Oskar I - Dukat 1854 med stort A i AG - Frostaktig relief med härligt lystriga fält - Rätt och sanning i guld: Reformvännen Oskar I

Oskar I (1799–1859), Dukat 1854 – Frostaktig relief med härligt lystriga fält

Kvalitet god 01, mindre märken, guld, 3,50 g, 19 mm. Referens: SG 19 (Sveriges Guldmynt av Delzanno). Myntmästare: Alexander Grandisson (AG), gravör: Ludvig Persson Lundgren.

 

Dukaten präglades enligt en internationell standard och användes som handelsmynt i den internationella handeln. Sveriges första rikssvenska dukat präglades under Karl X Gustavs regeringstid. Redan från Gustav II Adolfs regeringstid präglades dukater i de svenska besittningarna för handel och sold till trupperna i det trettioåriga kriget. En mängd praktmynt i valörerna 2, 3, 4, 5 och 10 dukater präglades att användas som kungliga gåvor vid olika högtidliga tillfällen. Bruket med dukatpräglingarna försvann under sonen Karl XV:s regeringstid och det sista årtalet på en dukat är 1868. Från 1873 års stora myntreform övergick Sverige till en renodlad så kallad guldmyntfot där kronmynten i guld i valörerna 5, 10 respektive 20 kronor kom att bli ankaret i myntsystemet. Samtidigt suspenderades silvermyntfoten. Guldmyntfoten innebar att rikets sedlar, silver- och kopparmynt var inlösningsbara i Riksbanken mot klingande guldmynt.

Åtsida 

Oskar I framställs med en välansad profil där det lockiga håret och nackhåret är återgivet med stor detaljrikedom. Gravörens skicklighet syns i den frostiga reliefen som kontrasterar mot den spegelblanka bottnen. Omskriften lyder: "OSCAR I SVERIGES NORR. GÖTH. O. VAND. KONUNG." Översättning: Oskar I, Sveriges, Norges, Götes och Vändes konung.

Frånsida
Sveriges stora riksvapen krönt av en kunglig krona och placerat på en mantel. Under skölden hänger Serafimerordens kedja. Överst valspråket "RÄTT OCH SANNING".

 

Rätt och sanning i guld: Reformvännen Oskar I

När man betraktar denna dukat från 1854, med dess frostiga relief och lystriga ytor, håller man i ett stycke guld som bär vittnesbörd om en av Sveriges mest intellektuella och reformivrande monarker. Året 1854 var en tidpunkt då Oskar I stod mitt i de internationella stormarna under Krimkriget, men också i en fas av sitt regentskap där hans tidiga liberala idealism hade börjat möta barockens svala verklighet.

Från Napoleons gudbarn till svensk tronföljare

Oskars livsbana var närmast osannolik. Född i Paris som enda barn till generalen Jean Baptiste Bernadotte och Desirée Clary, hade han ingen mindre än Napoleon Bonaparte som gudfader. Hans tidiga barndom präglades av franska bildningsideal, men när fadern 1810 utsågs till svensk tronföljare, förändrades allt. Karl Johan lade ner enorm möda på att göra Oskar svensk. Han lärde sig språket så väl att han kunde fungera som faderns tolk och vann snabbt popularitet som den "vackre och förståndige" arvprinsen. Trots att han hölls utanför regeringsbesluten under de långa kronprinsåren, byggde han upp en position som reformvännernas hopp – "Framtiden".

Reformernas kung

Dukatens valspråk, Rätt och Sanning, antydde en moralisk syn på det politiska arbetet. Oskar I var djupt engagerad i samhällsfrågor. Redan som kronprins utgav han den uppmärksammade skriften Om straff och straffanstalter (1840), där han pläderade för cellfängelsessystemet och en mer human kriminalvård. Som kung ledde han arbetet med folkskolereformen, införandet av lika arvsrätt för män och kvinnor (1845) samt en successiv liberalisering av näringslagstiftningen. Han såg kriminalitet och fattigdom som socialt betingade problem som krävde statligt ansvar och mänsklig värdighet.

En tid av internationell dramatik

Myntet är präglat 1854, mitt under den orientaliska krisen då västmakterna låg i krig med Ryssland. Oskar I, som i sin ungdom haft en ryskorienterad period, sökte nu ivrigt att frigöra Sverige från det ryska inflytandet. Hans diplomatiska schackspel ledde fram till novembertraktaten 1855, där Sverige-Norge fick garantier från västmakterna mot rysk aggression. Även om hans drömmar om en återerövring av Finland eller en skandinavisk union aldrig förverkligades, visade han sig vara en utrikespolitisk aktör som personligen höll i trådarna.

Guldets glans och kungamaktens försvagning

Trots hans stora arbetsförmåga och detaljsinne, innebar Oskar I:s tid på tronen en gradvis försvagning av den personliga kungamakten. Hans vankelmod i representationsfrågan och hans perioder av svår sjukdom gjorde att regeringskollektivet, med starka män som Gripenstedt, började agera alltmer självständigt. Dukaten från 1854, med sin Frostaktiga relief, står som en symbol för denna övergångstid – en tid av tekniska nymodigheter som järnvägar och telegrafer, men också en tid där den upplysta despotin sakta lämnade plats för det moderna Sverige.

Avslutning

Oskar I speglade sin samtid utan att sätta sin prägel på en hel epok, men hans insatser för 1840-talets reformer lade grunden för långsiktiga samhällsförändringar. När man ser hans profil på detta guldmynt, ser man inte bara en regent, utan en man som på djupaste allvar trodde på rätten och sanningen som statens ankare. Dukaten 1854 förblir ett praktfullt minne av en monark som med diplomatisk takt och humanistiskt patos navigerade Sverige in i den nya tiden.