Oskar II - Gefleborgs Läns Kungliga Hushållningssällskap – Prisbelöning vid Lantbruksmötet 1882 - Vackert silverexemplar graverad av Lea Ahlborn

Oskar II - Gefleborgs Läns Kungliga Hushållningssällskap – Prisbelöning vid Lantbruksmötet 1882
Vackert silverexemplar med full lyster och blåguldskimrande originalpatina. Graverad av Lea Ahlborn 1874, 39.98g, 43mm, Hildebrand 37, Brita Olsén sid 217, kvalitet 01

Åtsida:
I centrum syns de två krönta heraldiska sköldarna för de landskap som utgjorde Gävleborgs län: Gästrikland (med en älg) och Hälsingland (med en bock). Sköldarna omges av eklövsgrenar. I omskriften: "AF GEFLEBORGS LÄNS KONGL. HUSHÅLLNINGS SÄLLSKAP". Under motiven återfinns gravörens namn: "LEA AHLBORN"

Frånsida
Motivet utgörs av en kraftig, sluten eklövskrans. Innanför kransen finns den graverade texten som anger medaljens syfte: "PRISBELÖNING VID LANDTBRUKSMÖTET" och ingraverat under den präglade texten "i Gefle 1882".

Lantbruksmötet i Gävle 1882 var mycket mer än bara en lokal marknad; det var en manifestation av den genomgripande omvandling som hela Sverige genomgick under sent 1800-tal, organiserad av det inflytelserika Kungliga Hushållningssällskapet. Eftersom Sverige länge kämpat med att gå från ett ineffektivt jordbrukssamhälle präglat av återkommande missväxt och svält, blev dessa möten den främsta arenan för den nödvändiga utvecklingen på regional nivå, där bönder, godsägare och experter samlades för att utbyta kunskap och erfarenheter. Syftet med mötet i Gävle var att på alla plan modernisera och stärka det regionala jordbruket. Det fungerade som ett viktigt skyltfönster för den industriella revolutionens direkta inverkan på landsbygden, där nya redskap som stålplogar, såningsmaskiner och tröskverk demonstrerades. Parallellt med tekniken lades stor vikt vid att förbättra djurhållningen; genom prisbelöningar för de bästa avelsdjuren, vilket medaljen är ett exempel på, sporrade man till en systematisk avel för att få fram starkare och mer produktiva raser. Dessutom var kunskapsspridning en hörnsten i verksamheten, med föreläsningar och demonstrationer om allt från nya odlingsmetoder till effektivare gödsling.

För Sverige som nation var dessa samlade ansträngningar fundamentala. De bidrog direkt till att öka livsmedelsproduktionen, vilket gjorde landet mer självförsörjande och motståndskraftigt mot svält. Mötena fungerade som en motor för landsbygdens ekonomiska utveckling och lade grunden för det välstånd som skulle komma att byggas under 1900-talet. Samtidigt var de viktiga sociala evenemang – folkfester som stärkte den regionala identiteten och ingöt en känsla av optimism och framtidstro hos en befolkning på väg in i en ny tid.