Oskar I - Belöningamedalj för Stockholms läns kungliga hushållningssällskap tilldelad G. R. Wiberg

Oskar I - Belöningamedalj för Stockholms läns kungliga hushållningssällskap tilldelad G. R. Wiberg
Kvalitet 1+, mindre märken, repor och fläckar, rengjord, sällsynt. SKM 74a (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 65, silver, 37.63, 43mm. Medaljen utdelades för förtjänster inom jordbruk, hushållning, näringar eller innovationer som främjade länets utveckling.

Åtsida
Konungens högervända porträtt. Under halsavskärningen gravörens namn: "L. LUNDGREN F.!. I omskriften: "OSCAR SVERIGES NORR. GÖTH. OCH VEND. KONUNG".
Graveringssignatur:

Frånsida
Omskrift: "AF STOCKHOLMS LÄNS HUSHÅLLNINGS SÄLLSKAP" och innanför den en ekkrans. I centrum en plan yta för ingravering av mottagarens namn överst ordet: "TILL". I centrum av ytan namnet ingraverat: "G. R. WIBERG"

Hushållningssällskapens rötter sträcker sig tillbaka till 1700-talets växande intresse för att modernisera jordbruket. Redan 1725 föreslog den så kallade ekonomikommissionen att varje socken skulle ha särskilda ombud med uppdrag att främja jordbrukets utveckling. Idén fick nytt liv i ett kungligt brev 1742, där man dessutom rekommenderade att länsvisa organisationer skulle bildas. Några sådana kom faktiskt till stånd, men deras verksamhet blev kortlivad och betydligt mindre inflytelserik än förväntat.

Ett mer bestående initiativ kom 1769, när Patriotiska sällskapet grundades. Det fungerade som ett rikstäckande hushållningssällskap och blev en förebild för framtida lokala organisationer. Under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet tog planerna på länsvisa hushållningssällskap fart på allvar. Först ut var Gotlands län 1791, tätt följt av Åbo län 1797 och därefter flera andra: Värmlands och Örebro län 1803, Västernorrlands 1805, Skaraborgs 1807, Hallands och Kalmar län 1811, Älvsborgs 1812 och Kristianstads län 1813.

En avgörande milstolpe kom 1811 när Svenska lantbruksakademien bildades. Två år senare presenterade man en allmän organisationsplan för hushållningssällskapen, vilken snabbt fick Kunglig Majestäts godkännande. Resultatet blev en våg av nybildningar i hela landet – från Kronoberg och Östergötland till Norrbotten. Jämtlands län fick sitt hushållningssällskap 1817, medan Stockholms län fick vänta ända till 1847. Sist ut var Kopparbergs län år 1850.

Under 1800-talets första hälft var sällskapens verksamhet begränsad, främst på grund av små ekonomiska resurser. Ett genombrott kom 1855, när de tilldelades en femtedel av intäkterna från brännvinsförsäljningen. Detta gav dem ekonomisk trygghet och möjliggjorde en mer omfattande verksamhet. Visserligen minskades andelen till en tiondel 1885, men fram till 1913 erhöll sällskapen fortfarande betydande medel. Därefter ersattes dessa inkomster av ordinarie statsanslag.

Organisationerna utvecklades också på andra sätt. År 1869 infördes rikstäckande ombudsmöten – lantbruksriksdagar – som från 1908 hölls varje år. Hushållningssällskapen stod från början under Lantbruksakademiens tillsyn, men överfördes 1889 till den nyinrättade Lantbruksstyrelsen.

Sedan 1850-talet har det funnits hushållningssällskap i alla Sveriges län. Deras insatser sträckte sig långt utöver jordbruksutveckling; de förvaltade även en stor del av statens egnahemslån och blev därmed en viktig aktör för landsbygdens ekonomiska och sociala utveckling.