Oskar II - Allmänna nordiska trädgårdsutsällningen i Malmö 1900 - Stor massiv och vacker silvermedalj av Lea Ahlborn
Oskar II – Allmänna Nordiska Trädgårdsutställningen i Malmö 1900
Stor, massiv och vacker silvermedalj graverad av Lea Ahlborn. Silver, 88,24 g, 58 mm, kvalitet 01. Referenser: Brita Olsén, s. 229; Numismatiska Meddelanden XIII (Hyckert, 1890), s. 166. Skånska Trädgårdsföreningen bildades år 1875, och medaljen började präglas 1876. Den utdelades som belöning vid de olika trädgårdsutställningar och mässor som anordnades i Skåne. Medaljen levereras i ett blått originaletui, dock utan tryck, något medfaret med helt.
Åtsida
Skånes krönta vapen med en hertiglig krona: ett krönt, vänstervänt griphuvud i sköld, flankerat av ornamentala lövverk i girlangform. Ovan texten: “SKÅNSKA TRÄDGÅRDSFÖRENINGEN.” Denna utgåva, som utdelades år 1900, saknar Lea Ahlborns signatur nedtill, till skillnad från tidigare versioner.
Frånsida
En kraftig eklövskrans omsluter en inskription som anger att just detta exemplar utdelades som belöningsmedalj vid den stora trädgårdsutställningen i Malmö år 1900:
"Allm. Nord.
Trädgårds-
Utställningen
i
Malmö
1900"
När framtiden blommade i Malmö: Allmänna Nordiska Trädgårdsutställningen 1900
Sommaren 1900 var Malmö inte bara en stad i snabb förändring – den blev för en kort tid Nordens botaniska huvudstad. När portarna öppnades till Allmänna Nordiska Trädgårdsutställningen möttes besökarna av ett praktscenario som fångade essensen av la belle époque – tron på framsteg, vetenskap och skönhet. Detta var långt mer än en blomstershow. Det var en iscensättning av det moderna samhällets ideal. Vid sekelskiftet hade trädgården fått ny innebörd: den var inte längre bara ett odlingsrum, utan en symbol för civilisation, ordning och nationell identitet. Malmö, som just trätt in i sin industriella storhetstid, visade att staden nu spelade i den europeiska ligan.
En manifestation av framsteg och skönhet
Sekelskiftet 1900 var de stora utställningarnas epok. Världsutställningarna i Paris, Chicago och London var tidens arenor för teknisk och estetisk triumf. Malmöutställningen var en del av denna rörelse, men med en egen nordisk profil. Här låg fokus på samspelet mellan människa och natur i ett kargt klimat, och på hur trädgårdskonsten kunde bidra till folkhälsa och nationell utveckling. Bakom arrangemanget stod Skånska Trädgårdsföreningen, grundad 1875. Föreningen samlade vetenskapsmän, lantbrukare, stadsplanerare och konstnärer i tron på att trädgårdskulturen var en fråga om folkbildning och framåtskridande. För Malmö stad, som växte explosivt, var utställningen en chans att befästa sin roll som modern och ambitiös metropol.
Kontrasternas stad – det gröna mot det grå
För att förstå utställningens betydelse måste man se det Malmö den utspelade sig i. På bara trettio år hade stadens befolkning mer än fördubblats – från 25 000 till över 60 000 invånare. Malmö var nu ett av rikets främsta industricentra, där fabriksröken låg tät över taken. Den snabba tillväxten skapade skarpa sociala kontraster. Borgerskapets nya boulevarder och stenhus stod i bjärt kontrast mot arbetarklassens trångbodda och osunda bostäder. I denna miljö blev trädgårdsutställningen en estetisk och ideologisk motbild – en vision om ett grönare, friskare och mer harmoniskt samhälle. Här visades idéer om parker, kolonilotter och stadsträdgårdar – konkreta exempel på hur natur och urbanitet kunde förenas. Utställningen knöt an till samtidens sociala reformrörelser, där skönhet och ordning sågs som vägar till moralisk och fysisk förbättring.
Nordisk gemenskap i en skakig tid
Utställningen var, som namnet anger, en nordisk angelägenhet. Deltagare från Sverige, Danmark, Norge och Finland samlades i en manifestation av skandinavism – ett samarbete som var desto mer symboliskt eftersom unionen mellan Sverige och Norge stod inför sin upplösning bara fem år senare. I Malmö kunde man ännu enas under trädgårdskonstens och vetenskapens fana. Det blev en fredlig tävlan i skönhet och nytta. De olika ländernas bidrag visade på regional särart: danskarna med avancerad parkarkitektur, finländarna med robusta växtsorter anpassade till hårt klimat, och svenskarna med ordning och estetisk förfining.
När vetenskap mötte näringsliv
Utställningen var också en kommersiell framgång. Jordbruket var fortfarande ryggraden i svensk ekonomi, och hortikultur betraktades som en framtidssektor. Här demonstrerades det senaste inom växtförädling, bevattning och växthusteknik – järn och glas i perfekt förening. Växthusen symboliserade den moderna tidens ambition att tämja klimatet och skapa ett kontrollerat paradis. För företagare, trädgårdsmästare och godsägare var utställningen en viktig mötesplats. Handelsmän från Malmö och Köpenhamn knöt kontakter med odlare och industrimän från hela Norden. Den ekonomiska optimismen var stark; järnvägens expansion och en växande exportsektor spred framtidstro.
En moralisk och civilisatorisk vision
Bakom utställningens prakt fanns en djupare idé om samhällsförädling. Vid sekelskiftet betraktades trädgården som ett redskap för social och andlig fostran. En välordnad park kunde, enligt tidens tänkande, ”höja folkets smak”, förbättra folkhälsan och bidra till social harmoni. Denna idé låg i linje med samtidens kulturideal. År 1899 hade Ellen Key publicerat Skönhet för alla, där hon framhöll estetiken som en demokratisk kraft. Trädgården, liksom hemmet, sågs som en plats för bildning och karaktärsdaning. Genom att plantera, vårda och skapa struktur i naturen deltog människan i ett civilisatoriskt projekt. Utställningen blev därför mer än en blomsterprakt – den var en manifestation av humanistisk tro. Den visade att skönhet och ordning inte var lyx, utan en samhällsnyttig kraft.
Arvet efter utställningen
När Allmänna Nordiska Trädgårdsutställningen stängde sina portar hade den lockat tusentals besökare och befäst Malmös rykte som en stad i framkant. Det långsiktiga arvet var betydande: utställningen gav ny kraft åt den svenska park- och trädgårdsrörelsen, stimulerade utbildning, forskning och professionell organisering. Den påskyndade även den växande folkparkstraditionen och koloniträdgårdsrörelsen. Malmö hade redan 1891 fått Sveriges första Folkets Park, men utställningen 1900 gav rörelsen legitimitet och prestige. Idén om det offentliga grönområdet som en central del av staden stärktes, och banade väg för 1900-talets stora satsningar på parker och rekreationsytor.
En blomstrande framtidstro
Trädgårdsutställningen 1900 blev kulmen på 1800-talets okuvliga optimism. Den förenade vetenskap, konst och idealism i övertygelsen att människan kunde förädla naturen – och därmed också sig själv. De medaljer som Skånska Trädgårdsföreningen lät prägla till evenemanget bär ännu vittnesbörd om denna epok. I deras metallglans avspeglas sekelskiftets tro på framtiden: att naturen, om den bara vårdades och ordnades, kunde bli både nytta och skönhet i förening.
Allmänna Nordiska Trädgårdsutställningen i Malmö 1900 var inte bara en händelse i tiden. Den var ett uttryck för en hel världsbild – en övertygelse om att framtiden kunde odlas fram, blomma upp och stå i full prakt i Malmös parker.