Oskar II / Gustav V: Östergötlands kungliga hushållningssällskap (1863) av Lea Ahlborn - Ett landskap i förvandling
Oskar II / Gustav V: Östergötlands kungliga hushållningssällskap (1863) av Lea Ahlborn
Silver, 40.56g, 43mm, slät rand. Kvalitet 1+/01, rengjord. Graverad av Lea Ahlborn (modell 1863, men utan årtal, troligen utdelad under Oskar II eller Gustav V). Referens: Brita Ohlsén jfr sid 166.
Åtsida
Omskriften lyder "ÖSTERGÖTLANDS K. HUSHÅLLNINGS SÄLLSKAP". Centralt placerad är en vapensköld med Östergötlands landskapsvapen, en grip med draksvans och vingar, ståtligt krönt av en hertigkrona. Skölden flankeras av en rik uppsättning lantbrukssymboler. Till vänster syns plogstyren, en lie, tunga sädeskärvar och en ansamling av frukter eller rotsaker. Till höger framträder ett lieorv, en spade och en bikupa omgiven av flygande bin. I den nedre högra kanten, strax ovanför bottenlinjen, står gravörens initialer "L.A.".
Frånsida
Fältet inramas av en kraftig och detaljerad eklövskrans som i nederkanten är sammanbunden med en mjukt draperad rosett. Det inre fältet är helt slätt och blankt, avsett för att graveras med mottagarens namn och årtal vid ett framtida utdelande.
Ett landskap i förvandling
Östergötland har historiskt sett utgjort en av Sveriges allra viktigaste och mest produktiva jordbruksbygder. Under 1800-talets senare hälft och in på 1900-talet genomgick det svenska lantbruket en kraftig modernisering, en utveckling där de lokala hushållningssällskapen spelade en helt avgörande roll. Genom att sprida vetenskaplig kunskap om nya odlingsmetoder, förbättrade grödor och rationell djurhållning drev sällskapen på en livsviktig folkbildning. En central del i detta arbete var att vid utställningar och premieringar dela ut medaljer som uppmuntran och belöning till de män och kvinnor som visat särskild skicklighet, innovationskraft eller lång och trogen tjänst inom näringen.
Lantbrukets mångfald i relief
Åtsidans myllrande komposition är en hyllning till denna agrara mångfald. Landskapsvapnets stolta grip omges inte bara av åkerbrukets klassiska och tunga redskap som plogen och spaden, utan lyfter även fram andra viktiga näringsgrenar. Bikupan med sina svärmande bin är en tidlös dygdesymbol för idoghet, flit och samarbete, och vittnar om att hushållningssällskapen premierade en bredd i gårdens ekonomi. Ett framgångsrikt jordbruk krävde att man behärskade helheten – från det slitiga arbetet på fälten till den mer finstämda skötseln av trädgårdar, fruktodlingar och bisamhällen.
Lea Ahlborns miniatyrkonst
Detta motiv, som modellerades av den framstående och flitigt anlitade kungliga myntgravören Lea Ahlborn 1863, är ett utmärkt exempel på hennes förmåga att skapa balans i en detaljrik scen. Trots den stora mängden attribut runt skölden känns kompositionen harmonisk och välordnad, med ett djup som framhävs vackert i silvrets lyster. Hennes signatur i det nedre högra hörnet är en kvalitetsstämpel från en tid då den svenska medaljkonsten stod på sin absoluta höjdpunkt.
En väntande belöning
Att medaljens frånsida gapar helt tom, sobert inramad av eklövskransen, berättar också en alldeles egen historia. Denna typ av prismedaljer präglades ofta i större upplagor och förvarades i sällskapens kassaskåp för att delas ut successivt under kommande årtionden. Det är därför mycket sannolikt att utdelandet av exemplar med 1863 års modell sträckte sig långt in under såväl Oskar II:s som Gustav V:s regeringstider. I samband med överlämnandet graverades normalt mottagarens namn, årtal och en kort motivering in i det blanka fältet. Att just detta silverexemplar har förblivit ograverat ger det en särskild, lite vemodig karaktär; det är en ståtlig belöning som aldrig fann sin slutgiltiga mottagare, utan istället bevarades orörd som ett rent konstverk från den svenska jordbrukshistoriens guldålder.
Silver, 40.56g, 43mm, slät rand. Kvalitet 1+/01, rengjord. Graverad av Lea Ahlborn (modell 1863, men utan årtal, troligen utdelad under Oskar II eller Gustav V). Referens: Brita Ohlsén jfr sid 166.
Åtsida
Omskriften lyder "ÖSTERGÖTLANDS K. HUSHÅLLNINGS SÄLLSKAP". Centralt placerad är en vapensköld med Östergötlands landskapsvapen, en grip med draksvans och vingar, ståtligt krönt av en hertigkrona. Skölden flankeras av en rik uppsättning lantbrukssymboler. Till vänster syns plogstyren, en lie, tunga sädeskärvar och en ansamling av frukter eller rotsaker. Till höger framträder ett lieorv, en spade och en bikupa omgiven av flygande bin. I den nedre högra kanten, strax ovanför bottenlinjen, står gravörens initialer "L.A.".
Frånsida
Fältet inramas av en kraftig och detaljerad eklövskrans som i nederkanten är sammanbunden med en mjukt draperad rosett. Det inre fältet är helt slätt och blankt, avsett för att graveras med mottagarens namn och årtal vid ett framtida utdelande.
Ett landskap i förvandling
Östergötland har historiskt sett utgjort en av Sveriges allra viktigaste och mest produktiva jordbruksbygder. Under 1800-talets senare hälft och in på 1900-talet genomgick det svenska lantbruket en kraftig modernisering, en utveckling där de lokala hushållningssällskapen spelade en helt avgörande roll. Genom att sprida vetenskaplig kunskap om nya odlingsmetoder, förbättrade grödor och rationell djurhållning drev sällskapen på en livsviktig folkbildning. En central del i detta arbete var att vid utställningar och premieringar dela ut medaljer som uppmuntran och belöning till de män och kvinnor som visat särskild skicklighet, innovationskraft eller lång och trogen tjänst inom näringen.
Lantbrukets mångfald i relief
Åtsidans myllrande komposition är en hyllning till denna agrara mångfald. Landskapsvapnets stolta grip omges inte bara av åkerbrukets klassiska och tunga redskap som plogen och spaden, utan lyfter även fram andra viktiga näringsgrenar. Bikupan med sina svärmande bin är en tidlös dygdesymbol för idoghet, flit och samarbete, och vittnar om att hushållningssällskapen premierade en bredd i gårdens ekonomi. Ett framgångsrikt jordbruk krävde att man behärskade helheten – från det slitiga arbetet på fälten till den mer finstämda skötseln av trädgårdar, fruktodlingar och bisamhällen.
Lea Ahlborns miniatyrkonst
Detta motiv, som modellerades av den framstående och flitigt anlitade kungliga myntgravören Lea Ahlborn 1863, är ett utmärkt exempel på hennes förmåga att skapa balans i en detaljrik scen. Trots den stora mängden attribut runt skölden känns kompositionen harmonisk och välordnad, med ett djup som framhävs vackert i silvrets lyster. Hennes signatur i det nedre högra hörnet är en kvalitetsstämpel från en tid då den svenska medaljkonsten stod på sin absoluta höjdpunkt.
En väntande belöning
Att medaljens frånsida gapar helt tom, sobert inramad av eklövskransen, berättar också en alldeles egen historia. Denna typ av prismedaljer präglades ofta i större upplagor och förvarades i sällskapens kassaskåp för att delas ut successivt under kommande årtionden. Det är därför mycket sannolikt att utdelandet av exemplar med 1863 års modell sträckte sig långt in under såväl Oskar II:s som Gustav V:s regeringstider. I samband med överlämnandet graverades normalt mottagarens namn, årtal och en kort motivering in i det blanka fältet. Att just detta silverexemplar har förblivit ograverat ger det en särskild, lite vemodig karaktär; det är en ståtlig belöning som aldrig fann sin slutgiltiga mottagare, utan istället bevarades orörd som ett rent konstverk från den svenska jordbrukshistoriens guldålder.