Oskar I. Slöjdexpositions-medaljen. Sveriges första utställningsmedalj 1847. Av Per Henrik Lundgren efter Qvarnströms modell
Oskar I. Slöjdexpositions-medaljen. Sveriges första utställningsmedalj 1847. Av Per Henrik Lundgren efter Qvarnströms modell
Brilliant brons. 56 mm. 93,87 g. Referenser: Hildebrand 44. SKM 51b (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024). NNUM 1957.144. Kvalitet: 01, Vackert exemplar i underbart hög relief.
Åtsida
Porträttet visar en bröstbild av kung Oscar I i profil, vänd åt höger. Kungen avbildas med pipskägg och mustasch, samt vågigt hår. Halsen är bar, vilket ger porträttet en klassisk, tidlös karaktär. Omskriften lyder: "OSCAR SVERIGES NORRIGES GÖTH. OCH VEND. KONUNG." Under halsavskärningen återfinns gravörens signatur: "LUNDGREN F." (Fecit = har gjort det).
Porträttet visar en bröstbild av kung Oscar I i profil, vänd åt höger. Kungen avbildas med pipskägg och mustasch, samt vågigt hår. Halsen är bar, vilket ger porträttet en klassisk, tidlös karaktär. Omskriften lyder: "OSCAR SVERIGES NORRIGES GÖTH. OCH VEND. KONUNG." Under halsavskärningen återfinns gravörens signatur: "LUNDGREN F." (Fecit = har gjort det).
Frånsida
Motivet är en allegorisk scen med rik detaljrikedom. I centrum sitter en kvinna, moder Svea, i antik dräkt på packbalar. Med högra handen sträcker hon fram en lagerkrans och i den vänstra håller hon ytterligare en krans. Vid hennes fötter ligger det svenska lejonet med tassen vilande på den trekrona globen (riksäpplet). Till höger om Svea finns en uppstaplad samling av symboler för slöjd, hantverk och industri: en vävsked, skyttel, slända, hyvel, hammare, tång, vinkelhake samt en merkuriestav som slutar i en hand med ett öga. Där finns även ett ymnighetshorn ur vilket penningar faller. Omskriften lyder: "FÖR UTMÄRKT FÖRTJENST OM SVENSKA SLÖJDERNA." I avskärningen (exergen) står: "QVARNSTRÖM INV. P.H. LUNDGREN FEC." (Qvarnström invenit = har formgivit, P.H. Lundgren fecit = har utfört).
Motivet är en allegorisk scen med rik detaljrikedom. I centrum sitter en kvinna, moder Svea, i antik dräkt på packbalar. Med högra handen sträcker hon fram en lagerkrans och i den vänstra håller hon ytterligare en krans. Vid hennes fötter ligger det svenska lejonet med tassen vilande på den trekrona globen (riksäpplet). Till höger om Svea finns en uppstaplad samling av symboler för slöjd, hantverk och industri: en vävsked, skyttel, slända, hyvel, hammare, tång, vinkelhake samt en merkuriestav som slutar i en hand med ett öga. Där finns även ett ymnighetshorn ur vilket penningar faller. Omskriften lyder: "FÖR UTMÄRKT FÖRTJENST OM SVENSKA SLÖJDERNA." I avskärningen (exergen) står: "QVARNSTRÖM INV. P.H. LUNDGREN FEC." (Qvarnström invenit = har formgivit, P.H. Lundgren fecit = har utfört).
Framtiden" och de svenska slöjderna
Denna magnifika bronsmedalj från 1847, präglad i hög relief, är mer än ett pris för hantverksskicklighet. Den är ett monument över en brytningstid i svensk historia. Året innan medaljen delades ut vid den första svenska slöjdutställningen, hade skråväsendet avskaffats och näringsfriheten utvidgats. Mannen på medaljens åtsida, Oskar I, var arkitekten bakom dessa reformer. Han var monarken som kom till Sverige som en fransk pojke i Napoleons skugga och slutade som en desillusionerad landsfader, men som däremellan lade grunden för det moderna, industrialiserade Sverige.
Napoleons gudson blir svensk
Oskar föddes i Paris under direktorialregimens sista skälvande tid. Hans far, Jean Baptiste Bernadotte, var fransk krigsminister och hans gudfar var ingen mindre än Napoleon Bonaparte. Uppväxten präglades av rikedomen i familjens palats på rue d'Anjou och godset La Grange, men kontakten med fadern var sporadisk. När marskalk Bernadotte valdes till svensk tronföljare 1810 var Oskars existens en avgörande faktor; Sverige behövde en dynasti. Som elvaåring anlände Oskar till sitt nya hemland vintern 1811. Medan hans mor Desideria vantrivdes och återvände till Paris, stannade Oskar kvar för att bli svensk.
Hans "försvenskning" var ett projekt lett av fadern, Karl XIV Johan. Lärare som kemisten J.J. Berzelius och historikern E.G. Geijer formade den unge prinsen. Han lärde sig språket så väl att han kunde tolka åt sin far, och han vann snabbt folkets hjärta. Han var den vackre, allvarsamme arvprinsen som deltog i fälttåget mot Norge 1814 och som charmade societeten med sin sång och sitt pianospel.
Liberalismens hopp
Under sina år som kronprins blev Oskar en symbol för förändring. Han kallades "Framtiden" av reformvännerna. I motsats till sin alltmer konservative far, närmade sig Oskar de liberala idéerna. Han engagerade sig i sociala frågor, blev medlem i nykterhetsföreningen och propagerade för folkskolan. Hans mest uppmärksammade insats var boken Om straff och straffanstalter (1840), den så kallade "gula boken", där han pläderade för humanare fångvård och cellfängelser. Han såg kriminalitet som ett socialt problem som krävde ökad försörjning genom friare näringslagstiftning – en tanke som direkt knyter an till medaljens tema om "svenska slöjderna".
När han besteg tronen 1844 med valspråket "Rätt och Sanning", var förväntningarna enorma. Och till en början levererade han. 1840-talets reformverk är imponerande. Oskar I drev igenom lika arvsrätt för son och dotter (mot adelns vilja), en ny fattigvårdsförordning och, viktigast för denna medaljs kontext, 1846 års fabriks- och hantverksordning som luckrade upp skråtvånget. Medaljens frånsida, med Svea som delar ut kransar bland verktyg och ymnighetshorn, är en bild av den optimism som präglade denna tidiga industrialisering.
Från reformivrare till reaktionär
Men Oskar I:s regeringstid rymde också mörker. Han var en man som ville styra själv, och hans försök att blidka både liberaler och konservativa ledde ofta till att han isolerades. Representationsfrågan – hur riksdagen skulle moderniseras – blev hans stora politiska misslyckande. Hans förslag om ett tvåkammarsystem föll, och relationen till liberalerna svalnade.
Vändpunkten kom 1848. Februarirevolutionen i Paris och de efterföljande marsoroligheterna i Stockholm skakade kungen i grunden. Det var Oskar som gav order om eldgivning mot folkmassorna i Stockholm, en händelse som krävde dödsoffer och lämnade djupa spår i hans psyke. Från att ha varit "Framtiden" blev han nu en ordningens väktare som sökte stöd hos aristokratin och såg socialistiska spöken överallt. Han började till och med muta tidningsutgivare för att styra opinionen.
Utrikespolitiska drömmar och personlig tragedi
Medan inrikespolitiken stagnerade, sökte Oskar I revansch på den internationella scenen. Han drömde om att frigöra Sverige från Rysslands inflytande och kanske till och med återerövra Finland. Under Krimkriget 1853–1856 närmade han sig västmakterna och slöt novembertraktaten, men freden kom för snabbt för att hans planer skulle realiseras. Kvar stod han med den skandinavistiska drömmen om en nordisk union, en vision han proklamerade vid studentmötet på Drottningholm 1856: "Hädanefter är krig skandinaviska bröder emellan omöjligt".
Slutet blev tragiskt. Oskar I led hela sitt liv av dålig hälsa, och de sista åren präglades av en hjärntumör som successivt bröt ner honom. Han tynade bort i ett tillstånd som väckte medlidande hos omgivningen, oförmögen att styra det rike han så ambitiöst velat reformera.
När vi idag betraktar denna medalj, ser vi porträttet av en monark som speglade sin tid men kanske inte förmådde bemästra den. Han saknade faderns råa kraft och sonen Karl XV:s folklighet. Men verktygen på medaljens baksida – hyveln, hammaren och sländan – påminner oss om hans bestående arv. Genom att öppna dörrarna för näringsfrihet och handel lade Oskar I grunden för det välstånd som skulle förvandla Sverige från ett fattigt jordbruksland till en industrination. Det är en "utmärkt förtjänst" som väger tungt, även i brons.