Oskar II (1829–1907) av Sven Kulle 1898 - Till minne af jubileumsåret regattan i stockholm 1897 - Mycket sällsynt - Tilldelad J. A. Bäckström
Produkten är tyvärr slut i lager. :(
Oskar II (1829–1907)
En mycket sällsynt och historiskt intressant silvermedalj. Silver, 50,32 g, 45 mm. Kvalitet 1+/01. Präglad i Paris 1898. Medaljen är modellerad av Sven Kulle 1898. Randen är slät med den graverade/stansade texten "ARGENT" samt namnet på den person som erhållit detta exemplar i belöning: "J. A. BÄCKSTRÖM".
Ett ståtligt, vänstervänt profilporträtt av kung Oskar II, klädd i full amiralsuniform. Porträttet inramas av en elegant bunden lagerkrans. I omskriften längs medaljens ytterkant, avdelad med dekorativa rosetter, löper texten: "KONUNG OSCAR II KONGL. SVENSKA SEGEL SÄLLSKAPETS BESKYDDARE". Längs den inre kransens vänstra sida står tydligt gravörens namn: "SVEN KULLE GRAVÖR".
Frånsida
Frånsidans centrala motiv utgörs av Kungliga Svenska Segelsällskapets (KSSS) klassiska emblem: en krönt vapensköld prydd med de tre bokstäverna "S S S", vackert omgiven av ett rikt dekorerat, svallande lövverk. I omskriften läses texten: "TILL MINNE AF JUBILEUMSÅRET REGATTAN I STOCKHOLM 1897". Längst ner, under sköldens spets, återfinns gravörens namn "Sven Kulle" samt ort och årtal för präglingen: "PARIS 98".
Sjökonungen på den politiska scenen
När prins Oskar växte upp tydde ingenting på att han en dag skulle bli regerande monark. Hans utbildning och bana styrdes i stället tidigt in mot havet och flottan. Från 1839 varvades hans bokliga studier med rent sjömilitära aktiviteter, vilket kulminerade i en årslång kommendering på fregatten Eugenie i Östersjön och Medelhavet 1846–47. Han trivdes uppenbart bättre i det raka kamratumgänget ute på flottans fartyg än bland studenterna i Uppsala. Hans marina bakgrund gav honom ett livslångt, passionerat intresse för sjöfart och flottans utveckling – ett engagemang som gjorde honom till en djupt hängiven beskyddare för just Kungliga Svenska Segelsällskapet.
Efter att hans äldre bröder avlidit utan manliga bröstarvingar kastades han dock omilt in i maktens centrum och besteg tronen 1872. Han ärvde ett rike i kraftig förändring där det konservativa etablissemangets ideal, som han själv var djupt präglad av, utmanades av den framväxande parlamentarismen. Politiskt blev Oskar II:s regeringstid en utdragen och ofta plågsam försvarsstrid. Han hade en stark pliktkänsla och betraktade kungamakten som rikets självklara ledning, men hans brist på politiskt verklighetssinne och benägenhet för känslosamma, snabba kast gjorde honom illa rustad att stoppa den parlamentariska utvecklingen. Hans allra svåraste prövning blev den svensk-norska unionen, vilken till hans gränslösa sorg och fasa slutligen brast år 1905.
En lärd monark i stormiga tider
Om Oskar II stundtals sviktade som maktpolitiker, triumferade han i stället som kulturpersonlighet. Han framställdes ofta som Europas lärdaste monark, och även om omdömet ibland bar spår av hovsamt smicker, ägde han en enorm beläsenhet och intellektuell aptit. Han var flytande i flera europeiska språk och kunde utan problem improvisera tal på latin.
Under pseudonymen "Oskar Fredrik" framträdde han själv som diktare och vann redan 1857 Svenska Akademiens andra pris för Ur svenska flottans minnen. Han översatte stora verk ur världslitteraturen och underhöll en omfattande brevväxling med författare som Carl Snoilsky. Dessutom tog han aktiv del i att omdana landets kulturarv, bland annat genom att driva fram en grundlig restaurering av Stockholms slott. Han värnade dock den romantiska och traditionella konsten och hyste en uttalad avsky för den nya tidens radikala realister som Strindberg.
Jubileumsregattan och den folkliga hyllningen
År 1897 markerade Oskar II:s 25-årsjubileum på tronen. Trots de politiska motgångarna hade han med åren, mycket tack vare sin enastående representativa skicklighet och vältalighet, blivit genuint älskad av stora delar av folket. Jubileumsåret kom att bli höjdpunkten för denna rojalistiska yra, manifesterad inte minst genom den grandiosa Stockholmsutställningen.
Som en central del av dessa festligheter anordnade KSSS en storslagen jubileumsregatta i Stockholm, en händelse som knöt samman monarkens kungliga glans med hans djupa kärlek till sjölivet. Denna praktfulla silvermedalj, präglad i Paris året därpå och tilldelad J. A. Bäckström, är ett direkt fysiskt minne från denna nautiska hyllning till sjökonungen.
En mycket sällsynt och historiskt intressant silvermedalj. Silver, 50,32 g, 45 mm. Kvalitet 1+/01. Präglad i Paris 1898. Medaljen är modellerad av Sven Kulle 1898. Randen är slät med den graverade/stansade texten "ARGENT" samt namnet på den person som erhållit detta exemplar i belöning: "J. A. BÄCKSTRÖM".
Ett ståtligt, vänstervänt profilporträtt av kung Oskar II, klädd i full amiralsuniform. Porträttet inramas av en elegant bunden lagerkrans. I omskriften längs medaljens ytterkant, avdelad med dekorativa rosetter, löper texten: "KONUNG OSCAR II KONGL. SVENSKA SEGEL SÄLLSKAPETS BESKYDDARE". Längs den inre kransens vänstra sida står tydligt gravörens namn: "SVEN KULLE GRAVÖR".
Frånsida
Frånsidans centrala motiv utgörs av Kungliga Svenska Segelsällskapets (KSSS) klassiska emblem: en krönt vapensköld prydd med de tre bokstäverna "S S S", vackert omgiven av ett rikt dekorerat, svallande lövverk. I omskriften läses texten: "TILL MINNE AF JUBILEUMSÅRET REGATTAN I STOCKHOLM 1897". Längst ner, under sköldens spets, återfinns gravörens namn "Sven Kulle" samt ort och årtal för präglingen: "PARIS 98".
Sjökonungen på den politiska scenen
När prins Oskar växte upp tydde ingenting på att han en dag skulle bli regerande monark. Hans utbildning och bana styrdes i stället tidigt in mot havet och flottan. Från 1839 varvades hans bokliga studier med rent sjömilitära aktiviteter, vilket kulminerade i en årslång kommendering på fregatten Eugenie i Östersjön och Medelhavet 1846–47. Han trivdes uppenbart bättre i det raka kamratumgänget ute på flottans fartyg än bland studenterna i Uppsala. Hans marina bakgrund gav honom ett livslångt, passionerat intresse för sjöfart och flottans utveckling – ett engagemang som gjorde honom till en djupt hängiven beskyddare för just Kungliga Svenska Segelsällskapet.
Efter att hans äldre bröder avlidit utan manliga bröstarvingar kastades han dock omilt in i maktens centrum och besteg tronen 1872. Han ärvde ett rike i kraftig förändring där det konservativa etablissemangets ideal, som han själv var djupt präglad av, utmanades av den framväxande parlamentarismen. Politiskt blev Oskar II:s regeringstid en utdragen och ofta plågsam försvarsstrid. Han hade en stark pliktkänsla och betraktade kungamakten som rikets självklara ledning, men hans brist på politiskt verklighetssinne och benägenhet för känslosamma, snabba kast gjorde honom illa rustad att stoppa den parlamentariska utvecklingen. Hans allra svåraste prövning blev den svensk-norska unionen, vilken till hans gränslösa sorg och fasa slutligen brast år 1905.
En lärd monark i stormiga tider
Om Oskar II stundtals sviktade som maktpolitiker, triumferade han i stället som kulturpersonlighet. Han framställdes ofta som Europas lärdaste monark, och även om omdömet ibland bar spår av hovsamt smicker, ägde han en enorm beläsenhet och intellektuell aptit. Han var flytande i flera europeiska språk och kunde utan problem improvisera tal på latin.
Under pseudonymen "Oskar Fredrik" framträdde han själv som diktare och vann redan 1857 Svenska Akademiens andra pris för Ur svenska flottans minnen. Han översatte stora verk ur världslitteraturen och underhöll en omfattande brevväxling med författare som Carl Snoilsky. Dessutom tog han aktiv del i att omdana landets kulturarv, bland annat genom att driva fram en grundlig restaurering av Stockholms slott. Han värnade dock den romantiska och traditionella konsten och hyste en uttalad avsky för den nya tidens radikala realister som Strindberg.
Jubileumsregattan och den folkliga hyllningen
År 1897 markerade Oskar II:s 25-årsjubileum på tronen. Trots de politiska motgångarna hade han med åren, mycket tack vare sin enastående representativa skicklighet och vältalighet, blivit genuint älskad av stora delar av folket. Jubileumsåret kom att bli höjdpunkten för denna rojalistiska yra, manifesterad inte minst genom den grandiosa Stockholmsutställningen.
Som en central del av dessa festligheter anordnade KSSS en storslagen jubileumsregatta i Stockholm, en händelse som knöt samman monarkens kungliga glans med hans djupa kärlek till sjölivet. Denna praktfulla silvermedalj, präglad i Paris året därpå och tilldelad J. A. Bäckström, är ett direkt fysiskt minne från denna nautiska hyllning till sjökonungen.