Oskar II - Kristianstad läns hushållningssällskaps belöningsmedalj i brons av Lea Ahlborn 1887

Åtsida
Motivet utgörs av en ornerad, mångbuktad vapensköld (kartusch) omgiven av ett frodigt lövverk i barockstil. I sköldens mitt tronar ett krönt griphuvud i profil, vänt åt vänster. Detta är det heraldiska vapnet för Skåne (ursprungligen Malmö), där gripen bär en krona med strutsfjädrar. Nedtill längs kanten, under skölden, återfinns gravörens signatur: "LEA AHLBORN". Pärlrand längs kanten.

Frånsida
Motivet domineras av en tät krans av eklov, som symboliserar styrka och medborgerlig förtjänst. Kransen är nedtill sammanbunden med ett band och en liten rosett. Innanför kransen är ytan tom, avsedd för gravyr av mottagarens namn. Runt medaljens ytterkant löper omskriften: "AF CHRISTIANSTADS LÄNS KONGL. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAP". Pärlrand längs kanten.

Under gripens vaksamma öga
Att hålla en medalj i brons är en annan upplevelse än att väga silvrets svala elegans i handen. Bronset är varmare, jordnära och strävt. Det för tankarna till den skånska myllan, till plogfårorna och de ockrafärgade fälten snarare än till bankvalv och prunkande salonger. Denna medalj från 1887, präglad för Kristianstads läns hushållningssällskap, är ett monument över det strävsamma arbetet – det som bygger välstånd långsamt, säsong för säsong.

En heraldisk kraftsamling
På åtsidan möter vi en gammal bekant i ny skrud. Det skånska griphuvudet, krönt och stolt, blickar ut från en rikt ornerad sköld. Lea Ahlborn, den outtröttliga gravören som vid denna tid dominerade svensk medaljkonst, har här valt ett formspråk som andas stabilitet. Gripen är en väktare. I mytologin vaktade den guldskatter; här vaktar den Skånes verkliga guld – den bördiga jorden och skörden. Notera detaljerna i fjäderbusken som sticker upp ur kronan. Ahlborns stickel har fångat texturen så att man nästan kan ana mjukheten i plymerna mot den hårda metallen. Det frodiga lövverket som omger skölden är inte bara dekoration; det är en påminnelse om växtkraften som Hushållningssällskapet hade till uppgift att förädla.

Det sena 1800-talets omvandling
Året är 1887. Sverige befinner sig under kung Oskar II:s styre i en dynamisk brytningstid. Kristianstads län, som omfattade den nordöstra delen av Skåne, var en region där det gamla bondesamhället mötte den nya tidens agro-industri. Det var en tid då sockerbetsodlingen började bre ut sig över slätterna och brännerierna gick varma. Hushållningssällskapet, som grundats redan 1814, var motorn i denna utveckling. De spred kunskap om nya växelbruk, premierade avelsdjur och belönade de som vågade prova nya metoder.

Att medaljen är i brons säger oss något om dess tänkta mottagare. Medan guld och silver ofta sparades åt de högre herrarna eller de riktigt epokgörande insatserna, var bronsmedaljen ofta den trogne arbetarens lön. Kanske var den avsedd för en dräng som tjänat samma gård i decennier, eller en småbrukare som lyckats dika ut en svårbrukad mosse?

Den tomma ytan
Vänder vi på medaljen ser vi frånsidans eklövskrans och den tomma ytan i mitten. Just detta exemplar bär inget namn. Det är en oskriven historia. Den blev aldrig utdelad, eller så blev den liggande i ett lager när nya modeller tog vid. Stavningen "CHRISTIANSTADS" med 'Ch' påminner oss om stadens grundare, Christian IV, och den danska historien som alltid ligger som ett bottenlager i den skånska identiteten. Eklöven som sluter sig kring det tomma fältet är symboler för styrka och uthållighet. De talar tyst om att framgång inom jordbruk och hushållning inte vinns genom snabba klipp, utan genom den envishet som eken visar när den växer ring för ring.

Denna lilla bronsmedalj är kanske inte det mest dyrbara föremålet i en samling mätt i kronor och ören. Men som historiskt dokument är den ovärderlig. Den är en länk till de tusentals anonyma händer som brukade jorden, som matade boskapen och som byggde det moderna Sverige, under gripens vaksamma blick.