Oskar II - Medalj för Hästavelns Främjande av Lea Ahlborn - Ett utsökt exemplar utöver det vanliga
Oskar II - Medalj för Hästavelns Främjande av Lea Ahlborn
Ett utsökt exemplar utöver det vanliga med frostaktig relief och underbart blåguldskimrnade originalpatina. Silver, 37.54g, 43mm, kvalitet 01/0
Åtsida
Konungens vänstervända porträtt. Under bilden gravörens namn: "LEA AHLBORN.". I omskriften: "OSCAR II SVERIGES OCH NORGES KONUNG"
Frånsida
En vacker och välproportionerlig häst (troligen en hingst av ädel ras) som står vänd åt vänster. Gravörens initialer, L.A., syns till vänster. I omskriften förklaras medaljens syfte: "FÖR HÄSTAFVELNS FRÄMJANDE". I avskärningen: "PRISBELÖNING".
Hästavelns Betydelse och Syftet med Utställningarna
Under Kung Oskar II:s regeringstid (1872–1907), innan bilar och traktorer revolutionerade samhället, var hästen en av nationens absolut viktigaste resurser. Dess betydelse kan inte överskattas och genomsyrade hela samhället.
Militär makt
Kavalleriet var fortfarande en central del av armén. Nationens försvarsförmåga var direkt beroende av en god och säker tillgång på starka, uthålliga och väldresserade hästar (remonter) för sina soldater. En väl fungerande inhemsk avel var en fråga om nationell säkerhet.
Jordbrukets motor
Hästen var bondens viktigaste arbetskamrat. Starka och robusta arbetshästar drog plogar, harvar och skördemaskiner. Ett framgångsrikt jordbruk, som kunde föda en växande befolkning, var helt beroende av hästarnas kraft.
Transport och kommunikation
All landburen transport och logistik vilade på hästen. De drog vagnar med varor mellan städer, timmerlass från skogen, spårvagnar i städerna och skjutsade människor i droskor och privata ekipage. Hästen var bokstavligen motorn som höll samhällets hjul i rullning.
Syftet med Hästutställningar och Prismedaljer
Staten, med kungen som beskyddare, insåg att man aktivt måste styra och uppmuntra aveln för att få fram hästar med önskvärda egenskaper för dessa olika ändamål. Hästutställningarna (även kallade premieringar) blev det främsta verktyget för detta. Syftet var flerfaldigt:
Kvalitetskontroll:
Särskilda nämnder av experter reste runt i landet för att bedöma avelsdjur, främst hingstar men även ston. De bedömde allt från exteriör och benstomme till rörelser och temperament.
Avelsvägledning:
Genom att premiera (belöna) de bästa individerna visade man tydligt för uppfödarna vilka avelsmål som gällde och vilka hästtyper som var mest eftertraktade.
Incitament och Prestige:
Prismedaljerna var den yttersta belöningen. Att vinna en medalj som denna var en enorm hedersbetygelse för en uppfödare. Det var ett kvitto på att man fött upp ett djur av yppersta klass. Medaljen gav inte bara prestige i bygden utan ökade också det ekonomiska värdet på både det vinnande djuret och dess avkommor. Medaljen fungerade som en kraftfull morot för att uppmuntra till en kostsam och långsiktig satsning på kvalitetsavel.