Oskar II som hederspresident i Franska livräddningssällskapet 1904 graverad av Tony Szirmai - Mycket sällsynt
Oskar II som hederspresident i Franska livräddningssällskapet 1904 graverad av Tony Szirmai
Brons. 50 mm. 59.5 g, mycket sällsynt. Kvalitet 01/0. På randen är ordet BRONZE inpunsat.
Åtsida
Konungens vänstervända bröstbild iklädd amiralsuniform. I omskriften: "OSCAR II ROI DE SUÈDE ET NORVÈGE" (Oskar II Sveriges och Norges Konung) och i avskärningen: "PRESIDENT D'HONNEUR" (Hederspresident). Gravörens namn i högra fältet: "T. SZIRMAI"
Frånsida
Till vänster en lagerkvist och i centrum text på tio rader: "SOCIÉTÉ NATIONALE DE RETRAITE ET DE SECOURS DES SAUVETEURS MÉDAILLÉS PAR LE GOUVERNEMENT FRANÇAIS (Nationella pensions- och understödsföreningen för livräddare medaljerade av den franska regeringen), följt av: "BANQUET DU 14 MAI 1904" (Bankett den 14 maj 1904), samt: "E. BARGETON PRÉSIDENT" (E. Bargeton President).
Från Hjältedåd till Hederspresident: Berättelsen om Oscar II:s Två Franska Livräddningsmedaljer
På officiella porträtt av kung Oskar II, bland de blänkande kraschanerna och ordensbanden, bär monarken nästan undantagslöst en liten guldmedalj med band i de franska färgerna, placerad närmast hjärtat. Denna medalj var, enligt kungen själv, den enda utmärkelse han verkligen förtjänat. Det var den franska Médaille de Sauvetage – livräddningsmedaljen – och historien om hur han fick den är nyckeln till att förstå en annan, betydligt ovanligare medalj som präglades i Paris fyra årtionden senare.
Berättelsen börjar den 23 mars 1862. Den då 33-årige prins Oscar, kung Karl XV:s yngre bror, befann sig på resa i södra Frankrike. På landsvägen mellan Ventimiglia och Nice, på väg uppför sluttningen av Mont Gros, inträffade en katastrof. Tömmarna på en vagn brast, kusken slängdes av och hästen skenade. Vagnen, med en mor och hennes två barn inuti, störtade ner i ett tre meter djupt dike där den panikslagna hästen började sparka vilt. En främmande herre rusade då fram, fick tag i tyglarna, lyckades lugna hästen och hjälpte de skräckslagna passagerarna i säkerhet. Innan någon hann uppfatta situationen var mannen borta. Det var först senare som en lokaltidning i Nice kunde avslöja hjälpens identitet: den svensk-norske prinsen.
Nyheten om prinsens modiga ingripande spreds, och erkännandet lät inte vänta på sig. Senare samma år mottog prins Oskar Médaille d'honneur pour actes de Dévouement et faits de Sauvetage i guld direkt från kejsar Napoleon III. Samtidigt utnämndes han till hederspresident i den franska livräddarföreningen Société des Sauveteurs de France. Denna händelse skapade ett livslångt band mellan Oscar II och Frankrikes organiserade livräddningsväsende.
42 år senare, våren 1904 och prins Oskar är nu kung Oskar II, en åldrad och respekterad monark, känd i Europa som "fredsfursten" för sin medling i internationella tvister. Hans koppling till Frankrikes hjältar har inte glömts bort. Den 14 maj 1904 höll en av Frankrikes viktigaste humanitära organisationer sin årliga bankett i Paris. Föreningen var Société Nationale de Retraite et de Secours des Sauveteurs Médaillés par le Gouvernement Français – den nationella pensions- och understödsföreningen för livräddare som medaljerats av franska staten.
För att högtidlighålla detta evenemang, och för att fira sin kungliga beskyddare, lät föreningen prägla en minnesmedalj. Denna medalj, ett verk av gravören T. Szirmai och idag en numismatisk sällsynthet och ett fascinerande tidsdokument. Åtsidan bär kungens porträtt i uniform med inskriptionen OSCAR II ROI DE SUÈDE ET NORVÈGE (Oskar II Sveriges och Norges Konung), och under bysten titeln PRESIDENT D'HONNEUR (Hederspresident). Baksidan anger det formella syftet: den redogör för föreningens långa namn, att det rör sig om en bankett den 14 maj 1904, samt namnet på föreningens aktiva president, E. BARGETON.
Medan 1862 års medalj var en personlig belöning för prinsens hjältedåd, är 1904 års medalj en symbol för något större. Den representerar ett kungligt beskyddarskap som vilade på en grund av äkta, personlig trovärdighet. För att förstå medaljens betydelse måste man förstå föreningen. I en tid före de moderna välfärdsstaterna var denna organisation ett livsviktigt socialt skyddsnät. Den erbjöd pensioner och ekonomiskt stöd till de medborgerliga hjältar som, efter att ha riskerat sina liv för att rädda andra, kanske själva blivit skadade eller förlorat sin försörjningsförmåga. Föreningen var en manifestation av social humanism och solidaritet.
För en ideell rörelse som denna, under La Belle Époque, var kungligt beskydd en ovärderlig tillgång. Att ha kung Oskar II – inte bara som en utländsk monark, utan som en genuint respekterad och medaljerad livräddare – som sin hederspresident gav föreningen en enorm legitimitet och prestige. Det var avgörande för insamlingar och för att stärka organisationens anseende.
För Oskar II var uppdraget en viktig del av hans internationella roll. Det förstärkte hans offentliga image som en upplyst och humanitär monark. I en tid av ökande spänningar i Europa var denna typ av kulturell diplomati – en tidig form av "mjuk makt" – ett viktigt verktyg för att bygga transnationella nätverk av goodwill.
1904 års medalj är därför mer än bara en kunglig plakett. Den är en materiell länk mellan två epoker. Den knyter samman det personliga modet från en dramatisk dag i Nice 1862 med den organiserade humanismen i Paris 1904. Denna lilla bronsbit är ett dokument över en tid då kunglig glans, personligt hjältemod och den gryende välfärdstanken kunde förenas i metallens form. Det är högst troligt att Oskar II erhöll ett exemplar i guld vilken i så fall ingår i den kungliga medaljsamlingen på slottet (dock är detta ännu en obekräftad uppgift) och fåtal exemplar i silver till styrelsen och i brons till deltagarna.
Åtsida
Konungens vänstervända bröstbild iklädd amiralsuniform. I omskriften: "OSCAR II ROI DE SUÈDE ET NORVÈGE" (Oskar II Sveriges och Norges Konung) och i avskärningen: "PRESIDENT D'HONNEUR" (Hederspresident). Gravörens namn i högra fältet: "T. SZIRMAI"
Frånsida
Till vänster en lagerkvist och i centrum text på tio rader: "SOCIÉTÉ NATIONALE DE RETRAITE ET DE SECOURS DES SAUVETEURS MÉDAILLÉS PAR LE GOUVERNEMENT FRANÇAIS (Nationella pensions- och understödsföreningen för livräddare medaljerade av den franska regeringen), följt av: "BANQUET DU 14 MAI 1904" (Bankett den 14 maj 1904), samt: "E. BARGETON PRÉSIDENT" (E. Bargeton President).
Från Hjältedåd till Hederspresident: Berättelsen om Oscar II:s Två Franska Livräddningsmedaljer
På officiella porträtt av kung Oskar II, bland de blänkande kraschanerna och ordensbanden, bär monarken nästan undantagslöst en liten guldmedalj med band i de franska färgerna, placerad närmast hjärtat. Denna medalj var, enligt kungen själv, den enda utmärkelse han verkligen förtjänat. Det var den franska Médaille de Sauvetage – livräddningsmedaljen – och historien om hur han fick den är nyckeln till att förstå en annan, betydligt ovanligare medalj som präglades i Paris fyra årtionden senare.
Berättelsen börjar den 23 mars 1862. Den då 33-årige prins Oscar, kung Karl XV:s yngre bror, befann sig på resa i södra Frankrike. På landsvägen mellan Ventimiglia och Nice, på väg uppför sluttningen av Mont Gros, inträffade en katastrof. Tömmarna på en vagn brast, kusken slängdes av och hästen skenade. Vagnen, med en mor och hennes två barn inuti, störtade ner i ett tre meter djupt dike där den panikslagna hästen började sparka vilt. En främmande herre rusade då fram, fick tag i tyglarna, lyckades lugna hästen och hjälpte de skräckslagna passagerarna i säkerhet. Innan någon hann uppfatta situationen var mannen borta. Det var först senare som en lokaltidning i Nice kunde avslöja hjälpens identitet: den svensk-norske prinsen.
Nyheten om prinsens modiga ingripande spreds, och erkännandet lät inte vänta på sig. Senare samma år mottog prins Oskar Médaille d'honneur pour actes de Dévouement et faits de Sauvetage i guld direkt från kejsar Napoleon III. Samtidigt utnämndes han till hederspresident i den franska livräddarföreningen Société des Sauveteurs de France. Denna händelse skapade ett livslångt band mellan Oscar II och Frankrikes organiserade livräddningsväsende.
42 år senare, våren 1904 och prins Oskar är nu kung Oskar II, en åldrad och respekterad monark, känd i Europa som "fredsfursten" för sin medling i internationella tvister. Hans koppling till Frankrikes hjältar har inte glömts bort. Den 14 maj 1904 höll en av Frankrikes viktigaste humanitära organisationer sin årliga bankett i Paris. Föreningen var Société Nationale de Retraite et de Secours des Sauveteurs Médaillés par le Gouvernement Français – den nationella pensions- och understödsföreningen för livräddare som medaljerats av franska staten.
För att högtidlighålla detta evenemang, och för att fira sin kungliga beskyddare, lät föreningen prägla en minnesmedalj. Denna medalj, ett verk av gravören T. Szirmai och idag en numismatisk sällsynthet och ett fascinerande tidsdokument. Åtsidan bär kungens porträtt i uniform med inskriptionen OSCAR II ROI DE SUÈDE ET NORVÈGE (Oskar II Sveriges och Norges Konung), och under bysten titeln PRESIDENT D'HONNEUR (Hederspresident). Baksidan anger det formella syftet: den redogör för föreningens långa namn, att det rör sig om en bankett den 14 maj 1904, samt namnet på föreningens aktiva president, E. BARGETON.
Medan 1862 års medalj var en personlig belöning för prinsens hjältedåd, är 1904 års medalj en symbol för något större. Den representerar ett kungligt beskyddarskap som vilade på en grund av äkta, personlig trovärdighet. För att förstå medaljens betydelse måste man förstå föreningen. I en tid före de moderna välfärdsstaterna var denna organisation ett livsviktigt socialt skyddsnät. Den erbjöd pensioner och ekonomiskt stöd till de medborgerliga hjältar som, efter att ha riskerat sina liv för att rädda andra, kanske själva blivit skadade eller förlorat sin försörjningsförmåga. Föreningen var en manifestation av social humanism och solidaritet.
För en ideell rörelse som denna, under La Belle Époque, var kungligt beskydd en ovärderlig tillgång. Att ha kung Oskar II – inte bara som en utländsk monark, utan som en genuint respekterad och medaljerad livräddare – som sin hederspresident gav föreningen en enorm legitimitet och prestige. Det var avgörande för insamlingar och för att stärka organisationens anseende.
För Oskar II var uppdraget en viktig del av hans internationella roll. Det förstärkte hans offentliga image som en upplyst och humanitär monark. I en tid av ökande spänningar i Europa var denna typ av kulturell diplomati – en tidig form av "mjuk makt" – ett viktigt verktyg för att bygga transnationella nätverk av goodwill.
1904 års medalj är därför mer än bara en kunglig plakett. Den är en materiell länk mellan två epoker. Den knyter samman det personliga modet från en dramatisk dag i Nice 1862 med den organiserade humanismen i Paris 1904. Denna lilla bronsbit är ett dokument över en tid då kunglig glans, personligt hjältemod och den gryende välfärdstanken kunde förenas i metallens form. Det är högst troligt att Oskar II erhöll ett exemplar i guld vilken i så fall ingår i den kungliga medaljsamlingen på slottet (dock är detta ännu en obekräftad uppgift) och fåtal exemplar i silver till styrelsen och i brons till deltagarna.