Oskar II: Örebro läns kungliga hushållningssällskap (1873) av Lea Ahlborn - Ett vackert hårt präglat exemplar med underbart högt uppstickande skarpa kanter - Jordbruket i rikets hjärta
Oskar II: Örebro läns kungliga hushållningssällskap (1873) av Lea Ahlborn
Ett vackert hårt präglat exemplar med underbart högt uppstickande skarpa kanter. Silver, 34.01g, 43mm, slät rand. Kvalitet 01. Graverad av Lea Ahlborn (modell 1873). Referenser: Brita Ohlsén sid 217. Hildebrand 528:39 (1874/1875).
Åtsida
Centralt placerad är Örebro läns vapensköld, ståtligt krönt av en hertigkrona. Skölden är uppdelad för att representera de landskap som ingår i länet: den övre halvan visar Närkes två korslagda pilar omgivna av fyra rosor. Den nedre halvan är kluven med Värmlands fläkta örn till vänster (heraldiskt höger) och Västmanlands tre brinnande berg till höger (heraldiskt vänster). Vid sidorna om skölden breder en mycket detaljerad samling av lantbrukets sinnebilder ut sig. Här återfinns en spade, slaga, plog, räfsa, lie samt en bikupa med svärmande bin. Kompositionen vilar i nederkanten på korslagda sädeskärvar. Alldeles nedtill, mellan kärvarna, står gravören Lea Ahlborns initialer "L. A.". Det hela inramas av en pärlstav.
Frånsida
Längs den yttre kanten, innanför pärlstaven, löper omskriften "ÖREBRO LÄNS KONGL. HUSHÅLLNINGS SÄLLSKAP.". I det inre fältet ligger en bunden och naturtrogen eklövskrans. Inuti kransen, på den annars släta ytan, finns en samtida handgravyr i elegant skrivstil som lyder "JEJs" och avser mottagarens initialer, samt därunder årtalet "1876".
Jordbruket i rikets hjärta
Under kung Oskar II:s tid genomgick Sveriges jordbruk en oerhört dynamisk moderniseringsfas. I Örebro län, som geografiskt spänner över Närke samt delar av Värmland och Västmanland, var odlingsförutsättningarna mycket skiftande – från Närkeslättens vidsträckta åkerbruk till Bergslagens och skogsbygdernas mer utmanande marker. Örebro läns kungliga hushållningssällskap spelade en helt central roll i att hjälpa bönderna anpassa sig till den nya tiden. Genom att sprida kunskap om rationellare metoder, bättre utsäden och modern djurhållning drev sällskapet fram en ökad produktivitet. Prismedaljerna var ett av deras allra viktigaste verktyg för att uppmuntra till detta framåtskridande.
Ett landskap av landskap
Åtsidans rika motiv utgör en fascinerande heraldisk och agrar berättelse. Skölden demonstrerar elegant hur Örebro län administrativt sytts samman av tre historiska landskap. Runt denna officiella auktoritetssymbol har den skickliga myntgravören Lea Ahlborn flätat en krans av jordbrukets mest elementära redskap. Spaden, lien, plogen och slagan är handfasta hyllningar till det tunga och livsnödvändiga kroppsarbetet ute på fälten. Att en bikupa inkluderats är dessutom en tidstypisk och kärnfull detalj; utöver att vara en dygdesymbol för flit, understryker den vikten av mångsidighet och en välskött trädgård i bondens självhushållning.
Ett förstapris från 1876
Det som gör just detta exemplar extra historiskt levande är den personliga handgravyren på frånsidan. Medaljmodellen fastställdes 1873, och inskriptionen "1sta P" tillsammans med årtalet "1876" berättar att medaljen delats ut blott tre år senare som en direkt belöning. Att vinna ett förstapris i rent silver vid en av hushållningssällskapets utställningar var en mycket stor fjäder i hatten för en lantbrukare. Det fungerade som ett synligt kvitto på stor yrkesskicklighet och framåtanda, och myntet bär än idag vittnesbörd om den yrkesstolthet som lade grunden för det moderna svenska jordbruket.
Ett vackert hårt präglat exemplar med underbart högt uppstickande skarpa kanter. Silver, 34.01g, 43mm, slät rand. Kvalitet 01. Graverad av Lea Ahlborn (modell 1873). Referenser: Brita Ohlsén sid 217. Hildebrand 528:39 (1874/1875).
Åtsida
Centralt placerad är Örebro läns vapensköld, ståtligt krönt av en hertigkrona. Skölden är uppdelad för att representera de landskap som ingår i länet: den övre halvan visar Närkes två korslagda pilar omgivna av fyra rosor. Den nedre halvan är kluven med Värmlands fläkta örn till vänster (heraldiskt höger) och Västmanlands tre brinnande berg till höger (heraldiskt vänster). Vid sidorna om skölden breder en mycket detaljerad samling av lantbrukets sinnebilder ut sig. Här återfinns en spade, slaga, plog, räfsa, lie samt en bikupa med svärmande bin. Kompositionen vilar i nederkanten på korslagda sädeskärvar. Alldeles nedtill, mellan kärvarna, står gravören Lea Ahlborns initialer "L. A.". Det hela inramas av en pärlstav.
Frånsida
Längs den yttre kanten, innanför pärlstaven, löper omskriften "ÖREBRO LÄNS KONGL. HUSHÅLLNINGS SÄLLSKAP.". I det inre fältet ligger en bunden och naturtrogen eklövskrans. Inuti kransen, på den annars släta ytan, finns en samtida handgravyr i elegant skrivstil som lyder "JEJs" och avser mottagarens initialer, samt därunder årtalet "1876".
Jordbruket i rikets hjärta
Under kung Oskar II:s tid genomgick Sveriges jordbruk en oerhört dynamisk moderniseringsfas. I Örebro län, som geografiskt spänner över Närke samt delar av Värmland och Västmanland, var odlingsförutsättningarna mycket skiftande – från Närkeslättens vidsträckta åkerbruk till Bergslagens och skogsbygdernas mer utmanande marker. Örebro läns kungliga hushållningssällskap spelade en helt central roll i att hjälpa bönderna anpassa sig till den nya tiden. Genom att sprida kunskap om rationellare metoder, bättre utsäden och modern djurhållning drev sällskapet fram en ökad produktivitet. Prismedaljerna var ett av deras allra viktigaste verktyg för att uppmuntra till detta framåtskridande.
Ett landskap av landskap
Åtsidans rika motiv utgör en fascinerande heraldisk och agrar berättelse. Skölden demonstrerar elegant hur Örebro län administrativt sytts samman av tre historiska landskap. Runt denna officiella auktoritetssymbol har den skickliga myntgravören Lea Ahlborn flätat en krans av jordbrukets mest elementära redskap. Spaden, lien, plogen och slagan är handfasta hyllningar till det tunga och livsnödvändiga kroppsarbetet ute på fälten. Att en bikupa inkluderats är dessutom en tidstypisk och kärnfull detalj; utöver att vara en dygdesymbol för flit, understryker den vikten av mångsidighet och en välskött trädgård i bondens självhushållning.
Ett förstapris från 1876
Det som gör just detta exemplar extra historiskt levande är den personliga handgravyren på frånsidan. Medaljmodellen fastställdes 1873, och inskriptionen "1sta P" tillsammans med årtalet "1876" berättar att medaljen delats ut blott tre år senare som en direkt belöning. Att vinna ett förstapris i rent silver vid en av hushållningssällskapets utställningar var en mycket stor fjäder i hatten för en lantbrukare. Det fungerade som ett synligt kvitto på stor yrkesskicklighet och framåtanda, och myntet bär än idag vittnesbörd om den yrkesstolthet som lade grunden för det moderna svenska jordbruket.