Oskar II - Gefleborgs kungliga hushållningssällskap. Av Lea Ahlborn 1874
Åtsida
Motivet visar Gävleborgs läns heraldiska uppbyggnad genom två ovala vapensköldar ställda mot varandra inom en ornerad, barockinspirerad ram (kartusch). Den vänstra skölden visar Gästriklands landskapsvapen: en älg som står på en beströdd botten (symboliserande snö eller mark). Den högra skölden visar Hälsinglands vapen: en upprest bock med krökta horn. Runt motivet löper omskriften längs kanten: "GEFLEBORGS LÄNS KONGL. HUSHÅLLNINGS SÄLLSKAP". Längst ner till vänster, i den smala kanten mellan motivet och ramen, återfinns gravörens namn: "LEA AHLBORN".
Frånsida
Motivet är enkelt och klassiskt utformat. En krans av eklöv, symbolen för medborgerlig förtjänst och styrka, omger den centrala texten. Kransen är nedtill sammanbunden med ett band och en rosett. Texten i mitten lyder fördelad på två rader: "AF / HUSHÅLLNINGS / SÄLLSKAPET".
Två landskap i en liten silvercirkel
Det finns något fascinerande med det lilla formatet. Denna medalj mäter endast 25 millimeter i diameter – inte mycket större än en modern enkrona. Men i denna lilla yta av silver ryms berättelsen om en hel region, om skogarnas tystnad och kustlandets flit. Det är Gävleborgs läns hushållningssällskaps "lilla belöningsmedalj".
Älgen och bocken – en heraldisk dialog
När vi betraktar åtsidan genom en lupp ser vi Lea Ahlborns mästerskap i miniatyr. Hon har lyckats fånga essensen av Gävleborgs dubbla identitet. Länet är en administrativ sammanslagning av två landskap med helt olika karaktär, och här möts de sida vid sida. Till vänster ser vi Gästriklands älg. Den står tungt och stadigt, en symbol för de djupa skogarna och järnriket som utgör porten till Norrland. Älgen är skogens konung, en representant för det vilda som människan försöker leva i samklang med. Till höger ser vi Hälsinglands bock. Den är avbildad upprest, i rörelse, nästan dansande. Hälsingebocken står för något annat – för envishet, för förmågan att klättra i bergig terräng och finna föda där andra går bet. Det är en symbol för den hälsingska bondens självständighet och resning. Tillsammans, inramade av den snirkliga kartuschen, bildar de en enhet. Det är som om Ahlborn velat säga att för att hushålla väl i denna del av Sverige krävs både älgens lugna styrka och bockens snabba anpassningsförmåga.
Silverglans i sot och damm
Att medaljen präglades 1874 placerar den mitt i en av Sveriges mest expansiva perioder. Gävleborg var vid denna tid ett bultande hjärta i den svenska industrialiseringen. Sågverken längs kusten tuggade i sig timret som flottades ner från inlandet, och järnruken lyste upp natthimlen. Men mitt i denna industriella revolution fanns fortfarande behovet av det traditionella jordbruket och hushållningen. Denna "lilla" medalj var ingen ordensstjärna för generaler. Dess storlek och material (silver) antyder att den var avsedd för att belöna konkreta, praktiska insatser på gräsrotsnivå. Kanske gavs den till en piga som visat exceptionell skicklighet i vävstugan? Eller till en torpare som lyckats odla fram en tåligare potatissort?
Ordet "KONGL." i omskriften var viktigt. För mottagaren, som kanske levde ett strävsamt liv långt från huvudstaden, var detta en länk direkt till kungamakten. Att få bära en medalj med kunglig sanktion var ett bevis på att ens arbete, hur lortigt eller tungt det än var, hade blivit sett och värdesatt av överheten.
Eklövens eviga budskap
Vänder vi på slanten möts vi av frånsidans eklövskrans. Det är en bild som går igen på nästan alla hushållningssällskapens medaljer, och det finns en tanke med det. Eken är inte det träd som växer snabbast. Den susar inte som aspen eller vajar som björken. Eken står kvar. Den bygger sin styrka långsamt, årsring för årsring. För 1800-talets människor var detta den ultimata metaforen för god hushållning. Det handlade inte om snabba vinster, utan om uthållighet. Att plantera för nästa generation. Att vårda jorden så att den kunde ge skörd även nästa år, och året därpå.
Texten "AF HUSHÅLLNINGS SÄLLSKAPET" är enkel, nästan kärv. Inga onödiga krusiduller. Det speglar mentaliteten i Gävleborg. Man gör det man ska, man gör det ordentligt, och man behöver inte skryta om det. Men när man väl får sin belöning, då är den i äkta silver, graverad av rikets främsta konstnär, och man bär den med en stolthet som väger tyngre än berget.