhållande", visar tydligt hur man värderade både det praktiska handalaget och en god, pålitlig karaktär. Det är fascinerande att notera att denna specifika design – fastställd 1851 – hölls så högt i kurs att den fortsatte att delas ut i oförändrat skick långt in på 1900-talet. Just detta exemplar är en tydlig illustration av denna kontinuitet: motivet är från 1851, silverplantsen tillverkades enligt randpräglingen 1934, och medaljen delades slutligen ut till en B. Schmidt hösten 1936.
Lea Ahlborn och Minervas beskydd
Medaljens åtsida är ett tidigt och utomordentligt vackert verk av Lea Ahlborn (1826–1897), vars initialer pryder medaljens nederkant. Ahlborn är en pionjär i svensk historia; hon kom att efterträda sin far som gravör vid Kungliga Myntet och blev därmed den första kvinnan i svensk statstjänst. Att hon valde att placera den mytologiska gudinnan Minerva, som beskyddade konst, hantverk och visdom, som en vakande gestalt över arbetets verktyg, skänker medaljen en akademisk och värdig symbolik. Den lyfter fram det kroppsliga hantverket som en intellektuell och ädel konstform.